- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
575-576

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En-titan - Entlebuch - Entomofag - Entomofila blommor - Entomolithus - Entomologi - Entomologiska föreningen - Entomospheces

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tättingarna (Passeres), har hufvud och hals ofvan svarta
med stålblå glans, rygg och vingtäckare askgråa, med
svagt olivgrön anstrykning, hakan och strupen svarta
(de äro mindre mörka hos honan än hos hannen) och de
öfriga undre kroppsdelarna hvita, med en skiftning i
grått. En-titan uppnår en längd af omkring 12 cm. (4
t.), häckar allmänt i södra och mellersta Sverige samt
lefver af insekter och allahanda slags frön. Nästet,
som bygges af mossa och gräs samt fodras med hår
och fjäder, lägges i hål i träden och innehåller,
vanligen två gånger om året, 10 à 12 hvita, af
brunrödt prickade ägg. Fogelns sång är svag, men
klingar rätt angenämt. J. G. T.

Entlebuch, dal i schweiziska kantonen Luzern,
genomfluten af Entle, en biflod till Kleine Emme.

Entomofag (af Grek. entomon, insekt, och phagein,
äta), insektätare.

Entomofila blommor l. Insektblommor. Se Blomma.

Entomolithus (af Grek. entomon, insekt, och lithos,
sten), paleont., ett namn, med hvilket Linné och några
författare efter honom betecknade alla förstenade
leddjur. E. paradoxus kallades af Linné med ett
gemensamt namn alla trilobiter. G. L.

Entomologi l. Insektologi, zool., den vetenskap,
som har insekterna till sitt föremål. Benämningarna
härleda sig från det grekiska entomon och det latinska
insectum, hvilka bägge betyda någonting inskuret och
hafva afseende på kroppens ringar eller leder hos
ifrågavarande djur. Linné sammanfattade alla leddjur:
insekter (i inskr. bem.), tusenfotingar, spindlar
och kräftdjur i en enda klass, under benämningen
insecta, liksom Aristoteles hänförde dem till
entoma. Bland Sveriges mest framstående vetenskapsmän
på entomologiens område må här nämnas: K. De Geer,
L. Gyllenhaal. J. W. Zetterstedt, K. H. Boheman,
A. G. Dahlbom, K. Stål och K. G. Thomson. –
Entomolog, idkarc af entomologiska studier,
insektkännare. J. G. T.

Entomologiska föreningen, i Stockholm, stiftad den
14 December 1879 af e. o. prof. O. T. Sandahl m. fl.,
har till ändamål att söka lifva entomologiens studium
i Sverige och att utgöra ett samband mellan denna
vetenskaps idkare, gynnare och vänner i de nordiska
landen. Årsafgiften är 6 kr. Föreningen utgifver en
"Entomologisk Tidskrift", som årligen utkommer i 4
häften. Antalet medlemmar i föreningen uppgår, 1881,
till omkr. 140.

Entomospheces l. Entomophaga (af Grek. entomon,
insekt, och sfeterizein, nyttja annans egendom
såsom sin egen, l. fagein, äta), ,Parasitsteklar,
zool., en till steklarnas ordning (Hymenoptera)
bland insekterna hörande grupp, utmärkt derigenom
att mellankroppen merendels är skaftad – högst
sällan med hela sin bredd fäst vid mellankroppen
–, att framvingarna hafva få, stundom inga fält
och bakvingarna inga eller högst 2 basalfält,
att honornas äggläggningsapparat vanligen utgöres
af mer eller mindre utstående, ofta hårfina rör
o. s. v. Parasitsteklarnas larver äro fotlösa,
hvitaktiga samt masklika, och deras puppor äro mjuka,
hvitaktiga och vanligen omslutna af en hylsa eller
kokong, som larverna förfärdiga af afsöndringarna
från ett i munnen

befintligt spinnorgan. Gruppen omfattar en talrik
skara smådjur, af hvilka Sveriges fauna räknar omkring
3,000 olika arter. De hafva fatt sitt namn deraf att
de under larvtillståndet lefva såsom parasiter eller
snyltgäster på eller inuti andra insekter, hvilket
i synnerhet gäller dessas ägg, larver eller puppor,
som de derigenom i de flesta fall beröfva lifvet. Ett
undantag i detta hänseende gör gallstekel-slägtet
(Cynips), hvars hona genom styngen af sitt
äggläggningsrör orsakar uppkomsten af de utväxter
eller knölar, som under namn af galläplen förekomma
på växternas stjelkar eller blad, och i hvilka
larverna sedermera lefva samt äfven ofta undergå sina
följande förvandlingar. De öfriga parasitsteklarna
– d. v. s. gruppens öfvervägande flertal – lägga
sina ägg antingen uti eller på andra insekter eller
också invid dessa. I det första fallet genomsticker
honan, medelst sitt äggläggningsrör, kroppshöljet
på insekterna för att införa äggen i dessas inre,
i de båda andra fallen fäster hon dem på den yttre
huden eller hårbeklädnaden eller ock i den omedelbara
närheten af den blifvande värden. Den kloka afsigten
med detta förfaringssätt är att åt de nyutkläckta
larverna bereda tjenliga och för dem genast
tillgängliga födoämnen. Äfven för att kunna anbringa
äggen på något af de angifna sätten hafva dessa
insekter blifvit särdeles ändamålsenligt utrustade. Så
t. ex. äro honorna af de parasitsteklar, hvilka lägga
sina ägg uti nakna puppor och ägg, eller uti fritt
lefvande larver, försedda med korta äggläggningsrör,
under det att honorna af arter, hvilka lägga sina
ägg i sådana larver, som lefva i veden, uti frukter
o. d., erhållit långa äggläggningsrör. När larverna
lefva uti de inre delarna af andra insekters larver,
puppor och ägg, förtära de icke de ädlare och
ömtåligare delarna. Detta är också orsaken till att
de värdar, hos hvilka dessa snyltgäster innästlat
sig och på hvilkas bekostnad de lefva, ganska länge
kunna fördraga denna inqvartering, innan de duka
under för densamma. Parasitsteklarnas förvandling
försiggår i allmänhet mycket hastigt. I vanliga
fall fordras endast 2–3 veckor för utvecklingen från
ägg till fullbildadt djur. Sker äggläggningen sent
på eftersommaren, brukar dock en längre tid åtgå,
emedan äggen då ofta öfvervintra. Såsom något
högst egendomligt må nämnas, att åtskilliga af dessa
insekter lefva såsom parasit-parasiter. Sålunda kan
en fjärillarv stundom hysa tvänne parasit-larver,
af hvilka åter den ene lefver på den andres
bekostnad. Med afseende på de härjningar, som
vissa slag af insekter utöfva på skogarna och som
stundom tyckas hota dessa med undergång, nödgas
man, i de flesta fall, erkänna sig sakna medel
att fullständigt kunna bekämpa ifrågavarande små
skadedjur. Emellertid har man gjort den iakttagelsen
att större insekthärjningar vanligen omfatta en
bestämd tidrymd af tre år, äfvensom att insekterna
derunder för hvarje år alltmer tillväxa i antal, så
att de på tredje året uppnå en utbredning, som snart
sagdt gränsar till det otroliga, men att de derefter
plötsligen försvinna, hvarför man under loppet af det
fjerde året knappast är i stånd att påträffa en enda
individ. Men samtidigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free