Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sida, med en kår af 6,000 man, som anfördes af hans
son Hassan och opererade i Dobrudja-trakten, men utan
att kunna uträtta synnerligen mycket. Reformerna,
krigsföretagen, ett hejdlöst slöseri och – ej minst
– europeiska ockrare bragte snart finanserna i en
hjelplös förvirring. I Nov. 1875 måste khediven för 4
mill. p. st. sälja sina 176,602 Suez-kanal-aktier till
England och anförtro skötandet af statens affärer
åt en skicklig engelsk finansman (Cave). Men intet
hjelpte. I Maj 1876 inställde Ismail utbetalningen
af de förfallna räntorna på såväl sina egna som
statens lån. England måste slutligen träda emellan
med förskott för utbetalningen af de förfallna
räntekupongerna, hvilka till största delen befunno sig
i händerna på engelsmän. Frankrike och England sökte
derefter en längre tid gemensamt ordna de egyptiska
finanserna. Utledsen vid dessa makters förmynderskap,
afskedade khediven, i April 1879, sin kosmopolitiska
ministèr (engelsmannen Wilson var finansminister
och fransmannen Blignières arbets-minister) samt
kungjorde en "nationel" finansplan, genom hvilken de
europeiske fordringsegarna lupo fara att förlora sina
penningar. Tyskland, Österrike-Ungern och Frankrike
protesterade mot khedivens åtgärd, och han uppmanades
att abdikera. Ismail vände sig då till sultanen med
begäran om förhållningsorder; men denne, gifvande
vika för vestmakternas påtryckningar, förklarade
honom, i en irade af d. 26 Juni 1879, afsatt. Trots
vestmakternas invändningar gjorde sultanen derjämte
ett oberäknadt bruk af sin myndighet, hvilken han
så oväntadt fann erkänd och anlitad: han upphäfde
nämligen 1873 års firman, för så vidt som den gaf
E. rättighet att sluta fördrag med främmande makter
och underhålla en här. Ismail efterträddes d. 8
Aug. 1879 af sin son Tevfik (f. 1852) och flyttade
sjelf till Europa. Ett förslag att med franska
kapital grunda en egyptisk hypoteksförening ("crédit
foncier") godkändes i Febr. 1880 af ministerrådet.
Såsom klimatisk kurort har E., särdeles de nordligare
delarna deraf, under de senare årtiondena varit
rätt mycket anlitadt af bröstsjuka från Europa,
och omdömena om nyttan för sådana sjuka af att
om vintern uppehålla sig i detta land hafva från
olika håll utfallit mycket olika. Mången har kanske
väl högt prisat E:s vinterklimat, medan andra
underskattat detsamma. Ett klimats gagnelighet för
bröstsjuka beror ingalunda i första rummet på de
termometriska förhållandena, på t. ex. en ständigt
jämn och behaglig värmegrad, utan några stora eller
hastiga förändringar. Om så vore, skulle Madeira,
med sin under hela året nästan lika temperatur,
vara den förnämsta uppehållsorten för lungsigtiga,
och t. ex. Davos i Graubünden (Schweiz) – som
har ett egendomligt klimat, utmärkt genom starkt
omvexlande temperaturskilnader, och är beläget på
en höjd af mer än 5,000 f. (1,500 m.) öfver hafvet –
vara bestämdt skadligt för bröstsjuka, och likväl
visar erfarenheten, att motsatsen eger rum med båda
dessa orter. Ett alltför fuktigt klimat, der den
absoluta fuktighetsmängden i luften är mycket stor,
synes icke häller vara för sådana sjuka
så gynsamt som ett torrare (tempereradt) klimat. Men
vigtigast af allt för att ett klimat skäll vara
välgörande för sjuklingar – snart sagdt af hvad slag
som hälst – är att luften är så ren som möjligt
från främmande och sjukdomsbildande ämnen och
organismer. Denna egenskap hos luften är det, som –
jämte inflytelserna af temperaturen och fuktigheten
samt vindarnas beskaffenhet – är bestämmande för en
orts klimat i sanitärt hänseende. Det är luftens
renhet och nästan absoluta frihet från allehanda
sjukdomsfrön, som göra att Spetsbergens eller i
allmänhet polartrakternas kyliga sommarklimat är så
helsosamt. Samma omständighet är orsaken till att
bergs- och skogsluft är så välgörande för bröstsjuka,
och det är möjligheten att i E. lefva i en mycken
ren luft, som bringat helsa åt mången bröstsjuk
europé. Men om man der vill njuta af ren luft, får man
icke stanna i någon af de stora städerna (Alexandria
eller Kairo), utan, från slutet af November till
midten af Mars, lefva på en flodbåt å Nilen. Man
undgår då inflytelserna af de utdunstningar, som
äro följder af den stora bristen på renlighet i de
egyptiska städerna och i de af lerkojor bestående
byarna. Under sådana flodbåtsfärder njuter man i
allmänhet af en mild nordisk sommartemperatur. Vid
resor uti Öfre E. och i Nubien har man nästan ständigt
en fullkomligt klar himmel, med en luft så ren och
genomskinlig, att man om aftnarna tycker sig kunna
se ut i rymden långt bortom månen, hvilken der synes
sväfva fritt i etern och icke, såsom det förefaller i
nordliga lands dunstfyllda luft, liksom fastsittande
i eller under ett "himlahvalf". I E. råkar man jämväl
ut för en synvilla, som är vanlig i bergstrakter,
nämligen att aflägsna föremål synas långt närmare,
än de i verkligheten äro, emedan luften tillåter
ögat att på aflägsna föremål upptäcka en mängd
små enskildheter, som man annars, i vanlig nordisk
låglandsluft, endast kan iakttaga hos föremål på
tämligen ringa afstånd. Detta bevisar luftens renhet
samt dess frihet från damm och andra uppslammade
ämnen. Man har iakttagit, att luften på sjelfva Nilen,
nedanför Assuan, samt i städerna vid denna flod om
morgnarna håller omkr. 60 proc. fuktighet; men denna
sjunker vid middagen till omkr. 30 proc. Ofvanför
Assuan, i Nubien, är fuktighetshalten om morgnarna
omkr. 26 proc. och går i Januari och Februari om
middagarna ned till 20 proc. Luften är således i
Öfre E. (mellan Kairo och Assuan) i det hela torr, i
Nubien t. o. m. mycket torr. Denna omständighet står
tydligen i samband med de geologiska förhållandena
i denna del af Afrika. Nordöstra Afrika – det som på
kartorna vanligen betecknas som Nubien och Egypten
– är en ofantligt vidsträckt öckenplatå, bildad af
tertiära sandstens- och kalkstensaflagringar, som i
allmänhet bilda helt jämna, plana ytor, här och der
genomdragna af större eller mindre raviner (remnor),
i hvilka, närmast Nildalen, sparsamt förekommer
någon taggig buske eller någoa stickande gräsart,
som girigt uppsuger fuktigheten från Nilen. Sjelfva
Nildalen är en väldig ravin i denna öckenplatå,
hvars 300–400 f. (90–120 m.) höga och branta väggar
eller sluttningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
