Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 373-374 (1881) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektriska telegrafen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alfabet, hvilket medelst elektricitet lätt kunde
återgifvas, dels af för detta ändamål lämpade
apparater.

Morses alfabet utgöres af två grundelement, nämligen
prick och streck – det senare tre gånger så långt som
pricken. Den i engelska språket oftast förekommande
bokstafven, e, betecknades med en prick, i med två
prickar, t med ett streck, o. s. v. Genom olika
kombinationer af prickar och streck kunde Morse
beteckna icke allenast alla i språket förekommande
bokstäfver och siffror, utan äfven skiljetecken och
andra för telegraftjensten nödiga tecken. Nedanstående
tabell innehåller bokstafstecknen, sådana de äro
antagna i de land, som inträdt i den internationela
telegrafkonventionen.

a · –
á · – – · –
b – · · ·
c – · – ·
ch – – – –
d – · ·
e ·
é · · – · ·
f · · – ·
g – – ·
h · · · ·
i · ·
j · – – –
k – · –
l · – · ·
m – –
n – ·
ñ – – · – –
o – – –
p · – – ·
q – – · –
r · – ·
s · · ·
t –
u · · –
ü · · – –
v · · · –
w · – –
x – · · –
y – · – –
z – – · ·
å · – – · –
ä · – · –
ö – – – ·

De vigtigaste af Morses telegrafapparater äro en
tangent, eller nyckel, och en skrifmaskin.



Nyckeln (se fig.) består af en tvåarmad mässingshäfstång,
hvars ena ände medelst en fjäder hålles i
ledande förbindelse med en metallkontakt, benämnd
klack. Häfstångens andra ände är försedd med
en knapp, genom hvars nedtryckande häfstångens
förbindelse med klacken upphäfves. Häfstångens
rörelse vid nedtryckningen begränsas af en annan
metallkontakt, kallad städ. Nyckeln består sålunda
af tre hufvuddelar: häfstång, klack och städ. Dessa
delar äro inbördes så placerade, att häfstången, när
den manipuleras medelst knappen, kommer att oscillera
emellan klacken och städet. Derigenom åvägabringas
en ledande elektrisk förbindelse: ena gången
emellan häfstången och klacken, andra gången emellan
häfstången och städet. I häfstången är den linietråd
fäst, hvilken förbinder två telegrafstationer
med hvarandra. Städet är medelst en ledningstråd
förenadt med batteriet, och klacken med
skrifmaskinen. Batteriets och skrifmaskinens andra
poler stå i ledande förbindelse med jordmassan, och
derigenom blifver ledningskedjan sluten. När nyckeln
icke nedtryckes och sålunda häfstång och klack beröra
hvarandra, står linietråden i ledande förbindelse
med skrifmaskinen och, genom denna, med jorden. Om
nyckeln å andra stationen nedtryckes, sättes derigenom
dennas batteri till linien, och då samma batteris
andra pol förut är förbunden med jorden, blifver
ledningskedjan sluten och en elektrisk ström uppstår,
hvilken å afsändningsstationen går ifrån batteriet
till nyckelns städ, derifrån till häfstången och
linien, genom denna till andra stationen, hvarest
den först träffar nyckelns häfstång och klack samt
derefter skrifmaskinen och jorden. Häraf framgår,
att så länge nyckeln är nedtryckt å ena stationen,
en elektrisk ström passerar genom skrifmaskinen å den
andra stationen. På en pappersremsa alstrar strömmen,
medelst skrifmaskinen antingen en prick eller ett
streck, allt efter det tidsförlopp, under hvilket
strömmen är sluten.

Skrifmaskinen består, liksom nyckeln, af
tre hufvuddelar. Såsom förut nämnts, frambringas
bokstafstecknen å en pappersremsa. Men skriften
uppkommer icke på det vanliga sättet, derigenom att
pennan flyttar sig och papperet står stilla: här
framflyttas papperet från höger till venster,
och pennan höjer och sänker sig på samma
punkt. Skrifmaskinens tre hufvuddelar utgöras af
elektromagneterna, skrifstiftet (skriffjädern)
och urverket. Liksom nyckeln utgöres skrifstiftet af
en tvåarmad häfstång, hvilken kan oscillera emellan
tvänne ställskrufvar. Denna oscillation frambringas
derigenom att elektromagnetens ankare sitter fäst
på undre sidan af ena häfstångsarmen, kunnande
således denna arm neddragas af magnetismen, så ofta
en elektrisk ström genomlöper elektromagnetens
trådlindningar. Samma häfstångsarm upplyftes åter
af en spiralfjäder, hvars spännkraft är så afpassad,
att den icke förmår öfvervinna magnetismen, när denna
är verksam, men deremot kan upplyfta häfstångsarmen,
så snart magnetismen upphört. Häfstången neddrages
sålunda af en kraft, som motsvarar skilnaden af
magnetismens och spiralfjäderns krafter, samt
uppdrages åter af fjädern ensam.

Skrifhäfstångens andra arm är på nyare apparater så
inrättad, att den, när magnetismen blifver verksam,
upptrycker papperet emot en färgtrissa och dervid
åstadkommer tecknen å remsan. Genom urverket, som
sättes i gång, när skrift skall emottagas, erhåller
remsan den erforderliga likformiga rörelsen från
höger till venster.

Förloppet vid telegrafering är nu i korthet
följande. Så snart nyckeln å afsändningsstationen
nedtryckes, utgår derifrån en ström, som passerar
mottagningsstationens elektromagneter och neddrager
dess skrifhäfstång, så att den gör ett tecken
å remsan. Får nyckeln återtaga sitt hviloläge,
upphör strömmen, och skrifhäfstången, befriad från
magnetismens påverkan, upplyftes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>