- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
171-172

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edvard, engelska konungar och prinsar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afsatt af parlamentet samt på ett gräsligt sätt mördad
å Berkeley castle, d. 27 Sept. s. å.

3. Edvard III, son af den förre och den franske
konungen Filip IV:s dotter Isabella, föddes i Windsor
d. 13 Nov. 1312. Den 26 Okt.
1326 blef han af det parti, som gjort uppror mot
hans fader, korad till riksföreståndare och utropades,
efter faderns afsättning, d. 1 Febr.
1327 till konung. Hans moder och hennes älskare
Roger Mortimer hade i början stort inflytande på
styrelsen, men 1330 lät E. halshugga Mortimer och
förvisa sin moder. Vid första läglighet upptog
E. sin farfaders planer på Skotland. För att
hjelpa Edvard Baliol, som 1332 usurperat skotska
tronen och gifvit E. länsed, men fördrifvits
af sina undersåtar, inföll E. i Skotland, segrade
d. 19 Juli 1333 vid Halidon hill samt införlifvade
låglanden med sitt eget rike och lät Baliol såsom
länsman herska öfver höglanden. Snart drogos
likväl både hans uppmärksamhet och hans arméer från
Skotland till Frankrike. I egenskap af Filip
IV:s dotterson ansåg sig E. hafva bättre rätt till
franska kronan än samme Filips brorson, Filip VI af
Valois, hvilken 1328 bestigit tronen. Då man ej
godkände hans anspråk, hvilka saknade hemul, grep
han till vapen. I Juli 1338 seglade han öfver till
Flandern, slöt förbindelse med kejsar Ludvig Bajraren
äfvensom med de nederländska städerna och furstarna
samt inföll 1339 i Frankrike. Dermed begynte han
ett krig, som kom att räcka i nära tolf decennier.
I början var framgången helt och hållet på hans sida.
Sjelf segrade han till sjös vid Sluys (1340) och till
lands vid Crécy (1346) samt eröfrade Calais. Hans
son "Svårte prinsen", hvilken under krigets fortgång
trädde allt mera i förgrunden, slog fransmännen
vid Poitiers (1356) och tog deras konung till fånga.
Genom fredsslutet i Bretigny (1360), hvarvid E.
afsade sig anspråken på Frankrikes krona, fick
han under full suveränitet betydande besittningar
i detta land. När fransmännen 1369–75 förnyade
kriget, följdes han icke af samma lycka. Af de lysande
eröfringarna återstodo honom till slut endast Calais,
Bayonne och Bordeaux. Dessa motgångar äfvensom hans
svaghet för sin älskarinna Alice Perren och hans
ministrars sjelfrådighet väckte missnöje i England
och framkallade en stark parlamentsopposition, i
spetsen för hvilken Svarte prinsen stod. E. dog
d. 21 Juni 1377. Han hade stort personligt
mod, men endast medelmåttiga fältherregåfvor.
De glänsande segrarna voro ej frukter af en
planmässig krigföring, utan vunnos genom lycka och
truppernas bravur.

4. Edvard IV, son till hertig Richard af York
och sonsons sonson af den föregående, föddes i Rouen
d. 29 April 1441. Hans ungdom inföll under början
af den lancaster-yorkska striden. Fadern, det
yorkska husets hufvudman, blef 1460 af parlamentet
förklarad för tronarfvinge efter den då regerande
sinnesslöe Henrik VI af Lancaster, men stupade i
Dec. s. å. i en strid mot Henriks gemål, Margareta,
som ville bevara kronan åt sin son. E. samlade
en här för att hämnas faderns fall, besegrade en del
af fiendernas krigsstyrka vid Mortimer’s Cross i

Hereford, d. 7 Febr. 1461, och inträngde, jämte grefven
af Warwick, i London, der han d. 4 Mars utropades
till Englands konung. I förening med Warwick
besegrade han sedermera drottningens här vid Tawton
(omkr. 1 svensk mil från York), hvarefter Henrik
och Margareta flydde ur landet. E. kröntes d. 28
Juni s. å. Flere af det lancasterska partiet gjorda
försök att stöta honom från tronen misslyckades;
men sakerna fingo en annan vändning, sedan E. efter
sitt (i Maj 1461 hemligt ingångna) giftermål med
Elisabet Gray börjat alltför mycket gynna dennas
slägtingar, hvilka stått på Lancastrarnas sida, och
derigenom från sig aflägsnat sitt förnämsta stöd,
grefven af Warwick. Denne gick slutligen så långt,
att han 1469, nära Coventry, tog E. till fånga,
och då han derför 1470 måste fly, begaf han sig
till Frankrike, försonade sig med Margareta samt
återvände till England med en väldig här och uppsatte
Henrik VI på tronen. Det var nu E:s tur att rymma
ur landet. Han återvände likväl 1471, tågade då mot
London och gjorde Henrik till sin fånge. Den 14 April
s. å. segrade han vid Barnet öfver "konungamakaren"
Warwick, hvilken stupade, och d. 4 Maj vid Tewkesbury
öfver Margareta, som med en undsättningshär landat
i vestra England. Margareta blef fången, och hennes
son Edvard föll antingen i striden eller mördades
efteråt på E:s befallning. Sedan Henrik VI d. 21
Maj s. å. dött, i Towern, fans ingen, som kunde
göra E. kronan stridig. 1475 ingick E. förbund med
sin svåger Karl den djerfve af Burgund mot Ludvig
XI af Frankrike och gick med en här öfver till
kontinenten, men måste återvända med oförrättadt
ärende. E:s styrelse var nästan despotisk och inledde
det af såväl feodaladelns makt som parlamentets rätt
oberoende regemente, hvilket engelsmännen bruka kalla
"the new monarchy" ("det nya konungadömet"). Ehuru
E. fläckade sin regering genom skoningslös grymhet,
såsom då han lät mörda sin broder hertigen af Clarence
(1478), var han, genom sitt fagra yttre och sitt
otvungna sätt, de lägre folkklassernas gunstling. Han
dog d. 9 April 1483.

5. Edvard V, den förres och Elisabet Grays son,
föddes d. 4 Nov. 1470. Efter Edvard IV:s död, d.
9 April 1483, bemäktigade sig dennes broder hertig
Richard af Gloucester styrelsen och lät parlamentet
förklara sin broders giftermål olagligt, hvarigenom
den tolfårige E:s rätt till kronan underkändes.
Den 26 Juni 1483 lät Richard, efter låtsad tvekan,
utropa sig till konung, men E. och dennes yngre
broder, Richard, insattes på Towern. Redan i
Aug. s. å. berättades det allmänt, att de bägge
prinsarna voro döda. Alla voro öfvertygade om
att de mördats på farbroderns befallning, men ingen
visste huru mordet skett. Enligt en gängse uppgift
qväfdes barnen under sömnen. 1674 uppgräfdes
tvänne gosse-skelett under trappan till det torn,
i hvilket de båda prinsarna sutit inspärrade.

6. Edvard VI, son af Henrik VIII och Jane Seymour,
föddes d. 12 Okt. 1537 och besteg tronen d.
28 Jan. 1547. Enligt Henrik VIII:s föreskrift
öfvertogs regeringen under E:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:27:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free