Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekman, Gustaf Henrik - 2. Ekman, Gustaf, bruksidkare, den föregåendes son - 3. Ekman, Johan Jakob, grosshandlare, den förres broder - 4. Ekman, Carl Edvard, bruksidkare, de föregåendes broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hushållningssällskap var E. en af de förste
ledamöterna. 1814–20 var han ledamot af
Karantänskommissionen i Göteborg. Likaledes var han
ledamot af Trollhätte-kanalbolags styrelse och
i många år dess ordförande, nämligen tills detta
bolag afträdde kanalverket till det af J. G. Schwan
bildade nya bolaget. Under den tid E. var bolagets
ordförande byggdes Ströms kanal. För den oegennytta
och det nit han ådagalade såsom ledamot i Göta kanals
diskontdirektion (tills denna upphörde), under
denna inrättnings mest brydsamma omständigheter,
tilldelade honom Göta-kanalbolag "den medalj i guld,
som bolaget låtit prägla att tilldelas dem, som
verksamt bidragit till hafvens förening". Desslikes
var E. under många år ledamot af den "direktion
till segelfartens förbättrande mellan Vänern och
hafvet", hvilken hade sitt säte i Göteborg, och
under denna tid uppgjorde han den plan till nämnda
direktions reorganisation, hvarigenom densamma
(efter upplösning af det gamla Trollhätte-bolaget)
förändrades till "Kongl. direktionen för Göteborgs
hamn- och elfarbeten" och dess förvaltning inskränktes
till ett mindre område. E., som under allt detta
jämväl skötte sina egna vidlyftiga affärer och egnade
en ej obetydlig tid åt studier, ådagalade i all sin
verksamhet stark vilja och sträng redlighet. Den enda
yttre utmärkelse han kunde förmås att emottaga var
titeln kommerseråd (1810). Död i Göteborg d. 15
Jan. 1847.
2. Ekman, Gustaf, bruksidkare, den
föregåendes son, föddes i Göteborg d. 29 Maj 1804,
blef student i Upsala 1821, tog bergsexamen 1825 och
ingick s. å. som auskultant i Bergskollegium. 1826
fortsatte han sina studier vid bergsskolan i Falun,
anställdes 1827 som elev på Jernkontorets stat och
företog 1828–29 en utländsk resa, hufvudsakligen
för att studera den gröfre jernförädlingen. 1830
förordnades han af fullmäktige i Jernkontoret till
vikarierande och 1833
– sedan han i England ytterligare studerat
jernhandteringen – till extraordinarie
öfversmedsmästare. Från denna befattning tog
han afsked 1836, då han öfvertog förvaltningen
af det hans fader tillhöriga Lesjöfors bruk (i
närheten af Filipstad), som under hans ledning blef
en mönsteranstalt. 1867 tillhörde E. riksdagens
Första kammare, der han bl. a. förordade ett närmare
samband mellan folkskolan och elementarskolan samt ett
tidigare studium af naturkunnighet. 1868 var han
medlem af kyrkomötet.
– "De förbättringar inom jernhandteringen, som
leda sitt upphof från E., och de föredömen han
lemnade vid densammas utöfning äro för Sveriges hela
jernindustri af så framstående vigt och betydelse,
att de anvisa honom ett hedersrum bland alla dem,
som praktiskt egnat sig åt bergsmannayrket, och
säkert har ingen af dessa, sedan Sven Rinmans dagar,
inlagt så stora och oförgätliga förtjenster om denna
industris utveckling som Gustaf E." Den förnämsta
af hans många uppfinningar är den 1846 konstruerade
"koltornsvällugnen" ("Ekmans vällugn"), hvilken, ehuru
Berzelius och Sefström till en början bestredo dess
värde, likväl, till följd af sina bränslebesparande
egenskaper, blifvit allmänt antagen i Sverige.
Som tjensteman i Jernkontoret
främjade E. särskildt jernindustrien, genom att verka
för ett allmännare införande af Lancashire-smidet
och den i England gjorda uppfinningen att begagna
varm bläster vid tackjernstillverkningen. För
folkbildningens höjande verkade han genom muntliga
föredrag för sina arbetare och derigenom att
han inrättade utmärkta folkskolor vid Lesjöfors,
Långbanshyttan och Persberg. 1847 valdes han till
ledamot af Vetenskaps-akademien. Död å Långbanshyttan
d. 3 Maj 1876.
3. Ekman, Johan Jakob, grosshandlare, den förres
broder, föddes i Göteborg d. 25 Okt. 1815. Sedan han
genomgått en lärokurs vid Göteborgs handelsinstitut,
kom han (1831) på sin faders kontor, blef 1837
bolagsman i firman Ekman & k:o och öfvertog 1843
dennas ledning. Bland de många vigtiga uppdrag,
som varit E. anförtrodda, må följande här nämnas:
1845 blef han (efter sin fader) ledamot i styrelsen
för Willinska fattigfriskolan i Göteborg, 1853–63
var han ledamot i K. direktionen för Göteborgs hamn-
och elfarbeten, 1860 blef han ledamot af Göteborgs
allmänna folkskolestyrelse samt 1863 medlem af
stadsfullmäktige i nämnda stad, bland hvilka
han till 1869 var vice ordförande och derefter
årligen valts till ordförande. 1866 utsågs
han till vice ordförande i Göteborgs och Bohus
läns hushållnings-sällskap. 1869 kallades han
till ledamot af komitén för utredning af frågan
om förändring af rikets myntväsende, och 1872 af
myntkommissionen i Köpenhamn. 1856–58 var han
en af Göteborgs representanter i borgareståndet,
och 1866 valdes han af Elfsborgs läns landsting till
ledamot af riksdagens Första kammare, men antog 1874
kallelse af Göteborgs stadsfullmäktige till enahanda
befattning för Göteborgs stad. 1867 var han medlem
af Konstitutions-utskottet samt har från och med 1868
hvarje riksdag tillhört Bankoutskottet, inom hvilket
han 1876–80 var ordförande.
4. Ekman, Carl Edvard, bruksidkare, de föregåendes
broder, föddes i Göteborg d. 7 Mars 1826. Sedan han
genomgått Chalmersska slöjdskolan, utvecklade han sig
under sin broder Gustafs ledning, på Lesjöfors bruk,
i bruksförvaltningens praktiska göromål samt fortsatte
derefter sina studier vid bergsskolorna i Filipstad
och Falun. 1848 fick han anställning som
förvaltare vid Finspongs bruk, hvars egare han blef
1856 och med hvilket han 1857 förenade Stens bruk.
Sedermera har han ytterligare utvidgat sina gods,
hvilka f. n. (1880) ega en befolkning af omkr. 5,000
personer. Under E:s förvaltning har Finspong
blifvit ett stort etablissement för kanontillverkning,
från hvilket Sverige och andra stater försett sig
med tidsenliga kanoner, och jämväl i andra delar af
brukshandteringen har det betydligt utvidgats och
förbättrats. Äfven skogsskötseln vid Finspong torde
vara förtjent af särskild uppmärksamhet, enär på få,
om ens något enda ställe inom landet vidtagits så
kraftiga åtgärder för skogsåterväxt som på Finspong,
der på ett år ända till 900 tnld planterats med
furu- och granplantor. E., som är en varm främjare
af folkundervisningen, har i Risinge socken, der
Finspong är beläget, högst förtjenstfullt verkat för
folkskolans sak. Denna socken eger nämligen nu (1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
