Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ehrensvärd, Augustin, grefve, krigare, den förres son - 3. Ehrensvärd, Karl August, grefve, krigare, konstfilosof och tecknare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åbo län, i Finland, d. 4 Okt. 1772. Hans lik
flyttades till Sveaborg, der en af Gustaf III rest
grafvård påminner efterverlden om "ett snille, som
kunnat, ett hjerta, som velat gagna fäderneslandet". –
E. hade starkt utveckladt ordningssinne, otroligt
stor arbetsförmåga samt ett lifligt begär att skapa
och förbättra. De förnämsta dragen i hans karakter
voro kärlek till fosterlandet och friheten samt
sjelfständighet och oegennytta. Den framgång,
som hans djerfva idéer rönte, förskaffade honom
många afundsmän, och den sjelfrådighet, hvarmed
han genomdref dem, många fiender. I synnerhet
genom galèr-eskaderns skiljande från amiralitetet
och skapandet af ett nytt sjelfständigt sjövapen
under egen flagg ådrog han sig skarpt ogillande
från många samtida. Hans snillrika tanke att dana
ett skärgårdsvapen till kompletterande af Finlands
försvarsväsende har i princip vunnit efterverldens
erkännande, om än sättet att utföra densamma ej mött
odeladt bifall. – E. tillhörde först hattpartiet,
eller en grupp deraf, som med honom verkade för
genomdrifvande af hans försvarsidéer. Men hans
eldiga ifver att skydda landets fria statsskick och
folkets rättigheter svalnade om sider, då anarki
och partihat togo öfverhand vid riksdagarna,
och han slöt sig slutligen till hofpartiet. –
E. var äfven skald och målare samt tillika en
mycket skicklig gravör. – Vetenskapsakademien
lät till sin högtidsdag 1876 öfver honom slå en
medalj, vid hvilket tillfälle en af K. Fr. Wærn
författad minnesteckning (tryckt s. å.) föredrogs.
O. E. G. N.
3. Ehrensvärd, Karl August, grefve, krigare,
konstfilosof och tecknare, den förres son,
föddes d. 5 Maj 1745. Af sina föräldrar erhöll
han en vårdad uppfostran. Vid åtta års ålder
inskrefs han som kadett i artilleriet och 1754
som student vid Åbo universitet. 1761 blef
han fänrik vid Åbo läns infanteri-regemente och
s. å. löjtnant i Arméns flotta, hvarefter han
(1761–62) under sin faders öfverbefäl deltog
i pommerska kriget, bl. a. i träffningen vid
Neuensund och drabbningen i Frische-haff. Efter
fredsslutet (Maj 1762) tjenstgjorde E. några år vid
nybyggnaderna på Sveaborgs varf och docka samt vid
öfningsexpeditioner i finska skärgården. I syfte
att öka sina insigter i militära och nautiska ämnen
företog han 1768, i sällskap med dåv. majoren H. af
Trolle, en resa till Brest och andra franska hamnar,
och i samma afsigt deltog han, efter hemkomsten,
i en gränsrekognoscering på norska gränsen (1769),
under befäl af majoren G. M. Sprengtporten. Det
följande årtiondet af E:s lefnad är det jämförelsevis
minst bekanta. 1770 blef han kapten och slutligen
1777 öfverste vid Arméns flotta. 1776 tog han som
friherre inträde på riddarhuset, hvaremot han aldrig
sökte bekräftelse å den fadern (1771) tilldelade
grefvevärdigheten. Under denna tid ökade han allt jämt
sina fackinsigter samt utbildade sin smak och sin
skicklighet som tecknare. På hösten 1779 återkom
Sergel till Sverige, och det är ganska troligt,
att denne kraftigt inverkade på E:s åsigter eller
åtminstone bidrog att öka hans längtan till konstens
och antikens hemland. I sällskap med en slägting,
L. A. Mannerheim,
anträdde E. d. 7 Juni 1780 en resa till
Italien. Färden gick öfver Havre och Paris. Under
de båda följande åren genomfor han Italien i
flere riktningar. Han vistades länge i Rom, der
han idkade konststudier och mättade sin ande med det
antika skönhetsidealet, hvilket derefter för honom
förblef det enda verkliga och som, enligt hans åsigt,
aldrig kunde uppnås af de nyare folken. Men E. hade
öga jämväl för naturen och folket, ja han emottog
lärdomar äfven af den nyare konstens bästa alster. I
Rom umgicks han förtroligt med bl. a. sin landsman
målaren Louis Masreliez, hvilken han, enligt sin
egen utsago, hade att tacka för mången fingervisning
rörande antiken. Hemfärden skedde, öfver Milano och
Venezia, genom Wien, med utflygter åt Ungern och
Böhmen, samt vidare öfver Berlin och Stralsund,
der han nedskref de märkligaste iakttagelserna
under resan. Till Stockholm kom han på hösten
1782. Frukterna af denna resa blefvo tvänne berömda
skrifter: Resa till Italien och De fria konsters
filosofi, hvilka, jämte en Underdånig promemoria till
Hans Maj:t konung Gustaf III (med anledning af dennes
utländska resa), författades inom ett års förlopp
(1782–83). De båda förstnämnda arbetena undergingo
dock betydliga omarbetningar, innan de, hvar för sig,
trycktes, hvilket skedde 1786. Det var tvifvelsutan
med anledning af dessa skrifter, som Gustaf III någon
tid hade för afsigt att göra E. till öfverintendent
efter K. F. Adelcrantz. Förslaget afböj des af E.,
som ej ansåg sig vuxen detta värf. I stället fick han
snart ett annat vidsträckt fält för sin verksamhet,
nämligen det arbete, som pågick för svenska flottans
nydaning och hvars upphofsman var hans ungdomsvän
dåv. generalamiralen H. af Trolle. I detta arbete
deltog E. med nit och ifver, och när Trolle 1784,
under konungens bortavaro, plötsligt afled, befans
E. vara, genom ett qvarlemnadt skriftligt förordnande,
designerad till hans efterträdare, med titel af
öfveramiral, i hvilken egenskap han i Mars 1784
stadfästes af regeringen. E. stod nu på en plats,
som kräfde de mest oförtrutna ansträngningar, men som
också, väl skött, var egnad att skänka innehafvaren
en rik tillfredsställelse. Arbetena i Karlskrona
pågingo oafbrutet, och rikets sjömakt, ämnad att
spela en framstående rol i det länge påtänkta kriget
mot Ryssland, befann sig i ständig tillväxt. Också
utmärkte sig flottan på det fördelaktigaste under
loppet af hela detta krig, som utbröt 1788. Första
krigsåret var E. träget sysselsatt i Karlskrona,
och befälet fördes då af hertig Karl. 1789 bevistade
E. den märkliga riksdagen, vid hvilken han till
följd af sin ställning måste blifva en overksam
åskådare af de häftiga striderna mellan Gustaf och
adeln. Af hans bref från denna tid (meddelade af
J. Hellstenius i "Nordisk universitetstidskrift", X.,
4., 1866) framgår dock, att hans sympatier tillhörde
oppositionen. För att komma ur sin svåra ställning
begärde och erhöll han befälet öfver Arméns flotta
för det stundande fälttåget samt kom i April 1789
till krigsskådeplatsen.
Ehuru dertill ej förbunden, ställde sig E. såsom
underbefälhafvare åt generallöjtnanten J. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
