- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
557-558

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - England - English harbour - English river. Se Churchill - En grande tenue, Fr., i festdrägt, i full ståt - En grand seigneur, Fr., såsom en stor och förnäm person egnar och anstår; storståtligt, förnämt - Engraulis. Se Ansjovis - En gros, Fr. (af Lat. grossus, stor, grof), handelst., i stort, i stora partier. Motsats: En détail - Engström, Jon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

indulgensförklaringen skulle uppläsas i rikets
samtliga kyrkor, gjorde högkyrkans biskopar konungen
en allvarsam föreställning deremot (Maj 1688),
men de insattes i Towern. Den genom deras häktande
framkallade misstämningen i landet ökades, när födelsen
af en kronprins, hvars äkta börd betviflades,
tycktes skola förlänga tyranniet och utestänga från
tronen Jakobs dotter, Maria, som var gift med den
nederländske ståthållaren Vilhelm af Oranien, Ludvig
XIV:s och katolicismens förklarade fiende. Biskoparna
anklagades inför Kings Bench, men frikändes af
juryn (30 Juni 1688). Samma dag afsändes en af
sju lorder, både tories och whigs, undertecknad
skrifvelse till Vilhelm af Oranien med uppmaning till
honom att i spetsen för en armé landstiga i E. för
att hämnas nationens kränkta rättigheter och skydda
sin makas hotade arfsrätt. Vilhelm, som länge med
uppmärksamhet följt händelsernas gång i E., antog
inbjudningen och började rusta. Detta undgick icke
Jakobs uppmärksamhet, och han sökte genom en plötslig
omkastning i sin politik vinna nationens förtroende
och korsa Vilhelms planer. Han skilde sig från
Frankrike och gjorde närmanden till
Generalstaterna, han lofvade upprätthålla
uniformitetsakten, han afskaffade "Höga kommissionen"
och gaf upprättelse åt de korporationer, mot hvilka
han våldfört sig. Men – dispensationsrätten ville
han icke afhända sig. Hans eftergifter voro sålunda
icke fullständiga och kommo dessutom för sent.

E. efter 1688 års revolution. I Nov. 1688 landsteg
Vilhelm i E., vid Torbay-viken, med 15,000 man, sedan
han i en proklamation förkunnat engelsmännen, att han
ej vore kommen att eröfra, utan endast för att få ett
fritt och lagligt parlament sammankalladt. Folk, här
och flotta sällade sig till Oranien; de få, som icke
öfvergåfvo Jakob, öfvergafvos af honom, ty sedan
Vilhelm d. 18 Dec. 1688 ryckt in i London, flydde
Jakob undan till Frankrike. En convention sammanträdde
på Vilhelms kallelse i London (Jan. 1689). Hon
uppsatte efter skarpa meningsskiljaktigheter mellan
whigs och tories Declaration of rights (jfr Bill, 2)
l. rättighetsförklaringen, i hvilken tronen förklarades
ledig, engelsmännens fri- och rättigheter fastställdes
och Vilhelm och Maria (d. 1694) erkändes för konung
och drottning af E. (Febr. 1689). Vilhelm skulle
i bägges namn utöfva den verkställande makten. I
Skotland utvecklade sig händelserna på samma sätt;
en convention uppsatte, efter mönstret af Declaration
of rights, en Claim of rights, efter hvars erkännande
Vilhelm och Maria bestego tronen (Maj 1689). Sådana
voro orsakerna till och förloppet af den omstörtning,
som engelsmännen kalla the revolution, en konservativ
revolution, utförd af de maktegande klasserna till skydd för deras
politiska och kyrkliga fri- och rättigheter.
Revolutionen var af europeisk betydelse genom den
vidtgående verkan, som protestantismens och frihetens
seger i E. sedermera utöfvade på den allmänna
europeiska samhällsutvecklingen, samt derigenom
att E. genom henne rycktes ifrån vasallförhållandet
till Frankrike och kom att intaga sin plats i de
makters led, som bekämpade

Frankrikes sträfvan efter öfvervälde i Europa. Under
Vilhelm III:s regering (1689–1702) utvecklade sig
raskt ett allt friare samhällsskick på den gamla
frihetens grundvalar, söm räddades och förstärktes
genom 1688 års revolution: religionsförföljelserna
togo slut, ministeransvarigheten stadfästes, treåriga
parlament infördes, skilnad iakttogs mellan civillista
och öfriga statsutgifter, censuren upphäfdes (1694),
domarena förklarades afsättliga endast på grund
af en adress från parlamentets bägge hus (1694),
och en nationalbank (Bank of England) grundlades
(1694). Emedan Vilhelm var själen i 1689 års koalition
mot Frankrike, understödde Ludvig XIV Jakobs försök
att återeröfra sina riken. Jakob landsteg (1689) på
Irland i spetsen för 5,000 fransmän och trodde sig med
de katolske irländarnas hjelp kunna vinna sitt mål,
men efter Vilhelms seger vid Boynefloden (1690) blef
Irland fullkomligt underkufvadt, hvarefter striden
mellan Vilhelm och Ludvig utkämpades dels till sjös,
dels i Nederländerna. Genom freden i Rijswijk (1697)
erkände Ludvig Vilhelm för E:s konung, men då han
efter Jakob II:s död (1701) förklarade dennes son,
Jakob ("den äldre pretendenten"), för rättmätig
engelsk konung, voterade parlamentet Vilhelm
storartade bevillningar till Ludvigs bekämpande
i spanska successionskriget (1701–13). Engelsmännen
togo en lysande andel i detta krig under Vilhelm III:s
svägerska och efterträderska, Anna (1702–44). Under
denna drottnings regering förvandlades personalunionen
mellan E. och Skotland, hvilken 1603 inträdt genom
en tillfällighet, man kan säga mot folkens vilja,
och 1689 förnyats genom folkens eget beslut, till en
realunion. något som redan Jakob I eftersträfvade
och som förbereddes genom 1689 års händelser. Genom
unionsakten af d. 6 Maj 1707 förenades E. och
Skotland till ett rike, Storbritannien, med gemensam
protestantisk successionsordning (den eng. Act
of settlement,
1701) och gemensamt parlament, men
Skotland behöll sin särskilda lag, sina särskilda
domstolar och sin särskilda kyrkoförfattning. Om
E:s historia efter denna tid se art. Storbritannien.
J. Th. W.

English harbour [inglisch harbör], hamn
på södra kusten af britiska ön Antigua
(Vestindien). Skeppsvarf, marinhospital. Hamnen
försvaras af fästena Barclay och Charlotte samt anses
vara den säkraste i hela Vestindien.

English river. Se Churchill.

En grande tenue [ang grangd töny], Fr., i festdrägt,
i full ståt.

En grand seigneur [ang grang sänjör], Fr., såsom
en stor och förnäm person egnar och anstår ;
storståtligt, förnämt.

Engraulis. Se Ansjovis.

En gros [ang grå], Fr. (af Lat. grossus, stor,
grof), handelst., i stort, i stora partier. Motsats:
En détail.

Engström, Jon, läkare, skriftställare och affärsman,
föddes d. 7 April 1794 i Fliseryds socken, Kalmar län,
blef student i Upsala 1813, medicine kandidat i Lund
1817 samt medicine licentiat och kirurgie magister
derstädes 1818.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 24 21:43:44 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free