Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engeström, Lars von - Engey - Enghien - Enghien, Louis Antoine Henri de Bourbon-Condé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Regensburg af det oväntade tillkännagifvandet
att österrikiska hofvet undanbedt sig honom
såsom Sveriges representant, under föregifvande
att hans långa uppehåll i Paris under resan gjort
honom misstänkt. E. såg deruti ryska regeringens
inflytande. – Utan diplomatisk anställning vistades
han i Tyskland 1796–98, tills han sistnämnda år
utnämndes till svensk envoyé i Berlin. Oaktadt
det anseende för nit och duglighet han äfven på
denna plats åtnjöt hos Gustaf IV Adolfs regering,
hade han likväl, på grund af sina kända sympatier
för Frankrike och sina antilegitimistiska åsigter,
aldrig denne konungs fulla förtroende. Utan någon
yttre anledning entledigades han 1803 helt oväntadt
från sin beskickning och tillbragte sedermera 6
år utan bestämd anställning, dels på sin egendom i
Polen, dels på resor, hvilka 1806–08 utsträcktes till
Sverige. Efter statshvälfningen 1809 återkallades
E. till Sverige och utnämndes omedelbart efter
sin ankomst till kanslipresident samt efter den
nya grundlagens antagande till statsminister
för utrikesärenden. S. å. blef han friherre
och serafimerriddare, 1810 kansler för Lunds
universitet samt 1813 grefve. Hos konung Karl XIII
egde han ett stort inflytande; till sina kolleger i
regeringen, hvilka under de första åren utgjordes af
"1809 års män", stod han deremot stundom i spändt
förhållande. Likväl genomdref han vanligtvis sina
meningar, hvilka han oförskräckt och ihärdigt
försvarade. Vid tronföljarevalet 1810 förhöll han
sig passiv, ehuru hans sympatier ingalunda voro
för "en fransk general". Efter Karl Johans ankomst
fogade han sig emellertid lydigt efter dennes
herskarvilja. E:s inflytande på utrikesärendena blef
under Karl Johans styrelse icke synnerligen stort –
1812 års politik gick i alldeles motsatt riktning mot
E:s sympatier, och Norges fria författning var honom
en nagel i ögat –; men på den inre styrelsen fortfor
han länge att öfva stort inflytande dels genom sin
personliga ställning till den gamle konungen, dels
på grund af Karl Johans obekantskap med svenska
förhållanden. Under senare åren blefvo den gamle
statsministerns åsigter allt mera reaktionära; han
var icke längre rätte mannen att möta den opposition,
som började resa sig mot regeringen och som ofta
vände sig mot honom personligen. Han nedlade 1824
statsministersämbetet och begaf sig kort derefter
till Polen, der han afled på sin egendom Jankowicz
d. 19 Aug. 1826.
E. var icke någon statsmannaförmåga af högre
ordning. Särskildt såsom statsminister bedömdes
han strängt af sina motståndare. Han var ingen
initiativets man, och hans stora arbetsamhet eggades
företrädesvis åt detaljen. Samtiden anmärkte vissa
formella brister i hans ämbetsskrifvelser och ansåg
dem bero på bristande intellektuel begåfning. Af
bröderna E. var han, oaktadt sin lysande bana,
måhända den å hufvudets vägnar minst utrustade; han
egde lika litet Jakobs och Gustafs lärdom som Johans
fyndighet och talegåfva. Men han saknade emellertid
hvarken vetenskapliga intressen eller oräddheten att
framträda, då sådant kräfdes; hans moraliska mod och
sjelfständighet gjorde honom till en starkt utpräglad
personlighet, hvilken i bekymmersamma tider
var egnad att ingifva förtroende. Den varmaste
fosterlandskärlek och en redbar karakter hafva icke
ens hans motståndare frånkänt honom; personligen
älskvärda egenskaper egde han i rikt mått. – E:s
intresse för forskning och vetenskap gjorde honom
synnerligen lämplig till vårdare af en högskolas
angelägenheter, och Lunds universitet egde i honom en
inflytelserik beskyddare. Såsom kansler (1810–24)
har han förenat sitt namn med historien om den
sydsvenska högskolans mest lysande tidskifte;
Tegnér, Agardh och Sven Nilsson vördade i honom
en faderlig vän och beskyddare. E. efterlemnade
synnerligen värdefulla samlingar, särskildt
till samtidens historia. Det dels ärfda, dels af
L. v. E. samlade bibliotek i Stockholm, som bar hans
namn, var tillgängligt för allmänheten, äfven innan
det 1864 förenades med Kongl. biblioteket. Jämte
en mängd strödda anteckningar till samtidens
historia har E. efterlemnat i sammanhängande form
skrifna memoarer. Dessa Minnen och anteckningar,
jämte utdrag ur E:s brefvexling, utgåfvos 1876 af
Elof Tegnér. De ega icke anspråk på att utgöra en
historisk skildring i egentlig mening och
erbjuda flere bidrag till samtidens personal- och
kultur-historia än till kännedomen om de politiska
förhållandena. Statsmannen framträder i dem mindre
än den minnesgode anekdotberättaren. – En sonson
till E., grefve Lars Stanislaus Benzelstierna
v. E. (f. 1829), polsk godsegare, bosatt i Posen, har
gjort sig känd som skriftställare genom åtskilliga på
Polska affattade uppsatser om Sverige samt genom
öfversättningar till polskan af Tegnér, Ibsen
m. fl. nordiska författare. T.
Engey, en liten vacker ö på Islands vestra kust, vid
inloppet till Reykjaviks redd, hvilken den skyddar
mot nordanvinden. C. R.
Enghien [angäng]. 1. Köping i belgiska prov. Hainaut,
vid ån Marcq. Omkr. 4,000 innev. Tillhör familjen
Arenberg. Efter denna ort buro prinsarna af
Bourbon-Condé hertigtitel. – 2. E.-les Bains [-lä bäng], badort i franska depart. Seine-et-Oise,
12 kilom. (1,6 mil) från Paris. Omkr. 1,200
innev. Svafvelkällor.
Enghien [angäng], Louis Antoine Henri de
Bourbon-Condé, hertig af E., son af prins Louis Henri
Joseph af Condé (se Condé 8) och Louise af Orléans,
föddes i Chantilly d. 2 Aug. 1772. Han emigrerade 1789
från Frankrike jämte sin far och farfar, befälhafvare
öfver emigranthären, hvars avant-garde E. anförde
1796–99. När Condés kår, 1801, upplöstes, ingick
E. ett hemligt giftermål med prinsessan Charlotte af
Rohan och bosatte sig derefter på det i Baden belägna
slottet Ettenheim, som tillhörde familjen Rohan. Den
14 Mars 1804 om natten omringades slottet af franska
gendarmer. E. greps och fördes till Vincennes (vid
Paris), der han omedelbart efter ankomsten, d. 20
Mars, inför en krigsrätt anklagades för delaktighet i
Pichegrus, Cadoudals m. fl:s vid den tiden upptäckta
sammansvärjning mot förste konsulns, Bonapartes,
lif. E. visade beskyllningen ifrån sig, men förklarade
öppet, att han med vapen i hand kämpat mot republiken
och uppbar en engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
