- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
489-490

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Encyklopedister - Endasch - Endeavour-sund - Endekagon, Grek., elfvahörning - Endelave - Endemann, Wilhelm - Endemi, endemisk - Endemiska synoder - Ender - Endermatiska medel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Montesquieu, Buffon, Voltaire, Condillac, Duclos, Mably,
Helvetius, Holbach, Dumarsais, de Prades, Morellet,
Turgot, Necker m. fl.

Endasch, längdmått i Turkiet och Rumanien. I
förstnämnda land är det = 65,28 cm. (2,15 f.),
i sistnämnda land = 64,11 cm. (2,11 f.).

Endeavour-sund [-dävör-], ett af kapten Cook 1770
upptäckt sund mellan kap York, Australiens nordligaste
spets, och Prince of Wales-öarna.

Endekagon, Grek., elfvahörning.

Endelave, ö i sydvestra delen af Kattegatt, utanför
Horsensfjord, 11 km. (1 1/2 mil) lång och 1,8 km. (1/4
mil) bred. Omkr. 700 innev., hvilka idka jordbruk
och sjöfart. V. E.

Endemann, Wilhelm, tysk rättslärd, f. 1825,
blef 1856 assessor vid öfverdomstolen i Fulda och
1862 professor i handels- och civilprocessrätt i
Jena. 1867 blef han ombud för Schwarzburg-Rudolstadt
i nordtyska riksdagen och representerade 1871–73
Eisenach i tyska riksdagen. 1876 blef han professor
i Bonn. Bland E:s många och gedigna skrifter förtjena
särskildt nämnas: Die beweislehre des civilprocesses
(1860), Das deutsche handelsrecht (1868), Das recht
der aktiengesellschaften und genossenschaften
(1874;
forts. af föreg. arbete) och Der deutsche civilprocess
(1878).

Endemi, endemisk (af Grek. en, uti, hos, och demos,
folk) kallas en sjukdom, som är inhemsk hos ett
folk, i motsats till Epidemi, hvarmed betecknas
en sjukdom, hvilken, "såsom en främling kommande"
(Grek. epidemios), angriper ett folk. I verkligheten
låta dock icke sjukdomarna dela sig i tvänne
sådana grupper. Samma sjukdom kan vara både endemi
och epidemi. Den kan vara ständigt förekommande
eller hemmastadd hos ett folk, men den kan ock
derifrån utbreda sig till andra folk och blir då
för dem en epidemi. Detta förhållande beror på
orsakerna till sjukdomen. Äro dessa af den art att
de trifvas eller förekomma blott på vissa ställen,
så förblir sjukdomen inskränkt till dessa orter och
är då en endemi i egentlig mening, t. ex. struma
och kretinism. Låta åter orsakerna förflytta sig,
så kunna de antingen föras allt vidare omkring, och
följden är då dessa stora epidemier, som fara fram
öfver jorden, t. ex. kolera och pest, eller ock finna
de under sin flyttning nya, för sig lika gynnsamma
ställen som de, från hvilka de utgått. De slå sig då
ned på dessa ställen, och sjukdomen, som således kom
dit såsom epidemi, blir då endemisk der. Till och med
inom sitt eget område kan en endemi på vissa tider
förete en sådan stegring, att man måste säga den då
herska der epidemiskt. Frossan t. ex. är en sjukdom,
hvilken, såsom bekant, äfven i Sverige är endemisk på
vissa orter och som plägar icke allenast från dessa
utgå såsom epidemi till andra orter, utan äfven inom
sina hemorter anställa, i synnerhet om höstarna,
epidemiska härjningar. Begreppen endemi och epidemi
motsvara alltså icke vissa särskilda sjukdomar;
men båda innebära de betydelsen af en fara, som är
gemensam för alla ortens innevånare. Väl är det endast
epidemier man vanligen

benämner med det gamla svenska ordet farsoter, men
det är säkerligen derför att man anser detta ord
betyda en farande sjukdom, då det likväl rätteligen
betyder blott en farlig sjukdom (af subst. fara,
farlighet). Och sjukdomens endemiska förhållande är
sannerligen ej att ringakta. Då epidemierna äro ett
öfvergående ondt, utöfva endemierna sitt förderfliga
inflytande på generationer. Deras orsaker verka tyst,
men säkert, och de äro af mångahanda slag. Än kunna de
bo i födoämnena, än i dricksvattnet, än utgöras de af
från jorden komna ämnen, hvilka, upptagna af luften,
förorena (Grek. miainein) densamma, och derför
kallas miasma. Till många endemier äro de egentliga
orsakerna ännu okända; men hvad dock kunskap, i
förening med skarpsinne och ihärdighet, förmår till
deras upptäckande visar den s. k. torra kolikens
historia. Denna sjukdom var, om någon, endemisk. Den
höll sig alltid inom en viss begränsad trakt, än i
någon af Frankrikes provinser, än i landen mellan
tropikerna, än på en ö, än ombord på ett fartyg. Allt
efter det ställe, der den visade sig, hade den
olika namn och troddes ej häller vara öfverallt
samma sjukdom. Så hörde man talas om Colique de
Poitou, Colica intertropica, Madagaskar-koliken,
Devonshire-koliken, Colica Pictonum
o. s. v. I tvänne
sekler var den föremål för läkarnas forskningar; men
nu är dock dess rol slutad. Dess enda orsak är numera
känd, och denna är – blyet. Det var Amedée Lefèvre’s
skrift "Recherches sur les causes de la colique
sèche" (1859), som öfvertygande visade, att denna
endemiska sjukdom ej var annat än blyförgiftning,
och att den således kan helt och hållet undvikas.
Bg.

Endemiska synoder, möten af ett mindre antal
biskopar, hvilka möten sammankallades af patriarken i
Konstantinopel, i stället för de ekumeniska mötena,
sedan dessa efter konciliet 787 (då bildstriden
afgjordes) på grund af förändrade politiska
förhållanden icke mera höllos.

Ender. 1. Johann E., österrikisk porträtt- och
historiemålare, f. 1793, d. 1854, fick sin utbildning
vid Wiens konstakademi, vid hvilken han blef
professor 1829. Han målade omtyckta porträtt i
Isabeys manér samt åtskilliga större historietaflor:
Marcus Aureliiis på dödsbädden, Korsfästelsen
(1850–52), i Stefansdomen m. fl. – 2. Thomas E.,
den föregåendes tvillingbroder, landskapsmålare, död
1875, bildade sig efter Claude Lorrain och Ruisdael,
var professor vid konstakademien i Wien och gjorde
vidsträckta resor i Brasilien (1817–18, från hvilken
resa han hemförde sju hundra aqvareller), Italien,
Palestina och Grekland. Hans landskap äro målade
med saftig pensel, men sakna poesi och stämning:
de verka nästan som goda, färglagda fotografier.

Endermatiska medel (af Grek. en, i, och derma,
hud), med., sådana läkemedel, hvilka i form af
ströpulver eller salva användas å den genom något
dragmedel (spansk fluga e. d.) från epidermis befriade
läderhuden för att på denna väg uppsugas (absorberas)
och sålunda åstadkomma samma verkan, som om medlen
blifvit intagna genom munnen. Detta sätt att införa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:02:05 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free