Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekesjö hofgård, egendom i Vallsjö socken, Jönköpings län - Ekeskog, socken i Vestergötland - Ekfroni, sinnesslöhet, vansinne - Ekgallsteklar, Cynips, zool. - Ekholm, fordom slott på Slottsön i Göta elf - Ekholm, Erik - Ekholm, Gustaf Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Dahlbergs "Suecia antiqua et hodierna", låg på en
holme i Hofgårdssjön, der vackra ruiner af densamma
finnas.
Ekeskog, socken i Vestergötland, Skaraborgs län,
Vadsbo härad. Arealen 4,684 hekt. (9,488 tnld). 774
innev. (1879). Annex till Bellefors, Skara stift,
Norra Vadsbo kontrakt.
Ekfroni (af Grek. ekfron, från förståndet),
sinnesslöhet, vansinne.
Ekgallsteklar, Cynips, zool., ett till steklarnas
ordning (Hymenoptera) och galläpplesteklarnas familj
(Cynipidae) hörande slägte, hvars arter igenkännas
på bakkroppens första ring, som är längre än någon
af de öfriga ringarna samt på den å ryggsidan håriga
mellankroppen o. s. v. Dessa steklar hafva en liten,
ofta enfärgad kropp, äro alla galläpple-bildare
och lefva på ekar. För träden äro de väl knappast
af någon betydelse och torde ej böra räknas till
de skadliga insekterna. Den i Sverige allmänna
ekblad-gallstekeln (C. quercus folii) är svartbrun,
med tvänne rödaktiga strimmor på mellankroppen och
glänsande svart bakkropp, samt 5–6 millim. (1,7–2
lin.) lång. Genom sina styng orsakar han uppkomsten af
de galläpplen, som man ofta träffar på ekbladens undre
sida. Dessa bildningar äro af ett körsbärs storlek,
gröna eller rödletta, mjuka och saftiga samt hafva i
midten ett rum eller en urholkning, i hvilken larven
lefver. Tidigt på våren kryper honan till de ännu
outvecklade bladknopparna, sticker i en eller annan af
dem och nedlägger vid hvarje styng ett ägg. Redan före
Maj är det slut med hennes arbete och dermed äfven
med hennes lif. Om hösten är stekeln i galläpplet
färdig, men han öfvervintrar vanligen i de knöliga
utväxterna och arbetar sig ut först under våren det
följande året. Lika allmän är ekstjelk-gallstekeln
(C. quercus ramuli), som är rostgul, med bakkroppen
i spetsen mer eller mindre brunaktig. Endast hannen
har fullt utbildade vingar. Denna stekel gifver
på yngre grenar upphof till galläpplen, som äro
nästan så stora som plommon och af svampartad
byggnad samt innehålla flere rum. En annan stekel,
ekknopp-gallstekeln (C. foecumdatrix) är orsaken
till att vissa knoppar på ekar utväxa till ett slags
köttlika bildningar. Denne behöfver några år för
sin utveckling. – I ekonomisk-tekniskt afseende mest
anmärkningsvärd är den smutsigt gulbruna gallstekeln
(C. gallae tinctoriae), som lefver på en i Mindre
Asien, Syrien, Turkiet, Dalmatien o. s. v. växande
ek (Quercus infectoria), på hvars unga grenar
de i handeln allmänt förekommande galläpplena
alstras. Slutligen må nämnas C. Psenes, som är röd,
med hvitaktiga vingar. Redan i forntiden användes
denna stekel, liksom det sker hos grekerna ännu
i dag, för att fa fikonen "kaprificerade". För
att kunna lägga sina ägg sticker nämligen
honan hål i fikonen, och dessa blifva derigenom
tidigare mogna, saftigare, större och sötare.
J. G. T.
Ekholm, fordom slott på Slottsön i Göta elf, i Tunhems
socken af Elfsborgs län, ofvanför Trollhättan. Så
vidt man nu vet, nämnes det i offentliga handlingar
först 1378. Det var sannolikt uppbygdt af konung
Håkan under kriget
mot Albrekt af Mecklenburg, och ännu efter midten
af 1400-talet var det säte för fogden öfver flere
kringliggande härad: Väne, Bjerke, Flundre och Vardbo
(Valbo), på Dal, samt åtminstone delar af Åse och
Viste. Sannolikt var det på E., som de första bindande
underhandlingarna fördes mellan drottning Margareta
och Bo Jonssons exekutorer, enär Algot Magnussons
trohetsförsäkran är daterad Ekholm d. 5 Jan. 1388.
1. Ekholm, Erik, notarie vid Stockholms
bokauktionskammare, skriftställare, f. i Sala d. 24
Dec. 1716, d. i Stockholm d. 18 Sept. 1784, ådrog
sig sin samtids uppmärksamhet genom polemiska
arbeten i filologiska och teologiska frågor, genom
deltagande i fejder rörande "vattenminskningsteorien"
och finansläran m. m. och som utgifvare af sex
tidskrifter: "Den nye svenske Mercurius" (Juli
1761–Okt. 1762) – hvilken utkom under mellantiden
mellan Gjörwells första och andra "Svenska Mercurius"
–, "Den svenska fatburen" (1767–71), "Nytt och
gammalt" (1767–70), "Svenska kyrkohandlingar" (1770,
1771), "Postiljonen" (1771, 1772) och "Granskaren"
(1782). För öfrigt utgaf han "Kritiska ok
historiska handlingar rörande svenska historien
ok språket" (3 delar, 1760) och "Omväxling af små
nögsamma ok nyttiga skrifter" (3 delar, 1759, 1760).
1748–58 deltog han med mycken hetta i den då pågående
striden om svenska språkets skrifsätt, dels i
Vet.-akad:s Handl., dels i särskilda småskrifter, och
riktade dervid sina anmärkningar hufvudsakligen mot
Tessin och Sv. Hof. E. var den förste, som yrkade,
att främmande ord i svenska språket skulle följa detta
språks rättskrifningslagar. Hans sista offentliga
uppträdande var ett åtal mot Envallsson för svordomar
i en af denne författad teaterpjes, hvilket åtal
utföll så, att pjesen frikändes och angifvaren
fick plikta. H. W.
2. Ekholm, Gustaf Ferdinand, den förres
brorsons son, ämbetsman, riksdagsman, föddes
d. 24 Dec. 1803 i Vesterås, blef student i
Upsala 1821 och juris kandidat 1828, var 1828–31
kopist i Hofkanslersexpeditionen och blef 1832
borgmästare i Vesterås. Död d. 14 Maj 1865. Under
åtta riksdagar (från och med 1840) en verksam
representant i Borgareståndet – derunder medlem af
Konstitutionsutskottet 1844–56, af Lagutskottet
1840 och 1859, af Statsutskottet 1862 –, tillvann
han sig ett framstående namn i Sveriges
riksdagshistoria och eger en icke ringa förtjenst
om mången reform, hvilken efter ihärdig strid
vunnit seger. Sin största ryktbarhet vann E.
under sina båda första riksdagar genom arbete för
lag- och representationsreform. Vid 1844 års
riksdag var han en af de arbetsammaste medlemmarna
i den då af riksdagsmän från alla stånd äfvensom af
orepresenterade bildade föreningen "Reformvännernas
sällskap". Det derifrån utgångna förslaget till
representationsreform, en förbättrad upplaga af det
från 1841 hvilande, men förkastade förslaget, ingafs
af E. till Konstitutionsutskottet som egen motion,
och då det der fallit på "den förseglade sedeln",
åtföljde det, som hans reservation (54 sidor)
utskottets betänkande till riksstånden samt antogs
af Borgareståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
