Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekonomisk lag - Ekonomisk lagstiftning - Ekonomi-uppbördsman - Ekonomiutskott - Ekorr-bär, bot. Se Majanthemum. - Ekorr-djur - Ekorre-apor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdag samfäldt deltaga, se vidare H. L. Rydin, "Svenska
riksdagen", II, I, s. 19 o. f., samt Chr. Naumann,
"Sveriges statsförfattningsrätt", II, s. 6 o. f.).
H. L. R.
Ekonomisk lagstiftning, jur. På grund af § 89 i
Regeringsformen tillkommer rättigheten att stifta
ekonomisk lag konungen allena. Denna hans rätt
har sitt ursprung i Skeninge stadga af år 1285,
hvari konungen tillerkände sig rätt att "i sådana
ärenden, som kunde tarfva rättelse och som förut ej
voro i lag gömda och satta, med sitt råd och sina
gode män besluta och stadga". Sedan genom arfrikets
införande konungadömet blifvit ytterligare befäst,
gjordes denna rätt att utfärda s. k. stadgar gällande
såsom ett kungligt prerogativ, hvilket såsom sådant
uttryckligen erkändes af 1682 års ständer, hvilka
d. 11 Nov. s. å. förklarade, att de "aktade det
alldeles orimligt", att K. M:t skulle vara förbunden
ständerna att höra, "när han vill göra några stadgar,
plakater, reglementen och förordningar". Denna
konungens rätt var under frihetstiden endast
provisorisk. I 1720 års regeringsform, § 4, heter
det nämligen: derest konungen skulle "till rikets
oundgängliga välfärd behöfva mellan riksdagarna
några stadgar, reglementen och förordningar med
Riksens råds råde att göra, så böra de straxt vid
ständernas nästa sammankomst öfverses och ordentligen
antagas, der de af någon allmän och ständig lag skola
ega kraft och verkan". I 1772 års regeringsform
finnes ingenting nämndt om konungens ekonomiska
lagstiftningsrätt; men den ansågs sjelfklar,
enär den i 1720 års regeringsform, § 4, innehållna
bestämmelse, som inskränkte konungens makt härutinnan
till en provisorisk myndighet, deruti upphäfdes,
och den blef alltså faktiskt återupplifvad. I 1809
års regeringsform upptogs den såsom en konungen
allena tillkommande lagstiftningsrätt. 1809 års
konstitutionsutskott motiverade detta grundlagsbud
sålunda: "Den ekonomiska lagstiftningen är
förbehållen den styrande makten, hvars enhet och
hvars upphöjning öfver små intressen äro nödiga för
att bringa hvarje särskild del af ett sammansatt
statshushållningssystem till öfverensstämmelse
med de öfriga delarna och med det hela." Man ville
"förekomma den lagstiftande maktens insteg i den
styrande maktens verkställighetsåtgärder". Konungens
ekonomiska lagstiftningsmakt har emellertid
vissa bestämda gränser: den får ej intränga
på civillagstiftningens område, inom hvilket
konung och riksdag samfäldt besluta, ej häller
på beskattningen eller öfriga områden, der
riksdagen – såsom i fråga om försvarets ordnande,
myntbestämning eller styrelsen af Riksbanken och
Riksgäldskontoret m. m. – fått sig en särskild makt
tillagd. I frågor rörande den allmänna hushållningen
och allmänna inrättningar är riksdagens rätt
inskränkt till framställande af önskningar. Förslag
tillhörande detta lagstiftningsområde behandlades
under ståndsriksdagarna af Allmänna besvärs- och
ekonomiutskottet, men handlägges numera, enl. 1866
års riksdagsordn., § 37, 3, af tillfälligt utskott,
afgöres först af den kammare, inom hvilken det
blifvit väckt, och sedan af den andra kammaren,
i fall det nämligen vunnit framgång
i den förstnämnda. Om konungen så finner för godt,
kan han, enl. Regeringsformens 89:de §, åt riksdagen
öfverlenma att gemensamt med honom afgöra hvad
till denna lagstiftningsgren hörer, och förfares
då dermed på det sätt, som är stadgadt angående
lagfrågors behandling. I denna rätt ligger äfven
en pligt för konungen att, der tvekan förefinnes
om en lags egenskap af allmän eller ekonomisk
lag, med riksdagen öfverenskomma om denna lag.
H. L. R.
Ekonomi-uppbördsman, underofficer, som har hand om
mathållningen vid en i kasern förlagd trupp.
Ekonomiutskott. 1. Se Allmänna besvärs och
ekonomiutskottet. – 2. Ekonomiutskottet vid finska
landtdagarna är ett af de fem utskott, hvilka
(enl. Landtdagsordn., § 29) skola tillsättas vid
hvarje landtdag. Det består af sexton medlemmar,
och dit hänvisas förslag, som angå "landets allmänna
hushållning eller dertill hörande inrättningar af alla
slag samt ändring, förklaring eller upphäfvande af
dithörande förordningar och stadgar" (Landtdagsordn.,
§ 35). R. C.
Ekorr-bär, bot. Se Majanthemum.
Ekorr-djur, Sciuridae, zool., en till gnagarnas
ordning (Glires) hörande familj, som igenkännas på
öfverkäkens enkla framtänder, den med yfviga, åt
sidorna riktade hår beklädda svansen o. s. v. De äro
små, smärta, rörliga och lifliga djur, hvilka, med
få undantag, tillbringa sitt lif i träd, der de hoppa
omkring och klättra med utomordentlig färdighet. De
till ett af slägtena i denna familj hörande
medlemmarna gräfva hålor i marken, men kunna äfven
klättra. Ekorr-djuren lefva af växtdelar, men förtära
äfven ämnen ur djurriket. De vigtigaste slägten a äro:
ekorr-slägtet (Sciurus), flygande ekorr-slägtet
(Pteromys) och jordekorr-slägtet (Tamias).
J. G. T.
Ekorre-apor, Callithrix l. Chrysothrix, zool.,
ett till de brednäsade aporna, eller Nya verldens
apor (Platyrrhini), hörande slägte, som utmärker
sig genom den långa, smala, slaka, öfverallt
hår-klädda, icke gripande svansen. Dessa apor äro
sällskapliga djur, hvilka bebo täta skogar samt
lefva af frukter, knoppar, insekter, spindlar, ägg
och unga foglar. Vid åsynen af ett lefvande byte
ådagalägga de en verklig blodtörst. – Den mest kända
arten, saimiren (C. sciurea), är ett särdeles mildt,
vänligt och klokt litet djur. Till färgen är saimiren
brungrå, med orange-gul rygg, rostgula händer och
ljust köttfärgadt ansigte. Den är ungefär så stor som
en ekorre och har en svans af omkr. 40 centim. (13
tum) längd. Saimirerna, som äro bland Nya verldens
vackraste apor, träffas ganska allmänt uti Guyana,
i hvars skogar, företrädesvis utmed flodstränderna,
de under de behagligaste rörelser och i stora skaror
draga fram mellan trädkronorna, med den främste till
ledare för hela tåget. Med en otrolig snabbhet och
vighet klättra de uppför slingerväxterna. Om dagen äro
de i ständig rörelse, men mot solnedgången uppstiga de
i palmkronorna, der de finna säkra nattläger. De hafva
ett pipande läte, som påminner om flöjttoner. Deras
sirliga gestalter samt deras skönhet och munterhet
hafva också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
