- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
177-178

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eecloo - Eek, Johan Fredrik, krigare - Efa - Efeber - Efemer - Efendi - Eferding - Efeser-brevet - Efesiska bokstäfver - Efesus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eecloo [eklou], stad i belgiska prov. Ostflandern,
nära floden Liève. 10,200 innev. (1874). Linne-,
bomulls- och yllemanufakturer.

Eek, Johan Fredrik, krigare, föddes d. 16
Juni 1758 i Raumo i Finland, studerade vid Åbo
universitet och ingick derefter som korporal vid
Lifdragonregementet, hvarifrån han 1776 transporterades,
med fänriksgrad, till Björneborgs regemente. Under
kriget mot Ryssland 1788–90 deltog han, som kapten,
med utmärkelse i striderna vid Fredrikshamn och
Porrassalmi. 1793 blef han regementsqvartérmästare,
1799 major i armén och 1804 andre major. 1807
afgick han till krigsteatern i Pommern och deltog
i belägringen af Stralsund. Under finska kriget
1808 utmärkte sig E. d. 24 Febr. vid Kuuskoski
och vid Käkelä samt deltog, sedan han d. 1 Mars
s. å. blifvit utnämnd till förste major och chef
för Björneborgska regementets lifbataljon, i
striderna vid Pyhäjoki, Lappo (efter hvilket slag
han befordrades till öfverstelöjtnant), Paljakka,
Kauhajoki, Lappfjärd och Juutas. I Sverige, dit han
under kriget öfversände sin familj och dit han efteråt
sjelf öfverflyttade, blef han, efter att hafva varit
anställd vid åtskilliga regementen, 1813 utnämnd
till öfverste för Jämtlands regemente; men då han
efter någon tid kom på ekonomiskt obestånd, tog han
afsked från sitt ämbete, för att "rädda det enda,
som för ögonblicket stod att rädda, nämligen helgden
af den uniform han bar". Under sina sista lefnadsår
lär "den tappre E.", som var för stolt att tigga,
hafva nödgats arbeta som vedhuggare i Stockholm för
att försörja sig och de sina. Han dog d. 3 Jan. 1820.
F.

Efa, hebreiskt rymdmått för torra varor. Om dess
verkliga storlek råder mycken ovisshet.

Efeber (Grek. efeboi, af epi, invid, och hebe, ungdom)
kallades i dagligt tal hos forntidens greker ynglingar
från sexton till tjugo års ålder. Uti Athen var efebi
i juridisk mening liktydigt med myndighetsåldern,
hvilken inträdde under det adertonde lefnadsåret. De
unge männen fingo då under vissa högtidligheter
aflägga medborgareed, ikläddes en vapenrustning och
utbildades sedermera, under en tvåårig tjenstgöring,
såsom rekryter och gränsvakter ("peripoloi"),
till fullgörandet af den egentliga värnpligten,
hvilken tog sin början med deras tjugonde år.
A. M. A.

Efemer l. Efemerisk (Grek. efemeros, af epi,
på, under, och hemera, dag), som varar en dag; af
kort varaktighet, obeständig. – Efemerider,
dagböcker, tidningar och andra periodiska skrifter;
astron., se Astronomiska årsböcker.

Efendi, Turk. (af Grek. avthentes, herskare, i
Nygrek, uttaladt "avfentis"), herre; i Turkiet titel
för ståndspersoner, företrädesvis civila ämbetsmän
(jfr Aga) och lärde. Ofta förenas titeln efendi
med namnet på ämbetet, t. ex. hakim-efendi,
sultanens förste lifmedikus, imâm-efendi,
seraljens själasörjare, reis-efendi, turkiska
utrikesministern, o. s. v. Vid tilltal nyttjas formen
efendim, min herre.

Eferding (Efferdingen), stad i ärkehertigdömet
Österrike, i Donaudalen, v. om Linz.

Omkr. 2,500 innev. Gammal vacker gotisk domkyrka,
Staden nämnes i Nibelungenlied.

Efeser-brefvet l. Epistelen till efeserna, en
af Nya testamentets böcker, utgör sannolikt en
rundskrifvelse till åtminstone några af de kristna
församlingarna i Mindre Asien och är författadt
af Paulus under hans fångenskap i Caearea (59–61)
eller Rom (62–64). Emellertid anse många bland
samtidens mest framstående kritiske teologer detta
bref för oäkta, och de stödja sin mening bl. a. på
de opaulinska uttryck och åsigter, som de trott sig
finna i detsamma. Sannolikt härrör öfverskriften
"Till efeserna" från en senare tid. Brefvet är
hållet i allmänna ordalag, utan några lokala eller
individuella hänsyftningar, hvilket synes bevisa,
att det icke var ämnadt uteslutande för den efesiska
församlingen, med hvilken Paulus var personligen väl
bekant. Sannolikt är det i Kol. 4: 16 omtalade brefvet
till Laodicea detsamma som Efeserbrefvet. Innehållet,
som företer stor likhet med Kolosserbrefvet, utgöres
af ett beprisande af Kristi höghet och storheten
af den genom honom utförda återlösningen samt af
förmaningar till ett kristligt lefverne.

Efesiska bokstäfver (Lat. Ephesiae literae) kallades
i forntiden vissa mystiska formler, hvilka, enligt
Pausanias (2:dra årh. e. Kr.), voro inristade på
den efesiska Artemis’ bildstod. Under kejsar Marcus
Aurelius började man bära sådana som amuletter.

Efesus (Grek. Efesos, Lat. Ephesus), i
forntiden stad uti Jonien, vid floden Kaystros’
utlopp i Efesus-viken, mellan denna flod och
berget Koressos. Enligt sägnen anlades det af
amazoner. E. beboddes först af karer och leleger
och togs derefter i besittning af joner. Genom sin
förträffliga hamn, Panormos (som nu är fullständigt
igenslammad af Kaystros), höjde sig E. snart till
rikedom och makt och intog en framstående ställning
i det joniska tolfstadsförbundet. Under Lysimachos’
styrelse blef äfven berget Pion (l. Prion) intaget
inom befästningsverken och bebygdt. Stadens
förnämsta byggnad var det bland verldens sju
underverk räknade Dianatemplet (Artemision), hvars
uppförande börjades omkr. 600 f. Kr. af Chersifron
från Knossos och fullbordades omkr. två hundra år
derefter af Demetrios och Paionios från Efesus. (Om
den efesiska Diana och hennes dyrkan, se Artemis;
jfr Apostlag. 19: 24–35.) Detta tempel, som låg
vid den nuv. byn Ajaslik l. Ajasoluk, var uppfördt
af hvit marmor, hade höga monolitkolonner och var
smyckadt af Greklands berömdaste konstnärer. Sedan
det 356 f. Kr. blifvit uppbrändt af Herostratos,
byggdes ett ännu praktfullare tempel af Alexander
den stores arkitekt Dinokrates. Den nya byggnaden
var 130 m. (440 f.) lång och 70 m. (235 f.) bred
samt hade 128 kolonner af 20 m. (67 f.) höjd. Nero
beröfvade templet dess rika skatter, och goterna
uppbrände det 262 e. Kr. – Filosofen Herakleitos,
skalden Hipponax och målaren Parrhasios härstammade
från E. I apostlarnas historia intager denna stad ett
framstående rum. På sin andra missionsresa predikade
Paulus der kristendomen, och på sin tredje resa
uppehöll han sig i E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:27:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free