Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emporagrius, Erik, teolog - Emporer - Empsychos - Emptio. Se Emito. - Empusa - Empyem. Se Lungsäcksinflammation. - Empyreum - Empyreumatiska oljor - Ems, kustflod - Ems, stad och badort - Emser, Hieronymus, tysk teolog - Ems-kongressen - Ems-pastiller - Ems-punktationerna. Se Ems-kongressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste lemna sin biskopsstol, hvilken, såsom ofvan
nämnts, intogs af hans motståndare. E. utgaf flere
teologiska arbeten, bland hvilka ett, Catechesens
enfaldige förklarning (1669), på sin tid väckte ej
obetydligt uppseende. I förklaringen till tionde
budet uttryckte sig nämligen författaren på följande
sätt: "Hvad är tå thet, som lagen forbiuder skola
begäras? Ens nästas hustro, oxa etc., thet är
hans löösören, eller rörlige egendom, ehwad nampn
han hafwer, aff hvilken hustrun är thet förnämsta
stycket", hvilket till den grad stötte det täcka
könet, att enkedrottning Hedvig Eleonora åtog sig
dess sak och utverkade förbud mot boken.
Emporer, byggnadsk., de i åtskilliga lands romanska
kyrkor förekommande och från den bysantinska
arkitekturen härstammande gallerier, hvilka äro
anordnade ofvanpå sidoskeppens hvalftak, men under
deras yttertak, och hvilka öppna sig inåt mot kyrkans
midtskepp medelst bågställningar (arkader, stundom
grupperade tre och tre), som genombryta midtskeppets
öfvermurar under fönstren. Jfr Triforium.
Empsychos (Grek. empsychosis, af en, i, och psyche,
själ), själens inträde i fostrets kropp.
Emptio. Se Emtio.
Erapusa, Grek. mytol., ett nattligt,
menniskofientligt spöke, utsändt af Hekate och
uppträdande under en mängd olika skepnader. Till
empusorna räknades äfven lamierna och
mormolykerna, ett slags vampyrer, hvilka utsögo blodet från
sköna ynglingar.
Empyem. Se Lungsäcksinflammation.
Empyreum (af Grek., pyr, eld), Empyréen, hos de
gamle naturfilosoferna benämning på eldhimmelen,
d. v. s. den öfversta verldsregionen, hvarest den
alltjämt uppåt sträfvande elden tänktes samlad såsom
det finaste och lättaste element, och hvarifrån
ljusfenomenen på himmelen ansågos härröra. De kristne
filosoferna betecknade med empyreum ljusets boning,
himmelen. – Empyreisk, strålande af ljus, himmelsk,
öfverjordisk.
Empyreumatiska oljor (af Grek. empyrevein, bränna),
Pyrolea, Vidbrända oljor, kem. farmak., med.,
de mer eller mindre sammansatta, oljelika och
flyktiga produkter, hvilka erhållas vid s. k. torr
destillation af organiska ämnen, vare sig ur växt-
eller djurverlden. En sådan empyreumatisk olja har
vanligtvis en skarp, ofta brännande smak och en
obehaglig, ibland stinkande och genomträngande
vidbränd lukt. De vidbrända oljorna innehålla
större eller mindre mängd flytande och fasta
kolväten samt qväfvehaltiga föreningar, af olika
hög kokpunkt, jämte syrehaltiga kroppar och stundom
äfven brandhartser. Deras sammansättning varierar
således i hög grad. Flere af dessa oljor användas
dels invärtes såsom stimulerande medel, dels
utvärtes mot vissa hudsjukdomar samt äfven för andra
ändamål. Den nuvarande Svenska farmakopén (Ed. VII)
upptager följande "Pyrolea": Pyroleum animale crudum
(rå hjorthornsolja), P. animale rectificatum (renad
hjorthornsolja, Dippels olja), P. benzinum (benzin),
P. lithantracis (stenkolstjära), P. oxycedri
(Ol. cadinum, vidbränd enbärsolja), P. petraeum
(bergolja), P. pini (tjära), P.
succini crudum (rå bernstensolja), P. succini
rectificatum (renad bernstensolja). O. T. S.
Ems (Lat. Amisia, Holl. Eems), kustflod i nordvestra
Tyskland, rinner upp i preussiska prov. Westfalen på
sydvestra sidan af Teutoburgerwald, flyter genom
Hannover, der hon på högra sidan upptager Haase och
Leda, samt utmynnar, efter ett lopp af 330 km. (44
mil), i Dollart. Från Dollart fortsätter E. såsom
en hafsvik och delar sig vid utloppet i Nordsjön i
två armar, Oster-E. och Wester-E., hvilka omsluta
ön Borkum. – Längs högra stranden af E., mellan
Lingen och Meppen, går den 26 km. (3,5 mil) långa
Ems-kanalen.
Ems (Bad-Ems), stad och badort i
preussiska regeringsområdet Wiesbaden
(prov. Hessen-Nassau), romantiskt beläget vid
Lahn. 6,104 innev. (1875). Det har ett mildt
klimat och storartade badinrättningar samt mer än
tjugo natronkällor ("Kesselbrunnen", "Krähnchen",
"Fürstenbrunnen" m. fl.), hvilka voro kända
redan af romarna. Kurgästernas antal utgör årligen
omkr. 13,000. Se vidare Emsvatten. – I E. fördes
d. 9–13 Juli 1870 underhandlingar mellan konung
Vilhelm af Preussen och franska sändebudet Benedetti
om den hohenzollernska kandidaturen till den spanska
tronen, hvilka ledde till kriget mellan Frankrike
och Tyskland 1870–71.
Emser, Hieronymus, tysk teolog, f. 1477. d. 1527,
höll 1502–04 som "magister artium Basiliensis"
humanistiska föreläsningar i Erfurt och blef 1505
sekreterare hos hertig Georg af Sachsen, som 1510
sände honom till Rom för att få biskop Benno af
Meissen förklarad för helgon. Vid sin hemkomst (1512)
fick han prebenden i Meissen och Dresden samt lät
prestviga sig. Efter att hafva varit en af Luthers
vänner blef han slutligen den bittraste fiende till
honom och reformationen. Han sökte nedsätta Luthers
öfversättning af Nya testamentet såsom felaktig och
falsk, men hans egen öfversättning, som utkom 1527, är
dock icke annat än den lutherska med några oväsentliga
ändringar. Af större intresse är hans Vita Bennonis
(1512).
Ems-kongressen, en sammankomst i Ems mellan ombud för
ärkebiskoparna af Mainz, Trier, Köln och Salzburg
sommaren 1786. Kongressen gick ut på att häfda de
tyska ärkebiskoparnas ställning i förhållande till
den påfliga kurians ingrepp. Kongressens resultat
blef de s. k. Ems-punktationerna, i hvilka
rent af proklamerades det katolska Tysklands
emancipation från Rom. Ärkebiskoparna utgingo i
sina påståenden från den grundsatsen att hvarje
biskops myndighet vore lika mycket af Gudi som den
romerske biskopens l. påfvens. Pius VI lät utarbeta
en vederläggning (Responsio super nuntiaturis, 1789)
af Ems-punktationerna, och saken förföll.
Ems-pastiller, farmak., ett slags små pressade hvita
kakor, beredda af det s. k. källsalt, som vinnes
genom afdunstning af naturligt Ems-vatten, med
eller utan tillsats af något aromatiskt medel. Dessa
allmänt kända pastiller begagnas vid heshet, hosta,
slembildning i svalget o. s. v. C.
Ems-punktationerna. Se Ems-kongressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
