- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
205-206

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egilsson, Sveinbjörn, isländsk skolman, språkforskare och skald - Egil Ullserk, en gammal bonde från Nordmöre - Egina - Eginetisk konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hälften af Iliaden ("Ilionskviða", 1855). 1843
erhöll han från universitetet i Breslau diplom
såsom teologie hedersdoktor. E. tog afsked från
rektorsämbetet 1851 och afled d. 17 Aug. 1852.
C. R.

Egil Ullserk, en gammal bonde från Nordmöre,
Romsdals amt, i Norge. Han stupade i slaget på
Rastarkalv, å Fredöen, vid Kristianssund, efter
att hafva genom sin tapperhet i hög grad bidragit
till att försäkra Håkan Adelstensfostre om segern.
Y. N.

Egina l. Engia (Lat. Aegina, Grek. Aigina), en till
nomarkien Attika-Beotien hörande ö i Egina-viken,
vid Greklands östra kust. Arealen 83 qv.-kilom,
(1,5 qv.-mil). Omkr. 6,000 innev. Ön har formen
af en triangel. Vestra sidan består af steniga,
men fruktbara slätter, som äro väl odlade och
frambringa säd samt något bomull, vin, olja,
mandlar och fikon. Östra sidan deremot är kal och
bergig. E. hette

illustration placeholder

Midtpartiet af den vestra Eginagruppen.

ursprungligen Oenone l. Oenopia och fick enligt sagan namnet
E. efter Aegina, flodguden Asopos’ dotter, som Zevs,
i en örns skepnad, förde dit och hvilken der födde
Aiakos, som blef regent öfver myrmidonerna, öns förste
bebyggare. Sedermera innehades ön af dorer. Genom
sjöfart, handel och sin till höjden af konst (se
Eginetisk konst) utvecklade industri vunno egineterna
snart politisk makt och betydenhet, så att deras
flotta i perserkrigen t. o. m. öfverträffade den
atheniensiska och väsentligen bidrog till grekernas
seger vid Salamis. Likaledes voro egineterna
synnerligen skickliga gymnaster och ofta segervinnare
vid de olympiska spelen. Öns välstånd, särdeles dess
blomstrande exporthandel, som företrädesvis omfattade
arbeten af koppar (brons) och lera samt lyxartiklar,
väckte afund hos athenarna. Redan 458 f. Kr. gjorde
dessa ön skattskyldig, och 431 tvungo

de innevånarna att med hustrur och barn lemna
densamma. Senare blef ön omvexlande ett byte för
macedoner, etoler och konung Attalos III, med hvars
öfriga qvarlåtenskap den 133 f. Kr. kom under
romarna. Vid bildandet af Latinska kejsaredömet
tillföll ön (1205) ätten Malatesta, och senare kom
den till venezianerna. 1537 eröfrades den af Haireddin
Barbarossa, 1664 af venezianaren Morosini, och 1715
kom den under turkarnas välde. 1828–31 var ön flere
gånger säte för den grekiska regeringen.

Eginetisk konst. En af Greklands äldste till namnet
kände bronskonstnärer, Smilis, var från ön Egina
och verksam omkr. 580–540 f. Kr., kort efter att
bronsgjutningen uppfunnits genom Rhoikos och Theodoros
från Samos. Men utan synlig förbindelse med honom
står den eginetiska konstens blomstring, hvilken
sammanfaller med öns egen blomstringstid, i början af
400-talet, straxt före och under de persiska krigen,
innan Egina (458 f. Kr.) förlorade sin
sjelfständighet. Denna konstblomstring var rik
och betydelsefull. Vi känna likväl inga andra
framstående konstnärsnamn från denna period än Kallon
och Onatas. Den förre, som var både bronsgjutare
och träskärare, skildras såsom den äldre, stränga
och hårda stilens mästare. Endast tvänne verk af
honom omtalas: en Kora af brons (i Amyklae) och
en Athene-staty (i Korint). Den något yngre Onatas
(omkr. 465 f. Kr.) var uteslutande bronsskulptör. Man
vet, att han utförde ett par votivgåfvor, en Svart
Demeter,
för Figalia, en Apollo, för Pergamus, en
Hermes krioforos, en Herakles och en Quadriga, som
Hieron i Syracusse skänkte till Olympia. – En tredje,
af Pausanias omtalad, eginetisk konstnär, Glaukias,
utförde en knytnäfskämpe, af hvilken kopior tyckas
hafva funnits. Åtminstone har Julius Lange i Köpenhamn
trott sig finna en dylik i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free