- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
525-526

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelska systrar - Engelsk-biskopliga kyrkan. Se Episkopalkyrkan, den engelska - Engelskt horn - Engelskt plåster - Engelsk trädgårdsanläggningsstil - Engelskt salt - Engelskt skinn - Engelsk-tyska legionen - Engelstoft, Laurids - Engelstoft, Kristian Thorning - Engeltofta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Drägten är för alla densamma: svart klädning och slöja
samt livitt bröstkläde.

Engelsk-biskopliga kyrkan. Se Episkopalkyrkan,
den engelska.


Engelskt horn (Ital. corno inglese), ett
träblåsinstrument, liknande oboen, men en qvint
djupare stämdt och på midten böjdt. Omfånget är
från f till c3; karakteren melankolisk. Uppfinnaren
är okänd. På Seb. Bachs tid var instrumentet,
under namn af oboe da caccia, mycket i bruk, föll
sedermera i glömska, men har genom nyare tonsättare
(Rossini, Meyerbeer, Wagner) åter börjat användas.
A. L.

Engelskt plåster l. musch-(mouche-)plåster,
allmänhetens benämning på den svenska farmakopéns
sericum adhaesivum. Detta plåster utgöres af tunnt
("menniskofärgadt" eller svart) siden (taft),
bestruket med hvitt gelatin (10 del.), som blifvit
löst i kokande destilleradt vatten (110 del.). I denna
lösning tillsättas smärre qvantiteter koncentrerad
sprit och glycerin. Ett gr. gelatin (i lösning) är
tillräckligt för en taftsyta af 200 qvcm. Plåstret
nyttjas till att skydda finnar och hudlösa ställen,
att häfta ihop skåror i huden o. s. v. O. T. S.

Engelsk trädgårdsanläggningsstil, den stil, enligt
hvilken trädgårdar anläggas på sådant sätt, att de
likna naturliga landskap, med höjder och dalar, med
träd och buskar, anordnade grupp- eller partivis,
samt med oregelbundet böjda gångar o. s. v. Vid
tillämpning af denna stil, som äfven kallas
den naturliga landskapsstilen, söker man sålunda
att inom ett inskränktare utrymme framkalla ett
vackert och omvexlande landskap, och på sådant
sätt, att menniskohandens verksamhet så litet som
möjligt märkes. Denna stil bildar en fullkomlig
motsats till de geometriska (franska, italienska,
gotiska, grekiska etc.) stilarna, vid hvilkas
tillämpning platsen planeras eller med murar afdelas
i terrasser och sjelfva anläggningen utföres i sträng
symmetri med raka eller delvis cirkelböjda gångar.
E. L.

Engelskt salt, kem., med., svafvelsyrad talkjord
eller magnesiumsulfat, framställdes först af
Grew, 1694, ur källorna vid Epsom, hvarför det
först kallades Epsomsalt. Sedermera erhölls samma
salt vid Shootershill i Kent. 1710 upptäckte
engelsmannen Hoy, att det kunde framställas ur
moderluten vid saltkokerierna genom tillsättande
af jernsulfat. Man fick sålunda detta salt, både
naturligt och konstgjordt, först från England, hvarför
det kallades "Engelskt salt", dess populära namn
ännu i dag. Det finnes för öfrigt i hafsvattnet och
i många salta källors vatten (Seidlitz, Saidschütz,
Püllna o. s. v.) och är ett af de oftast tillgripna
laxérmedlen, hvilka af allmänheten på eget bevåg
begagnas i tid och otid. Sv. farmakopén upptager
för detta ändamål Solutio sulphatis magnesici
carbonica
eller "bittervatten", en lösning af 1 del
magnesiumsulfat i 5 delar källvatten, som mättas med
kolsyra. Ett glas af detta bittervatten är i de flesta
fall tillräckligt att framkalla ymniga uttömningar
från tarmkanalen. Af saltet gifvas 15 till 50 gr.,
lösta i vatten, antingen på en gång eller i smärre,
förnyade doser. Medlet kan lämpligen

användas mot förstoppning, vid blodträngningar
åt inre delar och i början af inflammationer,
likväl alldeles icke då det kan vara fråga
om någon inflammatorisk sjukdom i magen och
tarmkanalen eller i bukhinnan. Det är ett bittert
smakande medel, som ofta framkallar knip och
slitningar i tarmarna, om också icke i högre grad.
O. T. S.

Engelskt skinn, ett tjockt, fast, kypradt bomullstyg,
med gröfre ränning och finare inslag, samt svagt
atlasglänsande.

Engelsk-tyska legionen (Eng. King’s german legion)
kallades den af tyskar, hufvudsakligen hannoveraner,
rekryterade truppstyrka, som engelska regeringen
underhöll på kontinenten i krigen mot Napoleon,
sedan den kur-hannoveranska armén blifvit upplöst
genom fördragen i Juni och Juli 1803. Legionen stod
under befäl af hertigen af Cambridge. Ingen engelsman,
fransman eller italienare fick tjena i densamma. Den 1
Sept. 1807 räknade legionen 13,322 man. Hon användes
aldrig samlad, men delar af densamma deltogo i
engelsmännens alla krigsföretag. Mest utmärkte
hon sig under krigen på Pyreneiska halfön och vid
Waterloo. Legionen upplöstes 1816, hvarefter en stor
del af densamma ingick i den nyuppsatta hannoveranska
armén. C. O. N.

Engelstoft. 1. Laurids E., dansk historiker,
f. 1774, var från 1803 till sin död, 1851, professor
i historia vid Köpenhamns universitet. 1812–32
och 1840–48 var han medlem af direktionen öfver
universitetet och de lärda skolorna. E. författade
flere ypperliga afhandlingar, t. ex. Forsög til en
skildring af kvindekjönnets huslige og borgerlige
kår hos skandinaverne för christendommens indförelse

(1799), Philip August, konge af Frankrig, og Ingeborg,
prindsesse af Danmark
(1801). Hans "Udvalgte skrifter"
utkommo 1859–62. – 2. Kristian Thorning E., dansk
teolog, den förres systerson och adoptivson, f. 1805,
blef 1834 professor i kyrkohistoria vid Köpenhamns
universitet och 1851 biskop öfver Fyens stift. Han
har utgifvit åtskilliga för grundlighet utmärkta
kyrkohistoriska skrifter, t. ex. Liturgiens historie i
Danmark
(1840), Paulus Eliae, en biografisk-historisk
skildring fra den danske reformationstid
(1848)
och Kirkeordinantsens historie (1860). Tillsammans
med C. E. Scharling utgaf han 1837–49 "Theologisk
tidsskrift" och 1850–59 "Nyt theologisk tidsskrift".
E. Ebg.

Engeltofta, gods i Barkåkra socken, Kristianstads
län, 3/4 mtl, taxeradt till 446,000 kr. Godset
tillhörde på 1600-talet slägten Kruse, men bytte efter
1666 ofta egare. 1793 ärfdes det af den i skånska
landtbrukets historia namnkunnige K. G. Stiernsvärd,
som genom nybyggnader och nyodlingar gjorde det
till den bäst skötta egendom i hela Sverige. Han
nödgades dock 1819 lemna gården, som då köptes af
konung Karl XIV Johan. Genom vanvård af förvaltaren
förföll E. snart, så att dess afkastning ej ens kunde
betäcka kronoskatterna, tills det under nya egares
händer åter sattes i godt skick. F. n. (1881)
eges gården af häradshöfdingen R. Ödmansson och
professoren E. Ödmansson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free