Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenpreus, Karl Didrik, grefve, statsman - Ehrenreich, Karl, musiker - Ehrenskiöld, Nils, sjöofficer - 1. Ehrenstam, Johan Fredrik, sjöofficer, statsråd - 2. Ehrenstam, Hedvig Konstantia Fredrika, författarinna, den föregåendes dotter. Se Numers. - Ehrenstéen, Edvard, statsman, kungligt råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarigenom en aristokrati lätteligen kunde insmyga
sig, enär mången riddarhusledamot derigenom kunde
afhållas från att med frihet uttala sina tankar. Vid
riksdagarna 1734 och 1738 var han ledamot af Sekreta
utskottet samt Mindre sekreta deputationen och då
en vältalig och oförtruten kämpe för de åsigter,
som der blefvo segrande. Han förvärfvade ständernas
oinskränkta förtroende, och hans upphöjelse till
riksråd 1739 – en befordran från hofrättsråd till
riksråd var dittills någonting oerhördt – gillades
på det högsta af den allmänna meningen. E. röstade
för kriget mot Ryssland 1741 och för kriget mot
Preussen 1757 samt för hertigens af Birkenfeld
väljande till svensk tronföljare 1743. Vid
1746 års riksdag tillstyrkte han förbund med
Preussen. Ständerna gåfvo honom vid samma riksdag
en belöning af 16,000 daler silfverm. såsom erkänsla
för de särskilda uppdrag han utfört. 1747 upphöjdes
han till friherre, och s. å. utnämndes han till
president i lagkommissionen. 1751 blef han grefve
och s. å. Upsala universitets kansler. I sistnämnda
egenskap verkade han mycket godt. Han skaffade
universitetet nya lärostolar och lärosalar,
hvarjämte han till detsamma för ett ovanligt
billigt pris sålde sin dyrbara myntsamling (3,000
mynt och medaljer). Till biblioteket skänkte han
bl. a. 120 runstafvar. E. dog d. 21 Febr. 1760.
A. B. B.
Ehrenreich, Karl, musiker, f. i Tyskland 1800, ankom
1822 till Sverige, der han efter hvartannat anställdes
som direktör vid Lifregementets grenadierkår,
Värmlands och Vestmanlands regementen samt Värmlands
fältjägare. 1853 blef han ledamot af samt 1858 lärare
och 1864 professor vid Musikaliska akademien. Död
1867. "Han var en utmärkt instruktör på nästan alla
blåsinstrument och en god solist på klarinett. Flere
af våra mest framstående musikdirektörer och solister
hafva varit E:s elever, och hans mångfaldiga för
militärmusik arrangerade kompositioner vittna om smak
och stor kännedom af blåsinstrumentens karakter och
egenheter." A. L.
Ehrenskiöld, Nils, sjöofficer, föddes i Åbo d. 11
Maj 1674. Ifrån år 1700 deltog han såsom skeppschef
i krigen mot Danmark och Ryssland, och i Nov. 1708
led han med skeppet "Norrköping" skeppsbrott vid
Dagö, men lyckades efter två och ett halft dygns
vistelse på vraket att genom ihärdig ansträngning
rädda besättningen. Den 27 Juli 1714 blef E. – som
då var schoutbynacht och med sju skärgårdsfartyg
intagit position i Jungfrusund –, efter att hafva
tillbakavisat amiral Apraxins uppfordran att
kapitulera, anfallen af trettiofem ryska galérer,
hvilka dock vid den andra kraftiga salvan tvungos att
retirera. Nittiofem galérer med friskt folk sändes
då att anfalla den lilla svenska flottiljen, som,
efter en blodig strid och ett hjeltemodigt försvar,
slutligen öfvermannades. Af 20,000 ryssar blefvo
3,000 dödade och 1,600 sårade; af den svenska styrkan,
900 man, förlorades 700 i döda och sårade. Sjelf
sårad och fången, blef den svenske karolinen af tsar
Peter bemött med stor välvilja. Han frigafs 1721,
blef efter hemkomsten amiral och direktör öfver amiralitetets
ekonomiverk i Karlskrona och dog der d. 2 Nov. 1728.
O. E. G. N.
1. Ehrenstam, Johan Fredrik, sjöofficer, statsråd,
född d. 30 Dec. 1800, blef 1818 underlöjtnant vid
örlogsflottan, 1829 premierlöjtnant, 1842 kapten
och s. å. tygmästare i Karlskrona samt 1847 öfverste
och sekundchef för flottans konstruktionskår.
1848 kallades han till statsråd och chef för
Sjöförsvarsdepartementet. Den verksamma del
E. sedan 1840 tagit i meningsstriden om sjövapnet
jämte hans kända redlighet, nit, arbetsförmåga och
stora kunskaper, särskildt i artilleri och mekanik,
ingåfvo förhoppning om att han skulle kunna på ett
tidsenligt sätt ordna sjöförsvaret. Nyss förut
timade omstörtningar i sjökrigsväsendet samt en
mulen politisk himmel gjorde en sådan organisation
högst behöflig. Men E. dog i Stockholm redan
d. 15 Febr. 1849. Med talang och värme kämpade
han för den åsigten att sjövapnet borde grundas
på handel och sjöfart. Han ville underhålla och
småningom förkofra den seglande floftan, men
skärgårdsflottan betraktade han endast som ett
bihang till armén. I sin kritik af kommendör
Hjelms genomgripande reformförslag visade han
sig dock något för konservativ och benägen att
underskatta ångans och bombkanonernas inflytande på
sjövapnets utveckling. I sjöartilleriet införde E.
många vigtiga förbättringar. 1839 utgaf han Lärobok
i det praktiska af sjöartilleriet, ett särdeles
förtjenstfullt arbete, och 1841 Första grunderna
af mekaniken. O. E. G. N.
2. Ehrenstam, Hedvig Konstantia Fredrika,
författarinna, den föregåendes dotter. Se Numers.
Ehrenstéen, Edvard, statsman, kungligt råd, född
d. 25 Febr. 1620, blef 1631 student i Upsala, der han
efter många ekonomiska svårigheter lyckades taga den
filosofiska graden, gjorde 1648–53 såsom guvernör för
ett par unga adelsmän en resa genom större delen af
Europa och anställdes 1654 som legationssekreterare
vid Schering Rosenhanes beskickning till staden
Bremen. 1655 åtföljde han Johan Oxenstierna till
Tyskland, och s. å. blef han kunglig sekreterare vid
utrikes-ärendena samt kallades af Karl X till Polen,
der han med pennan, och någon gång äfven med svärdet,
fick arbeta omedelbart under konungen samt utstå många
faror och äfventyr. E. uppsatte bl. a. konceptet
till förbundsakten mellan Sverige och Brandenburg
äfvensom den s. k. Elbingska traktaten mellan Sverige
och Holland. Vid danska krigets utbrott (1657) var
han Karl följaktig till Holstein och Danmark samt
tjenstgjorde som assistent vid fredsunderhandlingarna
i Roskilde 1658. Efter fredsslutet utsågs han
att biträda vid de nyförvärfvade provinsernas
organisation. Vid ständernas sammanmankomst i
Göteborg 1660 utarbetade E. på konungens befallning
en berättelse öfver dennes rådslag och krigsföretag
sedan 1655. Han var ock den, som uppsatte konungens
testamente. Efter Karl X:s död (1660) fortsatte han
sina trägna diplomatiska värf med sin vanliga flit och
all den pedantiska vidlyftighet, som var honom sjelf
och tiden egen. Han adlades 1657, blef sekreterare
af staten 1659 samt befordrades till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
