Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 383-384 (1881) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektrodynamik - Elektrodynamometer - Elektrofor - Elektrografi - Elektrokemiska teorien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Närmas nu till den ena lodräta delen af den rörliga
strömmen en annan, med den förra parallel, rätlinig
elektrisk ström, så blir den rörliga strömmen
attraherad, om de två parallella strömmarna gå i
samma riktning, men i annat fall repellerad. Då
man vill undersöka den inbördes verkan mellan
två rätliniga strömmar, som icke äro parallella,
utan korsa hvarandra, föres en vågrät ström intill
den rörligas vågräta del, och då visar sig, att två
rätliniga strömmar, hvilkas riktningar med hvarandra
bilda en vinkel, attrahera hvarandra, om båda gå
till eller båda från vinkelns spets, men repellera
hvarandra om den ena går till och den andra från
vinkelspetsen. Af de nu anförda elektrodynamiska
lagarna kunna


Fig. 1.


Fig. 2.

de öfriga härledas. De vigtigaste af dessa äro
följande. Bakom hvarandra liggande delar af en och
samma ström repellera hvarandra; en rörlig ström,
som är vinkelrät mot en fast ström och endast kan
flyttas parallelt med sig sjelf, förflyttas af den
fasta strömmen i dennas riktning, om den rörliga
strömmen går från den fasta, men i annat fall i
motsatt riktning. På samma sätt lagarna för solenoider.
Alla dessa lagar äro experimentelt bevisade. –
På en ledare, hvilken är böjd såsom fig. 1 visar,
utöfvar jordmagnetismen en vridande inverkan, i det
den söker ställa ledarens plan vinkelrätt mot den
magnetiska meridianen. Detta undvikes, och ledaren
blir astatisk, om den böjes, såsom i fig. 2; ty
jordmagnetismens inverkningar på motsvarande

delar af ledaren upphäfva då hvarandra. – Vidkommande
styrkan af två elektriska strömelements verkan
på hvar andra gäller, att den är proportionel
mot produkten af strömelementens intensitet samt
mot produkten af deras längder, men omvändt
proportionel mot qvadraten på deras afstånd,
hvarjämte den är beroende på deras inbördes
riktning. – Adj. Elektrodynamisk.
K. L.

Elektrodynamometer (af Grek. elektron, dynamis,
kraft, och metron, mått), fys., ett af W. Weber
konstrueradt instrument för uppmätning af krafter,
som uppkomma genom elektriska strömmars inverkan
på hvarandra. Dess hufvudbeståndsdelar äro två
trådrullar, den ena fast och den andra upphängd på
två trådar. Hvardera rullen består af ett mycket
stort antal från hvarandra isolerade hvarf af
fin koppartråd. Om en galvanisk ström genomgår
trådhvarfven i båda rullarna, uppstår mellan dessa
en elektrodynamisk verkan, hvilken framkallar en
vridning af den rörliga rullen. Vridningens storlek
observeras, med tillhjelp af tub och skala, på en å
den rörliga rullen fäst spegel. Med detta instrument
verificerade Weber Ampères lagar för strömelements
inverkan på hvarandra. L. A. F.

Elektrofor (af Grek. elektron och ferein, föra, leda),
fys., instrument, som utan arbete under en längre
tid lemnar mindre elektricitetsmängder. Elektroforen
uppfans 1762 af den svenske fysikern J. K. Wilcke
(f. 1732, d. 1796) ock förbättrades af Volta. Den
består af en kaka af harts, lack och terpentin,
liggande i en form af trä eller papp, öfverdragen
med stanniol, samt ett lock af metall eller af trä
med metalliskt öfverdrag. Locket är försedt med
isolerande handtag eller silkessnören, hvarpå det
kan upphängas. Piskas eller gnides hartskakan med
rofdjursskinn, så utvecklas på dess öfre yta negativ
elektricitet. Lägges nu locket öfver, så verkar
den negativa elektriciteten på hartskakans yta en
fördelning i locket, så att på dess mot kakan vända
(undre) yta bindes positiv elektricitet, hvaremot
negativ elektricitet repelleras till lockets frånvända
(öfre) yta. Om nu denna senare beröres med fingret,
så afledes den fria negativa elektriciteten, och
bunden positiv elektricitet återstår. Så snart
locket lyftes upp från elektroforen, blir den
positiva elektriciteten fri, och locket afgifter vid
beröring gnistor. Enär elektricitet länge bibehåller
sig i hartskakan, kan locket många gånger laddas,
ja till och med efter längre mellantider kunna
gnistor erhållas, utan att hartskakan behöfver
gnidas på nytt. Elektroforens företräde är
således att den utgör en billig och särdeles beqväm
elektricitetskälla, då nämligen fråga endast är
om att åstadkomma mindre elektricitetsmängder.
L. A. F.

Elektrografi (af Grek. elektron och grafein,
skrifva), ett ord, som någon gång begagnas i stället
för "elektrisk telegrafi".

Elektrokemiska teorien, fys., den åsigt
inom elektricitetsläran, enligt hvilken den
elektromotoriska kraften inom ett galvaniskt element
beror på den kemiska verksamheten mellan elementets
beståndsdelar. (Enligt kontakts-teorien beror kraften
på beröringen mellan de i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>