Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emergenser - Emergera - Emeric-David, Toussaint-Bernard, fransk arkeolog och konsthistoriker - Emeritkassor. Se Emeritus. - Emeritlöner. Se Emeritus. - Emeritus - Emersion - Emerson, William, engelsk matematiker - Emerson, Ralph Waldo, amerikansk författare och Amerikas störtsa filosofiska snille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan leda liksom kaulomerna och fyllomerna sitt
ursprung från flere öfverhudsceller samt från den
under öfverhuden liggande väfnaden. Under stundom
äro de så högt organiserade, att de till och med ega
kärlknippen – sådant är förhållandet hos örtbladens
glandelhår hos Drosera –, men oftast sakna de
sådana. Såsom exempel på emergenser må, utom de nu
nämnda hos Drosera, nämnas taggarna och glandelhåren
hos törnrosorna, taggarna på frukten hos spikklubban,
"skägget" på kronbladen hos vattenklöfvern samt
fruktfjunet hos Compositae. V. W.
Emergera (Lat. emergere). dyka upp, plötsligt komma
fram.
Emeric-David, Toussaint-Bernard, fransk arkeolog och
konsthistoriker, f. 1755 i Aix i Provence, d. 1839,
var 1791 mär i sin födelsestad, men tog s. å. afsked
och flyttade till Paris, der han med stor ifver
och framgång egnade sig åt konsthistorien. 1809
blef han medlem af Lagstiftande kåren, 1816 af
Académie des inscriptions och 1825 af kommissionen
för fortsättandet af "L’histoire littéraire de la
France". Skrifter: Musée olympique de l’école vivante
des beaux-arts (1796), Recherches sur l’art statuaire
chez les anciens et les modernes (1805), Jupiter:
recherches sur ce dieu, son culte et les monuments
qui le représentent, inledd af Essai sur l’esprit
de la religion grecque (1833), Vulcain: recherches
etc. (1838), Neptune: recherches etc. (1839).
Emeritikassor. Se Emeritus.
Emeritilöner. Se Emeritus.
Emeritus (Lat. "den som tjenat ut"), ursprungligen,
inom romerska staten, en soldat, som uttjenat
fulla antalet tjensteår (stipendia); sedermera
tjensteman i allmänhet, hvilken, efter visst antal
tjensteår, erhållit afsked från sin befattning med
bibehållande af sin lön eller viss del deraf. I
Sverige har benämningen intill sista tiden
användts om f. d. tjensteman vid universiteten och
elementarläroverken. – Emeritilöner funnos, före
1840, endast till ett antal af två vid hvartdera af
universiteten i Upsala och Lund, men antalet blef
nämnda år fördubbladt. De förbehöllos åt professorer,
bibliotekarier och räntmästare. Emedan antalet visade
sig vara alldeles otillräckligt, och tjenstemännen
således måste qvarstå till en oskäligt hög ålder i
väntan på ledighet bland emeritiplatserna, medgafs
i stället, genom K. br. d. 6 Juni 1873, rättighet
till pension å allmänna indragningsstaten åt nyss
nämnda tjensteman äfvensom åt adjunkter. Deremot
bestämdes, att de anslag till emeritilöner, som
utgingo från statsverket till universiteten, skulle
vid inträffande ledighet upphöra. – Emeritikassor
hafva ej funnits vid universiteten, men deremot vid
elementarläroverken. Genom 1820 års skolordning
stadgades, att hvarje stift skulle, utom andra
skolkassor, hafva "en Cassa emeritorum, ur hvilken
förtjente skollärare, sedan de undfått afsked, samt
de, hvilka deras tjenster innehafva, njuta fyllnad,
till och med hela beloppet för hvarje uti den sysslan
tillhörande lön, i mån af kassans tillgångar". Vidare
bestämdes, att denna kassa skulle inrättas, "så snart
någon fond dertill blefve af statsverket anslagen
eller dertill nödiga medel kunde annorstädes
ifrån af hvarje Consistorium uppgifvas", hvarjämte
konsistorium fick rättighet att, sedan dess förslag
blifvit af K. M:t gilladt, mellan de särskilda
för elementarläroverken afsedda kassorna fördela
alla behållna inkomster vid ecklesiastik- och
lärare-sysslor, hvilka genom tvist eller af andra
skäl komme att öfver den lagliga tillträdestiden
stå lediga, samt vederlag under extra nådår. Några
andra inkomster, än de, som kunde blifva en följd
af sistnämnda medgifvande, synas ej hafva blifvit åt
emeritikassorna anslagna. Likväl inrättades sådana
kassor i alla stift, med undantag af Upsala, Lunds och
Karlstads samt Stockholm. De voro emellertid alldeles
för svaga för att kunna i någon väsentligare grad
uppfylla de båda afsedda ändamålen. De blefvo äfven
obehöfliga, sedan, genom K. br. d. 23 April 1858,
lärarna vid elementarläroverken fingo rätt till
pension å allmänna indragningsstaten. I sammanhang
dermed bestämdes, att något anslag till emeritilöner
vid dessa läroverk ej vidare komme att å riksstaten
uppföras. Slutligen delades emeritikassorna mellan
"Presterskapets enke- och pupillkassa" (K. reglemente
d. 6 Nov. 1874) samt "Lärarnes vid elementarläroverken
enke- och pupillkassa" (K. reglemente d. 11 Okt. 1878)
på sådant sätt, att den förra erhöll tre fjerdedelar
och den senare återstoden. Vid 1858 års slut
uppgick emeritikassornas sammanlagda belopp till
omkr. 460,000 kr. samt vid tiden för delningen till
ungefär 1 million. S. N.
Emersion (af Lat. emergere, dyka upp), astron.,
en himlakropps utgående ur en annans skugga (dess
synligblifvande efter en förmörkelse) eller, vid
en stjernbetäckning, framträdande vid randen af
den betäckande himlakroppen – vanligen månen. Jfr
Immersion.
Emerson [emersönn]. William, engelsk matematiker,
f. 1701, d. 1782, var en tid skollärare och lefde
sedan såsom privatman. Han utgaf omkr. trettio
arbeten i ren och använd matematik, af hvilka det
mest bekanta är The method of increments (1763),
en för sin tid ganska förtjenstfull framställning af
differenskalkylen. G. E.
Emerson [emersönn], Ralph Waldo, amerikansk
författare och Amerikas största filosofiska snille,
föddes d. 25 Maj 1803 i Boston. 1821 graduerades
han vid Harvard college, studerade sedermera
teologi och blef predikant vid en unitarisk kyrka
i sin födelsestad. Emellertid lemnade han snart
den presterliga banan och slog sig då (1835) ned
i den lilla staden Concord (Massachusetts), der
han sedermera lefvat såsom privatman. Tiden för
E:s uppträdande som skriftställare sammanföll med
början af den rörelse, som i Amerika är känd under
namnet "transcendentalism". Denna påverkades
visserligen af europeiska kulturströmningar,
i synnerhet af tysk filosofi (Kant, Schelling,
Hegel), modern teologi (Schleiermacher), engelsk
individualism (Thomas Carlyle) och fransk socialism
(Charles Fourier), men antog snart en sjelfständig
amerikansk prägel och gjorde förnuftet gällande såsom
den högsta auktoriteten i både religiösa och sociala
frågor. Ur denna rörelse framgick den "nya skolan"
bland unitarierna, hvilken satte förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
