Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edvard, engelska konungar och prinsar. - Edvard, konung af Portugal - Edvard, Jakob II:s sonson, engelsk tronpretendent. Se Karl Edvard. - Edwardes, Herbert Benjamin, engelsk militär - Edwards, Richard, engelsk skådespelsförfattare - Edwards, Jonathan, nordamerikansk prest och filosof - Edwards, Bryan, engelsk historieskrifvare - Edwards
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minderårighet till en början af en kollegial
förmyndarestyrelse, men denna utsåg snart den
protestantvänlige earlen af Hertford, sedermera hertig
af Somerset, till riksföreståndare. Somerset blef
d. 14 Okt. 1549 afsatt af rådet, med earlen af Warwick
i spetsen, och insatt i Towern. Warwick, som upphöjdes
till hertig i Northumberland, fick derefter högsta
makten i sina händer och lät d. 22 Jan. 1552 afrätta
Somerset, hvilken inlåtit sig i en sammansvärjning
till hans störtande. Northumberland var emellertid
hvarken omtyckt af folket eller af det parti, på
hvars axlar han kommit till makten. För att trygga
sin ställning inverkade han på den unge konungen, så
att denne i Juni 1552 uteslöt sina halfsystrar Maria
och Elisabet från tronföljden och bestämde densamma
åt Jane Grey, som var gift med Northumberlands
äldste son, Guildford Dudley. E. dog d. 4 Juli
1553. Misstanken att Northumberland påskyndat hans
död är obestyrkt. E:s regeringstid blef för England
synnerligen betydelsefull genom den kyrkoreformation,
som det, tack vare Somersets och konungens böjelse
för protestantismen, lyckades ärkebiskop Cranmer
att genomföra.
7. Edvard, prins af Wales, en af medeltidens mest
frejdade riddare, på grund af sin mörka bronsrustning
kallad Svarte prinsen ("the Black prince"), föddes
i Woodstock d. 15 Juni 1330 samt var son af Edvard
III och drottning Filippa. Han följde sin fader i
härnaden mot Frankrike och utmärkte sig i slaget vid
Crécy (1346), delade med sin fader äran af sjösegern
öfver fienderna samt vann ensam drabbningen vid
Poitiers (1356), der fransmännen blefvo slagna
och deras konung fången. Följd af sin höge fånge,
intågade han 1357 i triumf i London. År 1362
upphöjdes han till hertig af Aquitanien (engelsk
besittning i södra Frankrike). 1367 drog han
öfver Pyrenéerna in i Spanien och deltog i det
kastilianska inbördeskriget, i det han uppträdde
som bundsförvandt åt Peter den grymme mot dennes
halfbroder Henrik af Trastamara, som understöddes
af den franske hjelten B. du Guesclin. Sedan han
vunnit en seger vid Navarrete (s. å.), lyckades han
åter uppsätta Peter på tronen, men blef af denne
bedragen på den utlofvade ersättningssumman och
nödgades s. å. vända hem och pålägga sitt hertigdöme
en tung skatt. Deröfver beklagade sig Aquitaniens
baroner hos den franske konungen, och denne stämde
E. 1369 inför sig i Paris. E. lät helsa, att han
skulle komma, "men med hjelm på hufvudet och med
60,000 man". Kriget mellan England och Frankrike
utbröt då på nytt. Vid stormningen af Limoges
(1370), som fallit i fransmännens händer, ådagalade
E. en grymhet, som fläckat hans hjelterykte:
han lät utan förbarmande nedhugga stadens alla män,
qvinnor och barn. Med bruten helsa återvände han 1371
till England. E. var själen i den mot hans fader,
i slutet af dennes regering, riktade parlamentariska
oppositionen och lyckades genomdrifva åtskilliga goda
reformer, af hvilka dock, till följd af hans död,
endast en del blef beståndande. Död d. 8 Juni 1376.
Edvard (Port. Duarte), konung af Portugal,
son af Johan I, föddes 1391, besteg tronen 1433
och dog 1438. Han var en af Portugals bäste
konungar. Bl. a. lät han utarbeta en ny lagbok.
Edvard, Jakob II:s sonson, engelsk tronpretendent. Se
Karl Edvard.
Edwardes [ädoards], Herbert Benjamin, engelsk militär,
f. 1819, d. 1868 som generalmajor, ingick 1841 i
britiska armén i Ostindien samt utmärkte sig derefter
mycket som krigare, företrädesvis 1848, då han i hast
samlade en truppstyrka och, med en vida underlägsen
här, tvänne gånger slog Moolraj, herskaren öfver
Mooltan, hvilken upprest sig mot engelsmännen. Till
följd af dessa bragder blef han utnämnd till major och
erhöll parlamentets tacksägelse. 1853 utnämndes han
till "commissioner" på Peshawurgränsen och gjorde
såsom sådan britiska väldet ovärderliga tjenster
under sepoy-kriget (1857). 1865 bosatte1 E. sig i
England. 1850 utgaf han sitt förträffliga arbete A
year on the Punjab frontier in 1848–49.
Edwards [ädoårds], Richard, engelsk
skådespelsförfattare, f. sannolikt 1523,
d. omkr. 1566 som kapellmästare och uppsyningsman
öfver kongl. chören, var en omtyckt rolighetsmakare
vid hofvet. Hans dramer äro upptagna i samlingen
"Paradise of dainty devices" (1575).
Edwards [ädoårds], Jonathan, nordamerikansk prest
och filosof, föddes d. 5 Okt. 1703 i Windsor
(Connecticut), blef 1723 lärare i Yale college,
prestvigdes 1727 och anställdes s. å. som ordinarie
predikant vid reformerta kyrkan i Northampton,
vid hvilken han redan förut varit verksam. 1750
blef han afsatt från detta ämbete, derför att
han förbjudit några yngre församlingsmedlemmar
att läsa vissa böcker, som enligt hans åsigt
voro skadliga. Straxt derefter utsågs han till
missionär bland indianerna i Massachusetts. Denna
plats innehade han till 1757, under hvilken tid han
författade afhandlingarna Freedom of the will
(1754) och Original sin (1757). År 1757 blef han
utnämnd till föreståndare för "Princeton college"
(New Jersey), men afled kort derefter, d. 22 Mars
1758. Utom de redan nämnda arbetena skref E. Treatise
concerning the religious affections (1746), History
of the redemption (1777), True nature of christian
virtue (1788) och Dissertation concerning the end
for which God created the world (1789) m. m. Hans
samlade verk utkommo 1809 och 1817. E. anses för en
högst framstående skriftställare på den dogmatiska
teologiens område. En kompetent domare har sagt om
honom, att "han tillhör den kristna kyrkans klarast
skinande ljus, intet land och ingen tid sedan det
apostoliska tidehvarfvet undantagna." Calvinismen
har troligen aldrig haft en kraftigare försvarare.
Edwards [ädoårds], Bryan, engelsk historieskrifvare,
f. 1743, d. 1800, samlade rikedom såsom köpman uti
Indien och blef sedermera parlamentsledamot. Han
skref bl. a. The history, civil and commercial, of
the british colonies in the West-Indies (1793–1801;
5:te uppl. 1819).
Edwards [advär]. 1. Henri Milne E., fransk zoolog,
af belgisk härkomst, föddes i Brügge d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
