Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emma, dansk-engelsk drottning - Emmaboda - Emmat. Se Emme. - Emmaus - Emme - Emmenthal. Se Emme. - Emmeram - Emmerich - Emmetropi - Emminghaus, Karl Bernhard Arwed, tysk nationalekonom - Emm-ån - E moll - Emollientia - Emolument - Empecinado, Juan Martin Diaz el, spansk general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Henrik III. E. skildras som en klok och derjämte
vacker qvinna. Hon var kyrkan varmt tillgifven
och utöfvade i andligt afseende stort inflytande
på sin senare gemål, hvilket mycket bidrog till
kristendomens fullständiga införande i Danmark under
Knuts regering. Hon dog vid sjuttio års ålder, 1052,
och ligger begrafven i Winchester. En hennes samtida
har öfver henne författat en lefvernesbeskrifning,
"Encomium Emmae" (tr. i Langebeks "Scriptores rerum
Danicarum", 2:dra bd.).
Emmaboda, jernvägsstation på Vexiö–Karlskrona-banan
511 km. (47,8 mil) från Stockholm 57 km. (5,3 mil)
från Vexiö och 57 km. från Karlskrona. Från E. utgår
en 57 km. lång bibana till Kalmar.
Emmat. Se Emme.
Emmaus (Emaus). 1. By i Palestina, omkr. 11 km. (1,5
mil) v. om Jerusalem. Der uppenbarade sig Kristus
på uppståndelsedagen för två af sina lärjungar
(Luk. 24). Dess nuvarande namn är Kalonije. –
2. By omkr. 33 km. (4,5 mil) v. om Jerusalem,
ungef. halfvägs mellan Jaffa och Jerusalem. I närheten
af denna by vann Judas Makkabeus en seger öfver den
syriske fältherren Gorgias. Af romarna kallades orten
sedan början af 3:dje årh. Nicopolis. Dess nuvarande
namn är Amvas.
Emme (Emmen). 1. Grosse E. l. Emmat, biflod till Aar
i Schweiz, rinner upp mellan Rothhorn, Schratten
och Nesselstock i kant. Luzern, flyter genom den
natursköna och för sin ostberedning bekanta Emmenthal
samt faller ut i Aar nedanför staden Solothurn. –
2. Kleine E. l. Wald-E., biflod till Reuss i Schweiz,
rinner upp på Nesselstock i kant. Luzern, upptager
Weiss-E. och Entlen samt förenar sig med Reuss
nedanför staden Luzern.
Emmenthal. Se Emme.
Emmeram (Emmeran), S: t, missionär i Syd Tyskland,
biskop i Poitiers, predikade i tre år kristendomen i
Bajern och mördades 652. Hans qvarlefvor fördes till
Regensburg, och till hans ära stiftades klostret S:t
Emmeran, som sedermera blef ett furstligt abbotstift.
Emmerich, stad i preussiska regeringsområdet
Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid högra stranden af
Rhen. 8,117 innev. (1875).
Emmetropi (af Grek. emmetros, väl afvägd, och ops,
öga), med., beskaffenheten hos ögon, som hafva normal
ljusbrytning och således äro hvarken närsynta eller
öfver måttan långsynta (hypermetropiska).
Emminghaus, Karl Bernhard Arwed, tysk
nationalekonom, f. 1831, blef 1858 tjensteman hos
ett brandförsäkringsbolag i Dresden och öfvertog 1861
redaktionen af "Bremer Handelsblatt". 1865 uppgjorde
han planen till "Tyska sällskapet för skeppsbrutnes
räddning". 1866 utnämndes han till professor i
nationalekonomi vid polytekniska skolan i Karlsruhe
och blef 1873 direktör för ett lifförsäkringsbolag
i Gotha. Bland hans arbeten, i hvilka han häfdar
den nationalekonomiska forskningens oberoende
af politikens vexlingar, märkas Schweizerische
volkswirthschaft (1860–61), Allgemeine gewerbslehre
(1863) och Das armenwesen und die
armengesetzgebung in den europäischen staaten (1870)
samt E. W. Arnoldi etc. (1878).
Emm-ån, ett af södra Sveriges största vattendrag,
upprinner i Solberga socken, Jönköpings län, straxt
n. om Svartåns källa, bildar först Gisshultsjön
och derefter sjön Nömmen samt faller under namnet
Sjustadsqvarnå ut i Hafrevikssjön, hvilken mottager
vatten från sjöarna Vrixen, Rosjön m. fl. Under sitt
följande lopp upptager E. tillflöden från sjöarna
Säljen, Tjurken, Näfvelsjön m. fl. samt Hesselbyån
från sjön Hulingen, flyter sedan genom Ryngen och
Fliserydssjön samt utfaller, efter ett lopp af 139
km. (13 mil), i Kalmar sund, s. om Påskallavik. Af
E:s tillflöden ligger sjön vid Almesåkra (hvars vatten
tager sitt lopp till Tjurken) högst, eller 292 m. (984
f.); Ryngen ligger 84 m. (283 f.) och Fliserydssjön
53,5 m. (180 f.) öfver hafvet.
E moll, musikt., den molltonart, som har e till
grundton och, i likhet med paralleltonarten, g
dur, företecknas med # för f. A. L.
Emollientia (Lat. af emollire, uppmjuka), med.,
uppmjukande medel, sådana ämnen, som hafva den egenskapen
att minska styrkan af kohesionen mellan ett organs
eller en väfnads smådelar, och hvilka ämnen sålunda
minska spänningen, d. v. s. slappa och uppmjuka de
delar, å hvilka de anbringas. Fuktighet och värme i
förening verka i främsta rummet på detta sätt. Till
emollientia räknas äfven allahanda milda feta oljor
och fasta fetter samt slemmiga ämnen, företrädesvis
använda i uppvärmdt tillstånd. De vanligast begagnade
lokala emollientia äro s. k. grötar, oftast tillredda
af rågmjöl, med eller utan tillsats af linfrömjöl,
kokadt med vatten till en viss halffast stadighet. En
lagom stor mängd sådan gröt utbredes på en lärftslapp
och lägges å lokala inflammationer i cellväfven
(bulnader, bölder) samt å andra inflammationer i inre
organ, t. ex. å motsvarande delar af bröstkorgen
vid inflammation i lungsäckarna, lungorna eller
hjertsäcken o. s. v. Färska, slemhaltiga och
mjuka växtdelar, som blifvit krossade, kunna göra
tjenst såsom emollientia. I många farmakopéer
finnas upptagna s. k. species emollientes,
"uppmjukande kryddor", hvilken blandning i Ed. VI
af Pharm. Suec. bestod af kamomill-blommor (1 del),
kattostblad (Fol. Malvae, 4 del.) och linfrömjöl (2
del). Dessa "kryddor" fuktas väl med varmt vatten och
läggas på svullnader och förhårdnader. Hvarje omslag
med varmt eller ljumt vatten verkar uppmjukande,
och nutidens "våtvärmande" omslag är ett bland de
bästa uppmjukande medel. O. T. S.
Emolument (Lat. emolumentum, af emoliri,
utverka, åstadkomma), fördel, vinst; inkomst. I
plur. emolumenter, biinkomster, sportler.
Empecinado, Juan Martin Diaz el, spansk
general, f. 1775, var en af de mest betydande
guerilla-cheferna i spaniorernas strid mot Napoleon
(1808–12) och utnämndes derför af kon. Ferdinand
VII till generalmajor. 1815 blef han dock för sina
konstitutionella tänkesätt häktad på samme konungs
befallning och derefter förvisad till Valladolid. I
1820 års revolution spelade han en framstående
rol såsom kommendan först i Valladolid, sedan i
Zamora. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
