Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edwards - Edwards, Henry Sutherland, engelsk författare - Edwards, Amelia Blandford, engelsk författarinna - Edvards ö. ö i S:t Lawrence-viken. Se Prins Edvards ö. - Edvin, konung i Northumbria - Edwy, angelsachsisk konung - Edzard II, grefve af Ostfriesland - Edåsa - Eeckhout, Gerbrandt van den, holländsk målare - Eeckhout, Jakob Joseph, holländsk historiemålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
23 Okt. 1800, blef 1862 professor i zoologi och 1864
vice-direktör vid det stora naturvetenskapliga muséet
i Paris samt är medlem af Franska institutet. Han
är Cuviers lärjunge och en af hufvudmännen för
den fysiologiska skolan i Frankrike. Skrifter:
Recherches anatomiques sur les crustacés (1828),
Histoire naturelle du littoral de la France (1832–45),
Eléments de zoologie (1834–35; "Första grunderna
till zoologien", öfvers. af K. F. Nyman, 1855,
2:dra uppl. 1860; 3:dje uppl. under titeln "Lärobok
uti zoologien", utgifven af J. G. H. Kinberg, 1864),
Cours élémentaire de zoologie (1851, 11:te uppl. 1871;
"Zoologiens grunder", fri bearbetning af T. Thorell,
1860–65), Leçons sur la physiologie et l’anatomie
comparée de l’homme et des animaux (1855–77, 12 bd),
Rapports sur les progrès récents des sciences
zoologiques en France (1867) och Recherches
pour servir à l’histoire naturelle des mammifères
(1868–74) m. m. – 2. Alphonse Milne E., fransk zoolog,
den förres son, f. 1835, blef 1859 med. doktor
och 1865 professor vid farmacevtiska institutet
samt efterträdde 1876 sin fader som professor vid
zoologiska museum. Skrifter: Recherches anatomiques et
paléontologiques pour servir à l’histoire des oiseaux
fossiles de la France (1866–72) och Recherches sur la
faune ornithologique éteinte des îles Mascareignes
et de Madagascar (1866–74) m. fl.
Edwards [ädoårds], Henry Sutherland, engelsk
författare, f. 1828, har länge som korrespondent
till "Times" uppehållit sig i Ryssland och
Polen. 1870–71 skref han till nämnda tidning bref
från den fransk-tyska krigsskådeplatsen. Skrifter:
Russians at home (1858), The polish captivity (1863),
Private history of a polish insurrection (1865), Life
of Rossini (1869) samt romanerna The three Louisas
(1866) och Malvina (1871) m. m.
Edwards [ädoårds], Amelia Blandford,
engelsk författarinna, f. 1831, har utgifvit många
böcker för ungdom, bl. a. Barbara’s history (1804;
"Barbaras historia", 1876), samt romaner, bl. a. Half
a million of money (1865; 2:dra uppl. 1868; "En half
million!", 1867), äfvensom en kortfattad History of
France (1858), ett häfte Ballads (1865) och några
resebeskrifningar.
Edvards ö, ö i S:t Lawrence-viken. Se Prins Edvards ö.
Edvin (Eadwine), konung i Northumbria, var son till
Ella, konung i Deira, och föddes omkr. 586. Hån
slog 617 Ethelfrid, konungen i Bernicia, hvilken
inkräktat Deiras tron och förenat Bernicia och Deira
till en stat under namnet Northumbria, samt gjorde
sig till konung i detta rike. I norr utbredde han
sitt välde till floden Forth, och gränsen skyddades
der af en stad, Edinburgh, hvilken sannolikt har
sitt namn efter E. Vesterut underlade E. sig öarna
Anglesea och Man, och söder om Humber erkändes han
som öfverherre öfverallt, utom i Kent. "Han herskade
så öfver Britannien som ingen konung af engelskt
blod före honom." 625 äktade han den kentiska
konungadottern Ethelburgha, som var kristen. Genom
henne och den henne åtföljande missionären Paulinus
lät han omvända sig till kristendomen – ett exempel,
som följdes af
Northumbrias folk. Bekämpande en hednisk reaktion, som
leddes af hans lydfurste Penda i Mercia samt den
walesiske konungen Cadwallon, stupade E. i ett slag
vid Hatfield 633.
Edwy (Eadwig), angelsachsisk konung, Edmund I:s son,
d. 958, efterträdde 955 sin farbroder Edred på tronen
i Wessex. Han landsförvisade den mäktige Dunstan,
men derefter utbröt ett uppror, hvilket hade till
följd, att Mercia och Northumbria skilde sig från
Wessex och valde E:s broder Edgar till konung.
Edzard II, grefve af Ostfriesland,
föddes d. 24 Juni 1532 och erhöll redan 1540
grefvevärdigheten efter sin fader. Vid afslutandet
af handelstraktaten i Emden (1557) väcktes fråga
om giftermål mellan honom och Gustaf I:s dotter
Katarina. Giftermålsunderhandlingarna drogo dock något
ut på tiden, så att bilägret ej firades förrän d. 1
Okt. 1559. Någon politisk vinst för Sverige medförde
väl icke denna förbindelse, ty E:s land var ingalunda
mäktigt, och dessutom låg grefven i långvariga
tvister med sin broder Johan om grefskapets delning;
men den var ej alldeles utan betydelse för Sveriges
handel. Till Emden afgingo ofta svenska skepp,
och särskildt åt hertig Karl fingo grefven och
hans gemål vara ombud i affärer. Efter en långvarig
regering afled E. d. 1 Mars 1599. Han säges hafva
varit "en behaglig och mild herre, något stammande,
men skickelig i alla ridderliga öfningar". F. W.
Edåsa, socken i Skaraborgs län och Gudhems härad
(med undantag af en liten del, som hör till Kåkinds
härad). Sedan 1872 är E. i kyrkligt hänseende förenad
med Ljunghems socken till ett samhälle, Edhem (se
d. o.).
Eeckhout l. Eckhout [-haut], Gerbrandt van den,
holländsk målare, f. 1621 i Amsterdam, d. derstädes
1674, var en af Rembrandts förnämste lärjungar
och helt visst den, som stod mästaren närmast, om
han ock saknade dennes fina färgsinne och var något
kylig i sin kolorit. Han målade porträtt samt genre-
och historietaflor. Bland hans berömdaste arbeten
räknas Simeon med Jesusbarnet i templet (Dresden),
Kristus uppväcker Jairi dotter (Berlin) och Kristus
lärer i templet (München). Stockholms nationalmuseum
eger af E. fem målningar, bl. a. en framställning af
Abrahams offer.
Eeckhout [-haut], Jakob Joseph, holländsk
historiemålare, f. 1793 i Antwerpen, var en tid
professor vid konstakademien i Haag och flyttade
slutligen till Paris, der han dog 1861. Han började
sin konstnärsbana som guldsmed och idkade med
framgång äfven bildhuggarekonsten. Efter 1821 egnade
han sig företrädesvis åt måleriet och blef en af den
nyare holländska skolans mest betydande målare. Hans
arbeten vittna om ett flitigt studium af Rembrandt
samt utmärka sig för uttrycksfull komposition, korrekt
teckning och kraftig färg (Peter den store i Zaandam,
Vilhelms af Oranien död, Faderlig tillrättavisning
och Hemkomsten från jagten m. fl. samt förträffliga
porträtt). E. utgaf Collection de portraits
d’artistes modernes, nés dans le royaume des
Pays-Bas (1822) och Costumes du peuple de toutes
les provinces du royaume des Pays-Bas 1827).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
