- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
337-338

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elba - El Bassan - Elbe - d'Elbée, Gigot, fransk krigare - Elberfeld - Elbeuf - Elbfas, Jakob Henrik, porträttmålare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kongressaktens beslut tillföll E. 1815 Toscana och öfvergick
med detta 1859 till konungariket Italien.

El Bassan, stad i turkiska ejaletet Uschkodra
(Skutari), vid floden Schkunbi. Innevånarnas antal
uppgifves olika: från 5,000 till 15,000. Staden,
som är säte för en grekisk biskop, är tillika den
vigtigaste handelsplatsen i mellersta Albanien
och har stora marknader. Tillverkning af koppar-
och jernvaror.

Elbe (Tsjech. Labe, Lat. Albis l. Albios), en af
Tysklands hufvudfloder. Den rinner upp på högsta delen
af Riesengebirge, omkr. 1,400 m. (4,720 f.) öfver
hafvet, i böhmiska regeringsområdet Hohenelbe,
nära schlesiska gränsen, och bildas af tvänne
källbäckar, Weisswasser och Elbseifen l. Elbbach,
hvilka förena sig vid Glendorf. Floden går i Böhmen
först mot s. och derefter i en stor båge mot v.,
n. v. och n. samt upptager der, från venster, Adler,
Chrudimka, Moldau, Eger och Biela samt, från höger,
Iser. Efter sin förening med Moldau blir den segelbar
för mindre fartyg. Vid Hernskretschen inträder den i
konungariket Sachsen ("Sachsiska Schweiz") och flyter
sedan, förbi Dresden och Meissen, in i Preussen. I
Sachsen upptager den en stor mängd vattendrag,
hvilka likväl alla äro obetydliga. Genom preussiska
prov. Sachsen flyter floden förbi Torgau, viker, efter
att från högra sidan hafva upptagit Schwarze Elster,
mera åt v., förbi Wittenberg, genom Anhalt, der den
från venster upptager Mulde. Från Anhalt går den åter
in i preussiska Sachsen, upptager från venstra sidan
Saale, vänder sig vid Magdeburg mot n. till gränsen af
Brandenburg och antager derefter på nytt nordvästlig
riktning, förbi Wittenberge och Lauenburg. Ofvanför
Hamburg delar den sig i flere armar, hvilka snart
åter förenas, och bildar en mängd öar. Under ett allt
mer vidgadt lopp, af 3–7 kilom. bredd, fortgår den
sedan till Kuxhafen, der den genom en 15 kilom. (2
mil) bred mynning faller ut i Nordsjön. Trots denna
stora bredd är dock, till följd af en mängd grund
och sandbankar, det 7,5–9 m. (25–30 f.) djupa
farvattnet vid mynningen jämförelsevis ganska
smalt. Hafsfloden går upp ända till Lauenburgs
gräns, omkr. 165 kilom. (22 mil). Under senare
delen af sitt lopp upptager E., från högra sidan,
Havel, Stepenitz, Elde, Bille och Alster samt, från
venstra sidan, Jeezel och Ilmenau. Från sin källa
till Dresden kallas floden Öfre E., från Dresden till
Magdeburg Mellersta E. och derifrån till mynningen
Nedre E. Dess hela längd är 1,165 kilom. (157 mil),
och den segelbara sträckan, från Melnik i Böhmen,
842 kilom. (113 mil). Större fartyg kunna med flod
gå upp till Hamburg. Skeppsfarten på E., hvilken
förr var underkastad många hinder, blef, genom en
konvention i Dresden 1821, fri mot erläggande af
en bestämd afgift, den s. k. Stadetullen. Denna
upphörde d. 1 Juli 1870. – I militäriskt afseende
har E. alltid varit af stor vigt, såsom en
skiljelinie mellan östra och vestra Tyskland, och har
derför begagnats dels såsom stöd och försvarslinie,
dels som operationslinie. Napoleon insåg mycket väl
E:s betydelse, när han 1813 gjorde denna flod till
operationsbasis och starkt befäste

dess vigtigaste punkter. Än i dag utgör E., med sina
fästningar, en god andra eller tredje försvarslinie
mot en från vester anryekande fiende. Af mindre
betydelse är Öfre E., med sina i de böhmiska bergen
belägna små fästningar.

d’Elbée [-be], Gigot, fransk krigare, föddes i Dresden
1752 och tjenade till 1783 vid regementet Dauphin. När
år 1793 uppror utbröt i Vendée, emottog han ett befäl
öfver insurgenterna i kantonen Baupréau, förenade
sig med Cathelineau och Stofflet (i Mars s. å.) samt
hade åtskilliga framgångar mot konventets härar – han
lyckades nämligen intaga Fontenay och Chatillon med
flere platser –, men blef om sider trängd tillbaka
mot Nantes, der han efter Cathelineaus död fick
öfverbefälet öfver insurgenterna. Efter en motgång
vid Luçon (d. 14 Aug.) öfverraskade han Marceau
(d. 5 Sept.) samt besegrade Santerre och Bronsin. Vid
försöket att återtaga det af republikanerna eröfrade
Cholet blef han slagen och sårad (d. 19 Okt.). Döende
greps han i Noirmoutiers af Turreau (d. 3 Jan. 1794),
dömdes af en krigsrätt till döden och fusiljerades
jämte sin hustru.

Elberfeld, stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen), på båda sidorna om
floden Wupper. 1875 hade det 80,599 innev., af
hvilka 14,000 katoliker. E. är en af Tysklands
förnämsta fabriks- och handelsstäder. I sina
industriella etablissement sysselsätter det öfver
20,000 menniskor. Fabriksverksamheten omfattar
i synnerhet tillverkning af sammet, siden-
och halfsidentyger äfvensom bomulls-, ylle- och
linnevaror, alla slags band och tråd, mattor, tapeter,
knappar, maskiner, kemiska fabrikat (särskildt
anilinfärger och alizarin), orglar, pianon samt
läder- och gummivaror. Handeln är mycket ansenlig,
och stadens börs gör stora penningeomsättningar. –
E. fick stadsrättigheter 1610; men dess storhet som
industristad grundades först i början af 19:de årh.,
genom de franska revolutionskrigen och Napoleons
kontinentalförbud.

Elbeuf l. Elboeuf [-böf], stad i franska
depart. Seine-inférieure (Normandie), vid Seines
venstra strand. 22,898 innev. (1872). God hamn. I
staden och dess granskap finnas stora klädesfabriker,
hvilka tillsammans sysselsätta 25,000 menniskor
och årligen tillverka varor till ett värde af 80–90
mill. fr.

Elbfas, Jakob Henrik, porträttmålare, föddes i
Livland och kom till Stockholm sannolikt mot midten
af 1620-talet. Han nämnes tidigast i handlingar
från 1629; men utan tvifvel är det med årtalet 1627
signerade porträtt af J. T. Bureus, hvilket nu finnes
på Gripsholm, måladt af hans hand. E. bosatte sig som
"kontrefejare och målare", var sedermera (1634–40)
drottning Maria Eleonoras hofmålare samt längre fram
ålderman i Stockholms målareämbete och utförde
såsom sådan en del rena handtverksarbeten. Men hans
egentliga betydelse ligger deri att han ända till
slutet af drottning Kristinas regering (då en Beck,
en Bourdon m. fl. inkallades) var sin samtids erkändt
förnämste porträttör och äfven efter den tiden ganska
flitigt anlitades af den svenska adeln. Ty värr äro
inga af hans bilder signerade; men genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free