- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
253-254

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ehrenstrahl, David Klöcker, historiemålare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de sextiotre kopparsticken till Karl XI:s
karossell. J. Sandrart stack ryttarebilderna af Karl
XI (1673) och Karl X Gustaf (efter 1674). Det lider
knappast något tvifvel, att försäljningen af dessa
verk inbragte E. jämförelsevis ganska betydliga
belopp.

Ett nytt bevis på sin öfverhets bevågenhet erhöll E.
genom k. brefvet af d. 13 Jan. 1673, genom hvilket
hofkonterfejarelönen höjdes till 600 rdr. Detta
belopp skulle afkortas på den tull, som utgjordes
af mässingsbruket i Nyköping – ett verk, som E:s
svärfader egde och som konstnären sjelf längre
fram öfvertog för egen räkning. 1674 upphöjdes
E. i adligt stånd, hvarvid han ändrade sitt namn,
och 1675 tog han, under n:r 865, introduktion på
riddarhuset. Äfven derefter förflöt hans lefnad i
trägna arbeten och under ständig framgång. Tid efter
annan fick han nya förmåner eller kongl. stadfästelser
på dem han förut erhållit. Så fastställdes genom
k. brefvet af d. 21 Mars 1678 en ny, förbättrad taxa
å de konterfej han för konungens räkning utförde;
så tillade honom k. brefvet af d. 27 April 1681 en
nådegåfva "i konsideration af den förfarenhet och
särdeles berömliga vetskapen", som han ådagalagt,
utom det att hans rätt att uppbära liqvid genom
afkortning å strömsafraden samt tullen och augmentet
från Nyköpings mässingsbruk ytterligare stadfästes. På
samma gång höjdes åter hans hofkonterfejarelön. Vid
denna tid förlorade E., under det han med anledning
af det kongl. bröllopet vistades i Halmstad, sin fru,
som afled i Mars 1680. Men året derefter gifte han om
sig med fru Emerentia Baumann, enka efter kyrkoherden
Joh. Gerdes.

De sig hopande göromålen föranledde E. att
efter 1680 allt mer anlita sina lärjungars
krafter vid utförandet af de vanligare
konterfejbeställningarna, hvadan signerade arbeten
af honom äro jämförelsevis sällsyntare från senare
delen af hans lefnad. Emellertid lade han nästan
alltid sjelf hand äfven vid sådana målningar, i
hvilka lärjungar utfört de lättare partierna. Från
tiden mellan 1680 och 1695 härstammar större delen af
de på Drottningholm befintliga allegoriska målningarna
öfver Hedvig Eleonoras förmälning samt öfver Karl
XI:s födelse, uppfostran och regering. 1690 utnämndes
E. till hofintendent, och efter den tiden var det de
båda stora taflorna för den nyinredda slottskyrkan,
hvilka företrädesvis sysselsatte honom. Korsfästelsen
blef färdig 1695, Yttersta domen 1696. Dessa kolossala
dukar – den förra är 7,4 m. (25 f.) hög och 3 m. (10
f.) bred, den senare 10,7 m. (36 f.) hög och 7,4
m. (25 f.) bred – blefvo till all lycka räddade undan
den brand, som 1697 ödelade Stockholms slott, och
flyttades då till Storkyrkan, i hvars ego de genom ett
k. bref 1777 öfverlemnades. Ty värr äro de nu, i följd
af tidens oförrätter, i ett ganska otillfredsställande
skick. De äro de största religiösa målerier på duk,
som utförts i Sverige, och utöfvade ett mycket
stort inflytande på de dekorativa kyrkomålningar,
med hvilka en del svenska landskyrkor sirades under
förra hälften af 1700-talet.

Ehuru E:s sista år förbittrades genom sjuklighet,
fortfor han att till det sista verka för den

ädla konst, åt hvilken han egnat sitt lif och som
i gengäld skänkte honom samtidens aktning och
beundran samt en ganska betydlig förmögenhet. Han
afled i Stockholm d. 23 Okt. 1698. På Karl XII:s
befallning uppsattes 1699 under ledning af Tessin ett
präktigt epitafium öfver honom i Storkyrkan. Kort
före hans död blef hans styfson Frans Joakim
Gerdes adlad och upptagen å styffaderns nummer,
enär denne ej efterlemnade manliga arfvingar. Ätten
utdog på manssidan med den sålunda adopterades
sonson (1814). Svenska akademien lät 1808 prägla en
minnespenning öfver E., och Nordin författade dervid
ett äreminne öfver honom (Sv. akad:s handl. 5:te
del., 1813). Ett par ensidiga minnespenningar, efter
modelleringar af Cavalier, götos genom N. Keders och
K. R. Berchs försorg. E:s utseende är dessutom åt
efterverlden bevaradt genom flere sjelfporträtt (i
Stockholm, Upsala, Gripsholm, Florens o. s. v.) samt
genom några gravyrer.

En följd af E:s utomordentliga flit är, att hans
arbeten finnas spridda öfver hela Sverige. Den
största samlingen träffas på Drottningholm, som
konstnären prydde för Hedvig Eleonoras räkning,
samt på Gripsholm. dit i en senare tid rätt många
af hans arbeten sammanförts från olika håll. För
öfrigt finnas sådana å de flesta gamla slott i
öfre Sverige äfvensom i statens och flere enskilda
konstsamlingar. I Tyskland torde ett ej ringa antal
porträtt af honom ännu dölja sig på åtskilliga slott,
emedan Hedvig Eleonora m. fl. skickade många af
E. utförda bilder till furstliga slägtingar och vänner
i detta land. Någon förteckning öfver hans taflor
finnes ej. De vigtigare har han dock sjelf beskrifvit
och förklarat i Die vornehmsten schildereyen, welche
in denen pallästen des königreichs Schweden zu sehen
sind
(1694) och i Explication öfver the tvenne stora

schilderier ..... uti choret af kongl.
slotzkyrkian i Stockholm
(1695). De vigtigaste af
hans verk äro de historiska allegorierna. En
sådan är Dygdernas rådslag (fulländad 1674; i
riddarhussalen), E:s största arbete och tillika
ett vittnesbörd om hans rika fantasi, hans lyckliga
förmåga af anordning och belysning samt hans sinne
för lifliga färgeffekter. Af liknande art äro flere
plafondmålningar på Drottningholm (utförda 1670 och
de närmast följande åren) samt de senare allegorierna
derstädes i "drottningens alkov" (nu "gustavianska
sängkammaren") och "salen vid nedre galleriet" (nu
"Ehrenstrahlska rummet"). De förra utgöras af två
takmålningar och två väggmålningar, som framställa
Hedvig Eleonoras förmälning samt Karl XI:s födelse
och uppfostran.
De senare (fullbordade 1693) bilda
en följd af sex väggmålningar, en takmålning och
fem smärre dörrstycken samt afbilda tillståndet
under förmyndarestyrelsen och en del af Karl XI:s
regering. Denna serie är betydligt svagare än den
föregående, men likväl af lysande effekt i färgen och
väl sammansatt. Bland mindre allegorier och enstaka
allegoriska figurer märkas Historien och Ryktet,
Sanningen, upptäckt af Tiden och Försigtigheten

(båda utförda först 1677 och sedermera flere
gånger repeterade: å Drottningholm, i Statskontoret
o. s. v.),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:52:55 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free