- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
179-180

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efesus - Efeter - Effacera - Effekt - Efferdingen, stad i ärkehertigdömet Österrike. Se Eferding. - Effervescens - Effiat, Antoine Coiffier-Ruzé, markis d'E, fransk marskalk - Effigies - Efflorescens - Efflorescera - Effluvium - Effronterie - Effusion - Efialtes, Gerk. mytol., en jätte - Efialtes, en från Tessalien bördig grek - Efjesund - Efod - Efor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nära tre år (55–57) samt skref derifrån brefvet till
galaterna och det första brefvet till de kristne i
Korint. Efter Jerusalems förstöring lär Johannes hafva
flyttat till E. och der skrifvit sitt evangelium. 431
hölls i denna stad det tredje ekumeniska mötet,
och 449 den s. k. röfvaresynoden (för biläggande
af de eutychianska villfarelserna). E., hvilket af
romarna betraktades såsom Mindre Asiens hufvudstad,
gick småningom tillbaka dels genom jordbäfningar
och dels genom hamnens igengrundning. Slutligen blef
det i 3:dje årh. plundradt af skyter och goter och
förföll derefter hastigt. Engelsmannen J. T. Wood,
hvilken sedan 1868 ledt utgräfningar derstädes, har
upptäckt vigtiga inskrifter och skulpturer samt en
del af Diana-templet, hvaraf flere kolonnfragment
blifvit förda till London och uppställda i British
museum. Man har genom gräfningar äfven lyckats
återfinna platserna för och några lemningar af stadens
öfriga mest betydande byggnadsverk, bl. a. flere
tempel och gymnasier, hamnen, serapeion, en teater
(som beräknas hafva rymt omkr. 56,000 personer),
ett stadion o. s. v.

Efeter (Grek. efetai, sannolikt slägthufvudmän,
"capita", af epi, vid, framför, och etai, anhöriga),
ett högadligt, af femtioen medlemmar sammansatt
domarekollegium i det forna Athen. Dess inrättning
brukar tillskrifvas Drako, men sannolikt är det
mycket äldre. Under efeternas jurisdiktion hörde
i den äldre tiden alla slags mordprocesser, och
efeterna suto till doms i de fem för sådant ändamål
afsedda blodsdomstolarna, till hvilka äfven areopagen
hörde. I sammanhang med det demokratiska statsskickets
utveckling undanträngdes efeterna småningom från
dessa domstolar och råkade slutligen nästan alldeles
i glömska. A. M. A.

Effacera (Fr. effacer, af face, Lat. facies, anlete,
gestalt), förändra gestalten af någonting; utplåna,
tillintetgöra.

Effekt (Lat. effectus, af efficere, åstadkomma),
verkan, följd, intryck; plur. effekter,
tillhörigheter, persedlar, lösören, varor. –
Effektiv, verkande, verklig, genomförd, utförd. –
Effektuera, förverkliga, utföra, verkställa, bringa
till stånd (ett uppdrag, ett förehafvande o. s. v.). –
Effektuering, verkställande, fullbordande o. s. v.

Efferdingen, stad i ärkehertigdömet Österrike. Se
Eferding.

Effervescens [-sjäns; af Lat. ex, ur, och
fervescere, sjuda], kem., ett häftigt bortgående af ett gasformigt
ämne ur en vätska, så att denna råkar i svallande
rörelse. Så är t. ex. kolsyrans bortgående ur
kolsyrerikt öl och kolsyradt vatten en effervescens.
P. T. C.

Effiat [-a], Antoine Coiffier-Ruzé, markis d’E.,
fransk marskalk, f. 1581, blef 1626 finansminister
("surintendant des finances"), utmärkte sig vid
belägringen af La Rochelle 1628 och i piemontesiska
fälttåget 1630, utnämndes 1631 till marskalk och till
ambassadör i England samt 1632 till öfverbefälhafvare
vid armén i Elsass. Död 1632. E. var fader till den
ryktbare Cinq-Mars. 1632 utkommo hans Mémoires
öfver fälttåget uti Italien.

Effigies, Lat., bild, afbild. – In effigie, i afbild
(hänga eller bränna en lifdömd "in effigie").

Efflorescens [-sjäns; jfr Efflorescera], kem.,
benämning på salta öfverdrag eller utvittringar,
med hvilka vissa ämnen bekläda sig, när de komma i
beröring med luften: salpetersyrade salter på
murar, jernvitriol på alunskiffer och stenkol
m. m., alun eller bittersalt på skiffrar och
leror o. s. v. Vid många salters kristallisering ur
lösningar afsätta sig kristallerna på kärlens väggar
just i vätskans yta och draga genom kapillärkraften
småningom saltlösningen uppåt, hvarigenom, då
vätskan afdunstar, nya trådlika eller blomkålslika
kristallgyttririgar (efflorescenser) uppstå.
P. T. C.

Efflorescera (Lat. efflorescere, af e, ur, och
florere, blomstra, af flos, blomma), uppblomstra:
slå ut (på huden); kem., anskjuta i kristaller;
bergsv., vittra, utvittra (om saltkristaller). Jfr
Efflorescens.

Effluvium (plur. -ier), Lat. (af effluere, flyta
ut), utflöde. Inom hygienen betecknar detta ord,
då det står utan förbindelse med något annat: för
helsan skadliga utdunstningar.

Effronterie [efrångtöri], Fr. (af front, panna),
skamlöshet, oförsynthet, fräckhet.

Effusion (Lat. effusio, utgjutning, af efundere,
utgjuta), fys., mindre vanlig term för beteckning af
en gasmassas gång genom en fin öppning i en tunn vägg.

Efialtes (Lat. Ephialtes), Grek. mytol., en jätte,
Otos’ broder. (Se Aloiderna.) Ordet nyttjas äfven
i betydelsen mara, nattspöke.

Efialtes (Lat. Ephialtes), en från Tessalien bördig
grek, som vid Thermopylse (480 f. Kr.) visade perserna
en väg, på hvilken det lyckades dem att kringgå den
grekiska hären. Han blef af amfiktyonerna förklarad
fredlös och sedermera dödad i Anticyra.

Efjesund l. Efjusund, sund mellan några af
Orkenöarna. Efia eller Effia var det fornnordiska
namnet på det nuvarande Pomona. Denna ö har ännu en
ort med namnet Evie.

Efod, Hebr., den judiske öfversteprestens
axelklädnad. Se Öfversteprest.

Efor (Grek. eforos, uppsyningsman), en i flere
forngrekiska stater (hufvudsakligen de doriska)
bruklig titel för regeringsmedlemmar och vissa högre
ämbetsmän. – Mest bekanta äro eforerna i Sparta,
hvarest inrättningen af eforosämbete tillskrifves
dels Lykurgos och dels konung Theopompos (omkr. 724
f. Kr.). Eforernas bestämmelse var från början endast
att i folkfrihetens intresse vaka öfver författningens
upprätthållande och att bilda en motvigt mot befarade
öfvergrepp från konungamaktens sida. Deras myndighet
utsträcktes dock allt längre och öfvergick inom kort
nästan till en despotism, i förhållande till hvilken
konungamakten qvarstod såsom en tom skugga. I sin
hand förenade eforerna ledningen af den inre och
den yttre politiken, lagskipningen samt uppsigten
öfver ungdomens uppfostran och medborgarnas
enskilda lif. Hvarje statens ämbetsman kunde af
dem ställas inför rätta, ådömas böter, afsättas
och fängslas. Sjelfva konungarna måste på kallelse
inställa sig inför deras tribunal. Eforerna voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:27:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free