Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenheim, Per Jakob von - 1. Ehrenmalm, Lars Johan, finsk ämbetsman och patriot - 2. Ehrenmalm, Samuel Magnus, ämbetsman, den förres son - Ehrenpreus, Karl Didrik, grefve, statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tullfrågor och strafflagsfrågor m. m. I Dec. 1865
uppträdde han med värme för det kungliga
representationsförslaget. Från d. 4 Sept. 1866 till
d. 3 Juni 1870 var han konsultativt statsråd. Från
och med 1867 har han, såsom representant för Upsala
län, haft plats i Första kammaren, hvilken hvarje
riksdag, utom under den tid, då han förvaltade
statsrådsämbetet, insatt honom i något af utskotten:
i Banko-utskottet vid lagtima riksdagen 1871 och i det
särskilda utskottet ("försvars-utskottet") vid urtima
riksdagen s. å. samt i Konstitutions-utskottet under
alla de följande åren. 1879 och 1880 var han vice
talman i Första kammaren. Inom denna har han varit en
framstående ledamot af den fraktion, som motsatt sig
att sammanbinda frågan om försvarets förstärkande
med frågan om grundskatternas afskrifning och
ansett indelningsverket böra reformeras, men ej
afskaffas. Sedan 1872 har han varit fullmäktig i
riksbanken och från 1874 bankofullmäktiges vice
ordförande. Äfven på andra områden har han verksamt
deltagit i vården om allmänna angelägenheter. 1861
var han ledamot i komitén för utarbetande af förslag
till författning angående presterskapets aflöning,
1862–66 och 1872 ledamot af Upsala läns landsting
(sistnämnda år dess vice ordförande), 1863–66
ordförande i Upsala läns prestlöneregleringsnämnd,
1865–66 ledamot i komitén för utredning af frågan
om grundskatternas reglering, 1870–77 ledamot i
styrelsen öfver Ultuna landtbruks-institut, 1871–79
vice ordförande i Upsala läns hushållningssällskap,
1872–73 ordförande i komitén för grufstadgans
omarbetning, 1874 ordförande i komitén för
Kommersekollegii omorganisation, 1875–77 ordförande
i komitén för utarbetande af författning om barns
och yngre personers användning i fabriker, 1877–78
ordförande i komitén för utarbetande af ny patentlag,
1878 ordförande i komitén för utarbetande af lag om
säkerhet i jernväg och 1877–79 ordförande i komitén
för verldsutställningen i Paris. Såsom lekmannaombud
för Upsala stift deltog han i 1878 års kyrkomöte
och var då ordförande i Kyrkolagsutskottet. 1871
valdes han till ledamot af Landtbruksakademien och
utnämndes 1878 af K. M:t till detta samfunds ständige
direktör. Sedan 1874 har E. varit ordförande i Nya
Trollhätte kanalbolags direktion och sedan 1878 i
direktionen öfver Nya elementarskolan i Stockholm samt
i Svenska slöjdföreningen. 1870 utgaf han Några ord
i bankfrågan.
1. Ehrenmalm (ursprungligen Malm), Lars
Johan, finsk ämbetsman och patriot, föddes i Viborg
d. 14 (18?) Juni 1688, blef student i Åbo 1702 och
auditör vid artilleriet i Finland 1708. Vid Viborgs
kapitulation 1710 råkade han i rysk fångenskap
och vistades derefter några år i Petersburg,
hvarest han till svenska regeringens tjenst samlade
underrättelser om Rysslands dåvarande förhållanden,
men rymde 1714 öfver till Stockholm, der han blef
Arvid Horns privatsekreterare. 1718 utnämndes han
till assessor i Åbo hofrätt, 1728 till hofrättsråd
derstädes, 1736 till lagman i Norrfinne lagsaga och
1742, sedan han som flykting anländt till Sverige,
till revisionssekreterare. 1720 blef han adlad. 1745
–49 var han landshöfding i Åbo och Björneborgs län
och utvecklade såsom sådan en synnerligen mångsidig
och gagnelig verksamhet. Dessutom användes E. i flere
andra maktpåliggande offentliga värf. Yigtigast af
dessa var hans 1744–45 enligt regeringens befallning
fullgjorda underhandling med Finlands flesta lands- och
stadskommuner rörande partielt upphäfvande af 1743 års
ständers beslut om tre års allmän skattefrihet för
Finlands innebyggare. 1725 och 1726 var E. själen
i den Cederhielmska kommissionen, som blifvit
tillsatt att granska tillståndet i Åbo, Björneborgs
och Tavastehus län. I riksdagsförhandlingarna
deltog han vid flere möten (bl. a. 1740), med stor
sakkännedom och värme, i behandlingen af frågor
rörande Finland. På hans förslag inrättades 1747 i Åbo
en särskild professur i ekonomi. Efter 1749 tyckes han
ej hafva deltagit i det offentliga lifvet. Hark afled
i Åbo d. 21 Sept. 1774. E. G. P.
2. Ehrenmalm, Samuel Magnus, ämbetsman, den förres
son, f. 1732, blef student i Åbo 1744, häradshöfding
på Åland 1759 och på ständernas förord assessor i
Åbo hofrätt 1762. Med anledning af klagomål öfver
prejudice vid sistnämnda befordran nödgades han
1770 taga afsked från denna tjenst, men var det
oaktadt 1800–06 tjenstförrättnde hofrättsråd. Från
och med 1755 års riksdag tog E., såsom en ifrig
och framstående medlem af mösspartiet, del i
adelns förhandlingar. Han uppträdde flere gånger
som en vän af publicitet vid riksdagsfrågornas
handläggning, försvarade 1769, jämte brodern
Georg, på ett talangfullt sätt de anfallna
riksråden, o. s. v. Vid 1789 års riksdag stod
han åter på konungens sida i fråga om Förenings-
och säkerhetsakten samt bevillningen. Död d. 11 April
1814 på Bastö säteri, i Finströms socken (Åland).
E. G. P.
Ehrenpreus [-pröjs], Karl Didrik, grefve,
statsman, föddes i Örebro d. 18 Jan. 1692, blef
1711 e. o. kanslist i k. kansliet, befordrades
1712 till kopist i Utredningsexpeditionen och fick
s. å. af Arvid Horn uppdrag att som kopist resa
till Bender för att arbeta under konungens egna
ögon. Vid den s. k. kalabaliken (d. 1 Febr. 1713)
ådagalade han stort mannamod. Det uppgifves, att
konungen ämnat såsom belöning gifva honom fullmakt
som öfverstelöjtnant, men att E. undanbad sig
denna befordran. Den misshandling han undergick vid
tillfångatagandet kastade honom på sjukbädden. Endast
genom den holsteinske ministern Fabrices ädelmod
och hjelpsamhet undgick han döden. Sedan följde
E. konungen till Timurtasch och Demotika,
hvarifrån han såsom kommissionssekreterare fick
ledsaga generalmajor Grothusen på en beskickning
till Konstantinopel. I Dec. 1714 återkom han till
Stralsund, stannade der under hela belägringen
och återvände i Dec. 1715 med konungen till
Sverige. 1718 blef han assessor i Svea hofrätt och
1729 hofrättsråd. Såsom domare var han utmärkt för
vidsträckta juridiska insigter äfvensom skarpsinne,
oveld och nienniskqkärlek. Såsom politiker tillhörde
han hattpartiet. Vid 1731 års riksdag varnade
E. för faran att alltid taga någon af riksens råd
till landtmarskalk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
