Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ehrenström, Johan Albrekt, ämbetsman - 2. Ehrenström, Marianne Maximiliana Kristina Lovisa, författarinna, den förres svägerska - Ehrensvärd - 1. Ehrensvärd, Johan Jakob, krigare - 2. Ehrensvärd, Augustin, grefve, krigare, den förres son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begaf sig då från Sverige och bosatte sig 1811
i Helsingfors, der han dog d. 15 April 1847. Han
skref bl. a. Bref från en vän i Finland till en vän
i Stockholm etc. (i G. Adlersparres "Handlingar"
etc., bd IX).
2. Ehrenström, Marianne Maximiliana Kristina Lovisa,
författarinna, den förres svägerska, föddes d. 9
Dec. 1773 i Zweibrücken, der hennes fader, J. F.
Pollet (f. i Skeninge 1729, sedermera generallöjtnant
i svenska armén och kommendant i Stralsund), då
var i krigstjenst. 1792 blef hon hoffröken hos
enkedrottning Sofia Magdalena och innehade denna
plats till 1803, då hon trädde i äktenskap med
generalfälttygmästaren Nils Fredrik Ehrenström. När
hennes man s. å. utnämndes till kommendant i
Göteborg, flyttade hon till denna stad, der hon vid
flere tillfällen utöfvade värdskap för medlemmar
af den landsflyktiga franska konungafamiljen. 1810
återvände hon till Stockholm, hvarest hon 1815–31
höll en flickskola. 1816 blef hon enka och var
derefter sysselsatt dels med sin skola och dels med
literär verksamhet. Död i Stockholm d. 4 Jan. 1867. –
Fru E., som var en spirituel qvinna med ett lifligt
skaplynne, erhöll i sin ungdom en synnerligen vårdad
uppfostran. Under ledning af framstående lärare –
Sergel, Limnell, Belanger, Vogler, Deland och Monvel
m. fl. – utvecklade hon sina anlag för teckning,
målning, dans, sång, musik och deklamation. 1799
blef hon ledamot af Musikaliska akademien och
1800 af Målare- och bildhuggareakademien. Hennes
målningar rönte erkännande af samtida konstdomare;
men mera bekanta äro likväl hennes literära arbeten,
Notices sur la littérature et les beaux-arts
en Suède (1826) och Notice biographique sur
monsieur de Leopold (1830). Det förstnämnda eger
ej synnerligen stort värde som literaturhistoria,
men är af betydelse såsom ett af de första arbetena
i svensk konsthistoria. Bägge dessa skrifter
bidrogo att fästa utlandets uppmärksamhet på
konst- och literaturföreteelserna i Sverige. Fru E:s
brefvexling förvaras i k. biblioteket, och ett arbete
i handskrift, "Anteckningar öfver samtida", i Svenska
akademiens bibliotek. I samlingsverket "Ur svenska
hofvets och aristokratiens lif" (1880) meddelas,
under titeln "Ur Marianne Ehrenströms hågkomster",
åtskilliga utdrag ur hennes handskrifna memoarer. –
Fru E., "den svenska madame Staël", skattades högt
af flere bland det gustavianska tidehvarfvets snillen,
t. ex. Oxenstierna och Leopold, äfvensom af åtskilliga
bland utlandets vittra storheter, bl. a. Schiller
och Göthe.
Ehrensvärd, svensk adlig ätt, härstammande från Johan
Jakob Schäffer (Scheffer), som 1717 adlades med
namnet E. Slägten fick 1764 friherrlig värdighet, och
1771 upphöjdes en gren af densamma i grefligt stånd.
1. Ehrensvärd (Schäffer l. Scheffer), Johan Jakob,
krigare, f. i Finland (Tyskland?) 1666, ingick som
"handtlangare" vid artilleriet 1685, befordrades
till adjutant 1700, följde Karl XII på hans krigståg
genom Europa och blef fången vid Pultava 1709, men
befriade sig snart ur fångenskapen, deltog, såsom
artilleri-kapten, i slaget vid Helsingborg 1710,
blef major 1712 och
öfverstelöjtnant 1715, var med på fälttåget till
Norge 1718 och hade vakt den afton, då Karl XII blef
skjuten. 1717 blef han adlad och ändrade då namn, men
hans sköldebref utfärdades ej förrän 1719. Sistnämnda
år befordrades han till öfverste och kommendant på
Karlstens fästning, hvarest han dog 1731.
2. Ehrensvärd, Augustin, grefve, krigare,
den förres son, föddes på Fullerö, i Barkarö
socken, Vestmanlands län, d. 25 Sept. 1710. Han
studerade i Upsala, ingick 1726 som volontär vid
artilleriet samt befordrades 1733 till adjutant
och 1734 till löjtnant. 1736–38 företog han med
offentligt understöd en utländsk resa för att studera
artilleri och befästningskonst. 1739 blef han "kapten
matematikus och mekanikus" vid den nyss inrättade
artilleri-informationsskolan. S. å. invaldes han
till ledamot af Vetenskapsakademien, och 1740 blef
han detta samfunds sekreterare. 1741–42 deltog E. i
ryska kriget, och 1745 bevistade han, i Fredrik den
stores armé, slaget vid Sorr. 1746 befordrades han
till major, och 1747 till öfverstelöjtnant. Samtidigt
började han utöfva ett betydelsefullt inflytande på
landets försvar. Vid riksdagen 1746–47 äfvensom,
vid riksdagarna 1751–52, 1755–56 och 1760–62 var
han medlem af Sekreta utskottet samt af dess
defensionsdeputation, och 1747 förordnades
han af K. M:t att "bedrifva fästningsverket" i
Finland. Sveaborgs fästning, påbörjad 1749, och Arméns
flotta, upprättad 1756, blefvo hans skapelser. E:s
outtröttliga verksamhet såsom chef för artilleriet
(från 1749) samt för fästningsbyggnaderna i Finland
och för Arméns flotta afbröts genom pommerska kriget
(1757–62), i hvilket han till en början tjenstgjorde
som underbefälhafvare. 1756 hade han blifvit utnämnd
till generalmajor, 1759 blef han generallöjtnant,
och 1761 lemnade han chefskapet öfver artilleriet
samt fick transport till Lifdragonregementet, som var
förlagdt i Finland. Sistnämnda år – sedan han blifvit
återställd från en svår blessyr i bröstet, hvilken
han erhållit vid Pasewalk (1760) – anförtroddes honom
högsta befälet öfver svenska armén i Pommern. 1761
föreföllo endast mindre strider. Till 1762 års
fälttåg utarbetade E. en förträfflig operationsplan,
som förelades Sekreta utskottet, af hvilket den, på
grund af bristande penningetillgångar, afstyrktes,
hvarför fredsunderhandlingar inleddes och fred
inom kort afslöts. Derefter fick E. fortsätta
sina arbeten med fästningsbyggnaderna i Finland
och med organisationen af Arméns flotta. Men vid
riksdagen 1765–66, då mösspartiet hade öfvervigt,
uteslöts han ur Sekreta utskottet; fästningsarbetena
i Finland fråntogos honom, och Arméns flotta indrogs
(galèr-eskadern återgick till amiralitet). 1770 erhöll
E. dock, på ständernas begäran – hattpartiet hade då
å nyo makten –, samma uppdrag som förut i afseende på
såväl fästningsbyggnaderna som galèr-eskadern, hvilken
åter skildes från amiralitetet. 1764 hade han blifvit
general af kavalleriet och friherre. 1771 upphöjdes
han i grefligt stånd (grefvebrefvet utfärdades dock
först långt efter hans död, 1802) och 1772 till
fältmarskalk. Död på Saris, i Virmo socken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
