Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfsborgs regemente - Elfsby - Elfsered - Elfskott, ett slags nässelfeber. Jfr Elfva - Elfs-nabben (även kallad Elgs-naben och Hjelmsnabben) - Elfspel och Elfstråk, Nord. mytol. Se Elfva - Elfstenar l. Elfqvarnar - Elfsyssel - Elfsåker - Elfva l. Älfva - Elfvagrimar l. Elfgrimar - Elfvalek. Se Elfva - Elfva tusen jungfrurs dag. Se Ursula - Elfvestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrkan, 1,200 man, erhöll det från Göteborgs län 9
nummer, hvilka voro indelta på Säfvedals härad. Inom
detta härad hafva dessutom 44 nummer varit indelta,
hvilka, enligt privilegier af Gustaf II Adolf,
anslogos till stadsvaktstjenst i Göteborg, men
skulle anses tillhöra Elfsborgs regemente och
vid detsamma öfvas. Detta samband med regementet
har emellertid upphört, och dessa nummer stå nu
helt och hållet under magistraten i Göteborg. Af
regementets nummer äro endast 1,083 effektiva; för
de öfriga erlägges vakansafgift, som användes till
aflöning af underofficerare och spel. Enligt ett
kongl. bref af år 1878 finnas dessutom vid regementet
16 volontärnummer, hvilka ej äro indelta, utan erhålla
lön från statsanslag. Regementets nummer är 15. Dess
exercisplats är Fristad hed. W. G. B.
Elfsby, kapellförsamling i Vesterbotten, Norrbottens
län, Piteå tingslag. 2,847 innev. (1879). Annex till
Piteå stadsförsamling, Hernösands stift, Vesterbottens
andra kontrakt.
Elfsered, socken i Vestergötland, Elfsborgs län, Kinds
härad. Arealen 5,262 hekt. (10,659,6 tnld). 609
innev. (1879). Annex till Mjöbäck, Göteborgs
stift, Kinds kontrakt.
Elfskott, ett slags nässelfeber. Jfr Elfva.
Elfs-nabben (äfven kallad Elgs-nabben och
Hjelmsnabben), hamn i Stockholms skärgård, i
Mysings-fjärden, mellan holmarna Elfsnabben,
Bjurshagen och Kapellholmen. Hamnen, som har tvänne
inlopp, är tillgänglig för de största pansarskepp och
kan rymma en ansenlig flotta. Fartyg äro der skyddade
för alla vindar. I forna dagar var E. Sveriges
förnämsta örlogshamn. Derifrån afseglade Gustaf II
Adolf d. 17 Juni 1630 till Tyskland.
Elfspel och Elfstråk, Nord. mytol. Se Elfva.
Elfstenar l. Elfqvarnar kallas vissa större
eller mindre stenblock, å hvilka äro anbragta
halfsferiska fördjupningar, som smörjas med något
fett ämne eller i hvilka offer af obetydligt
värde: knappnålar, nubbar, småslantar o. s. v.,
nedläggas af personer, som önska befrias från en
sjukdom eller något annat ondt. Den vidskepelse,
som nu utöfvas med dessa stenar, är tydligen en
fortsättning på en gammal hednisk kult och står
måhända i sammanhang med de alfablot i Vestergötland
som omtalas af Snorre Sturlasson. Elfstenar äro
ganska allmänna i södra och mellersta Sverige;
mest bekant är den s. k. Ballerstenen, vid Rantens
jernvägsstation. Elfstenarnas halfsferiska
fördjupningar återfinnas ofta på dösarnas
takstenar såväl i Sverige som i Danmark. Mindre
ofta träffas de på ytan af fasta hällar.
Hd.
Elfsyssel, namn på tvänne kontrakt i Göteborgs stift.
1. Elfsyssels norra kontrakt omfatttar följande
pastorat: Ödsmål med Norum, Forshälla med Resteröd,
Ljung och Grinneröd, Uddevalla stadsförsamling med
Bäfve och Norra Ryr, Skredsvik med Herrestad och Högås
samt Bokenäs med Dragsmark. 28,560 innev. (1879).
– 2. Elfsyssels södra kontrakt omfattar pastoraten
Torslanda med Öckerö, Säfve med Backa och Björlanda,
Kungelfs stadsförsamling med Rödbo och Ytterby,
Kareby med Romelanda, Torsby med Harestad och Lycke, Marstrands
stadsförsamling med Karlstens slottsförsamling,
Hjertum med Vesterlanda, Solberga med Jörlanda och
Halta samt Spekeröd med Uklum. 33,785 innev. (1879).
Elfsåker, socken i Hallands län, Fjäre härad. Arealen
4,720 hekt. (9,562 tnld). 1,312 innev. (1879). Annex
till Tölö, Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.
Elfva l. Älfva (plur. elfvor; i landsmålen
flerstädes elf, plur. elfvar), Nord. mytol., en i
det nyare riksspråket vanlig ordform i st. f. alfer
eller alfver (se d. o.). Till hvad förut är nämndt
om dessa folktrons naturandar må här läggas,
att man i elfvorna finner en motsvarighet till
de indiska ribhus.. (Äfven namnen öfverensstämma
etymologiskt.) Elfvorna bo i skogar, berg, floder,
källor o. s. v. I folksagan uppträda de under många
olika skepnader och benämningar, såsom skogsrån,
skogssnufvor, strömkarlar, bäckmän, hafsfruar,
"underjordiska", nissar, pysslingar, vättar,
tomtegubbar m. fl. I allmänhet stå elfvorna i
vänskapligt förhållande till menniskorna, hvarför
de ock af olika folk benämnas "goda vättar",
"ljúflingar", "gute kinder", "das stille volk", "good
people", "good neighbours" o. s. v. Folksagan har
mycket att förtälja om huru menniskor ofta tjusats
af deras förföriska skönhet. Elfvorna älska musik
och dans. "Elfspelet", "elfleken" eller "elfstråket"
har en demonisk verkan. Spår af "elfdans" tror man sig
finna i vissa ringlar på marken, å hvilka ena året all
växtlighet tyckes afnött, men som året derpå hafva
ovanligt frodigt gräs. Vredgade elfvor uppträda, i
form af maror, såsom menniskornas plågoandar. Äfven
förorsaka de "elfbläst" eller "elfskott", ett slags
nässelfeber. Ett skyddsmedel mot sjukdomar och
allahanda "förgörelse" är det s. k. "elfkorset" (se
Alfkors). – I den äldsta indoeuropeiska mytologien
tyckas elfvorna, liksom dvärgarna, hafva fattats
såsom aflidnas själar, och säkra spår af detta
föreställningssätt förekomma här i Norden från både
äldre och nyare tider. Den kristnade folktron antager
dem vara fallna änglar och kallar dem till följd deraf
"de nedstötte", ehuru frälsning äfven för dem anses
möjlig. – Sägner om elfvor äro allmänna icke allenast
hos skandinaverna och germanerna, utan äfven hos
romanska folk, kelter och slaver m. fl. Att elfvorna
troddes lefva i ordnade samhällen finner man bl. a. i
den från 12:te årh. kända fornfranska dikten om Oberon
(Auberon, Alberon), hvars namn betyder elfkonung,
och hans drottning, Titania, hvilka gestalter vi
återfinna i Shakspeares "Midsommarnattsdröm" samt i
Wielands dikter och Webers opera med titeln Oberon.
Th. W.
Elfvagrimar l. Elfgrimar (Fornn. elfargrimar),
benämning på innebyggarna i det forna Elfsyssel, södra
delen af nuv. Bohus län. Se Bohus län (II, sp. 786).
Elfvalek. Se Elfva.
Elfva tusen jungfrurs dag. Se Ursula.
Elfvestad, socken i Östergötlands län, Bobergs
härad. Arealen 2,079 hekt. (4,212 tnld). 812
innev. (1879). Annex till Skeppsås, Linköpings stift,
Gullbergs och Bobergs kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
