Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enakiter l. Enaks (Anaks) barn, på Moses tid ett jättefolk i södra Kanaan - Enaliosauria, paleont., fossila ödlor af ofta jättelika dimensioner - Enallage, Lat., retor., "utbyte", den retoriska figur, då man utbyter ett ord mot ett annat - Enamorado, Sp., förälskad, älskare - Enander, Samuel - Enare-träsk (finska Inari), insjö i norra delen af ryska Lappmarken - Enarmig häfstång, fys., en häfstång, som har krafternas anbringningspunkter på samma sida om vridningspunkten eller axeln. Se Häfstång - En attendant, Fr., i afvaktan, emellertid - Enault, Louis - En avant, Fr., framåt! - En-axig glimmer. Se Biotit - En-axig kristall. Se Kristall och Kristallografi - En bagatelle, Fr., "som en obetydlighet", brukas i åtskilliga talesätt - Enberg, Lars Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undanträngda till de filisteiska kuststäderna
Gaza, Gath och Asdod. De sista af dem föllo för David
och hans hjeltar.
Enaliosauria (af Grek. enalios, i hafvet
lefvande, och sauros, ödla), paleont., fossila
ödlor af ofta jättelika dimensioner, med naken
hud, koniska tänder och fenlika extremiteter,
som visa, att de varit vattendjur. De lefde,
så vidt hittills är kändt, blott under tiden
för de mesozoiska formationernas bildning,
men spelade då en vigtig rol. Numera fördelas de
vanligen på två ordningar, de korthalsade, fisklika
Ichthyosauria l. Ichthyopterygia och de långhalsade
Plesiosauria l. Sauropterygia. (Jfr Ichthyosaurus
och Plesiosaurus.) G. L.
Enallage, Lat. (Grek. enallage), retor., "utbyte", den
retoriska figur, då man utbyter ett ord mot ett annat,
tillhörande samma ordklass (ett nomen mot ett annat
nomen o. s. v.), t. ex. användandet af ett abstrakt
uttryck i st. f. ett konkret (såsom "tapperheten"
i st. f. "de tappre") o. s. v.
Enamorado, Sp. (af Med. Lat. inamoratus, af Lat. amor,
kärlek), förälskad, älskare (i det spanska dramat).
Enander, Samuel, biskop, född i V. Eneby socken
i Östergötlands län d. 20 Sept. 1607, blef filos.
magister 1632, lektor i filosofi i Linköping 1634 samt
i teologi derstädes 1641 och kyrkoherde i Söderköping
1643. 1647 antogs han af drottning Kristina
till hofpredikant, och 1648 förordnades han till
superintendent vid svenska armén i Tyskland. Efter
westfaliska freden blef han superintendent i Kalmar,
och 1655 utnämndes han till biskop i Linköping. Vid
riksdagen i Stockholm 1660 var han presteståndets
talman och uppträdde vid öfverläggningen om hertig
Adolf Johans uteslutande ur regeringen som en nitisk
försvarare af hans sak. Vid riksdagen 1664, då han
äfven var talman, förde han ordet vid undersökningen
om biskoparna Terserus’ och Johannes’ Matthiae
villomeningar samt bidrog väsentligt till den förres
fällande. 1658 adlades E. med namnet Gyllenadler,
men kallade sig fortfarande vid sitt förra namn. Död
d. 17 Dec. 1670.
Enare-träsk (finska Inari), insjö i norra delen
af ryska Lappmarken, Uleåborgs län, mellan 68° 40’
och 69° 25’ n. br. och på en höjd af 123 m. (415
f.). Ytinnehåll 1,400 qvkm. (12 qv.-mil). Dess
förnämsta tillflöden äro Ivalojoki och Vaskojoki, som
komma från s. Genom Pasvigelfven ledes dess vatten ut
i Ishafvet. Sjön är uppfylld af en mängd större och
mindre, mest skoglösa och klippiga öar. Vid vestra
stranden ligger kapellförsamlingen E., som bebos
af fiskarelappar.
Enarmig häfstång, fys., en häfstång, som har
krafternas anbringningspunkter på samma sida om
vridningspunkten eller axeln. Se Häfstång.
En attendant [an attangdang], Fr., i afvaktan,
emellertid.
Enault [enå], Louis, fransk skriftställare,
f. 1824, studerade juridik i Paris och gjorde sedan
vidsträckta resor i Europa (han besökte äfven Sverige)
samt orienten. Sina iakttagelser under dessa resor
nedlade han i en mängd skildringar, t. ex. Promenade
en Belgique etc. (1852),
Constantinople et la Turquie (1855), Voyage en
Laponie et en Norvége (1857), De la littérature
des indous (1860). Dessutom har han skrifvit ett
betydligt antal romaner och noveller: Christine
(1857), Un amour en Laponie (1861), novellsamlingen
Péle-mêle (1862), Un drame intime (1866) Le baptéme
du sang (1873) m. fl., samt öfversatt arbeten af
Göthe, Beecher-Stowe, Dickens, Tegnér o. a. – Hans
kusin Etienne E. (f. 1817) har äfvenledes författat
åtskilliga romaner och noveller.
En avant [an avang], Fr., framåt!
En-axig glimmer. Se Biotit.
En-axig kristall. Se Kristall och Kristallografi.
En bagatelle [ang bagatel], Fr. (jfr Bagatell),
"som en obetydlighet", brukas i åtskilliga talesätt,
t. ex. behandla en sak "en bagatelle" o. s. v.
Enberg, Lars Magnus, skolman, filosof och
språkforskare, föddes i Millesviks socken i Värmlands
län den 3 Nov. 1787, fick sin uppfostran i Stockholm
och blef 1802 student i Upsala, 1809 filos. mag. samt
1812 docent i praktisk filosofi. 1821 utnämndes han
till lektor i filosofi vid det s. å. upprättade
Stockholms gymnasium och blef tillika det nya
läroverkets rektor. Han var en verksam medlem af
den skolkomité, som 1825 tillsattes af regeringen,
fick 1829 professors titel och afgick 1843, såsom
emeritus, från sitt lärarekall. Död i Stockholm
d. 20 Nov. 1865. – E. har sin betydelse mindre
som sjelfständig filosof än som ungdomens lärare
och författare af på hans tid allmänt nyttjade
läroböcker i flere filosofiska discipliner: Försök
till lärobok i psykologien (1824; 3:dje uppl. 1831),
Moralfilosofiens elementer (1830; ny uppl. 1831),
Försök till en populär framställning af den allmänna
teoretiska filosofiens grundläror (1848) och Lärobok
i logiken (1862). Genom dessa arbeten har han utöfvat
ett icke oväsentligt inflytande på den filosofiska
elementarundervisningen i Sverige. Såsom filosof
var E. eklektiker. Inom psykologien qvarstod
han väsentligen på den Lockeska ståndpunkten.
Mot Hegel trädde han i bestämd opposition och
sökte, i likhet med andra svenska tänkare, att
lägga den vetenskapliga grunden till en teistisk
verldsåsigt. Inom moralfilosofien röjer han tydligt
inflytande af Kant. – Såsom vitter författare vann
E. Svenska akademiens stora pris tre gånger kort
efter hvarandra, näml. 1814 för ett Äreminne öfver
Johan Banér, 1815 för en Afhandling om sambandet
emellan en rätt smak och en rätt förståndsodling
etc. samt 1817 för ett Äreminne öfver fältmarskalken
grefve Magnus Stenbock. Dessa belöningar beredde
honom sedermera inträde i Sv. akademien, i hvilken
han intog plats efter N. v. Rosenstein (d. 1824),
som allt ifrån E:s ungdom varit hans gynnare och
beskyddare. I akademiens arbeten, särdeles i dem,
som rörde språket, tog E. länge en verksam del; och om
den fosterländska språkforskningen har han, utan att
vara fackman i egentlig mening, inlagt ej obetydliga
förtjenster genom, att på uppdrag af akademien och
å hennes vägnar, författa Svensk språklära, utgifven
af Svenska akademien (1836), ett för sin tid rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
