Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epée, Charles Michel, abbé de l'E, grundläggare af döfstumundervisningen i Frankrike - Epeios - Epeira - Ependym - Epentes - Eperies - Epernay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämnd till predikant och kanonikus i Troyes, men
afsattes sedermera af ärkebiskopen i Paris. Från denna
tid egnade han sig åt vetenskapliga studier, tills
han 1755 af menniskokärlek åtog sig två döfstumma
flickors vård och uppfostran. Han började då uttänka
ett språk och en metod för döfstumundervisningen,
hvilken han sedermera utvecklade i den läroanstalt
han 1760 upprättade i Paris. 1773 påträffade han
i Peronne en döfstum yngling, hvilken han ansåg
vara en förskjuten ättling af grefliga slägten
Solar och hvars förmenta rättigheter han genom en
långvarig process lyckades häfda (domen förklarades
dock sedermera ogiltig). Denna händelse utgör ämnet
för Bouillys bekanta skådespel "L’abbé de l’Epée"
(1795; "Abbé de l’Epée eller den döfve och dumbe",
1801). E:s hufvudarbete är Institution des sourds et
muets par la voie des signes méthodiques (1774; utkom
1784 under titeln La véritable manière d’instruire les
sourds et muets). Död d. 23 Dec. 1789 i Paris. 1843
upprestes en minnesvård öfver honom i Versailles.
Epeios, Grek. sagohist. 1. En son af Endymion,
efter hvilken han ärfde herraväldet öfver Elis,
sedan han i en af fadern föranstaltad kapplöpning i
Olympia besegrat sina bröder. – 2. En son af Panopeus,
bördig från de kykladiska öarna, deltagare i trojanska
kriget. Homerus omtalar honom såsom den trojanske
trähästens konstfärdige byggmästare och såsom en
väldig knytnäfskämpe, hvaremot senare sagor nedsätta
honom till en tjenare hos Atriderna och beskylla
honom för skamlig feghet. A. M. A.
Epeira l. Hjulspindel-slägtet, zool., hörande till
väfspindlarnas ordning (Araneina) och spindlarnas
klass (Arachnidae) bland leddjuren. Dithörande arter
igenkännas derpå att de förfärdiga cirkelrunda af
radiera strålar och koncentriska ringar bestående
väfnader, på den breda, nästan klotformiga bakkroppen,
på de främre benen, som äro endast ungefär en half
gång längre än kroppen o. s. v. För öfrigt hafva dessa
insekter tvänne lungsäckar, sex spinnvårtor, de bägge
främre benparen längre än de bakre o. s. v. Öfver 200
arter äro kända, af hvilka den i Europa mest bekanta
är korsspindeln, E. diadema, som är 21 mm. (7
lin.) lång, med hufvud, bröst och ben ljust roströda
(de senare med bruna band) samt med bakkroppen
hvitgrå, hvitpunkterad och med stora gula fläckar
i öfre sidans midtellinie, hvilka framtill bilda
ett kors. Han är utbredd öfver nästan hela Europa,
der han uppehåller sig i skogsbryn, barrskogar,
trädgårdar o. s. v., samt lefver af flugor och andra
insekter. Det lodrätt sväfvande nätet fäster han
vanligen blott några fot öfver marken. När spindeln
vill slå sig ned på ett lämpligt ställe, sätter han
först upp den öfversta tvärtråden, hvars andra ände
han fäster vid ett föremål på ett afstånd derifrån,
sålunda att han begifver sig dit till fots eller
pressar ut en tråd, som af luftdraget föres till
och fastnar vid det önskade föremålet, eller också
på sådant sätt att han släpper sig ned med en tråd
samt svänger sig fram och tillbaka, till dess han
nått målet. Efter att af ytterligare några trådar
hafva förfärdigat ett slags ram för det blifvande
nätet drager han först en
tvärtråd och sedan från dennas midt åt alla håll
utstrålande trådar. Derefter sammanbindas dessa
med koncentriska trådar, som äro besatta med små
klibbiga knutar eller kulor, hvilka åstadkomma,
att insekterna fastna så mycket lättare. Båda könen
förfärdiga likadana nät. Korsspindeln sitter antingen
i midten af nätet, som i synnerhet uppsättes efter ett
mildt regn och hälst om aftonen, eller också slår han
sig ned tätt invid nätet på något skyddadt ställe,
som dock alltid står i förbindelse med nätets midt
genom en tråd, medelst hvilken han, liksom genom en
telegraftråd, genast blir underrättad om ankomsten
af ett byte. Det rycker, t. ex., i tråden till följd
deraf att en fluga farit mot nätet (i hvilket hon
trasslar in sig mer och mer, under det hon sprattlar
för att komma lös). Försigtigt och ryckvis skyndar
spindeln från sitt gömställe till nätets midt,
hvarifrån han begifver sig till det ställe, der
flugan befinner sig, och han gifver henne ett bett,
som vanligen försätter henne i orörlighet. Samtidigt
snärjer han hastigt in sitt offer i ett tätt hölje
af fina trådar, och suger sedan ut henne antingen
på stället eller i sitt gömställe. Får spindeln en
geting eller en annan ovälkommen gäst i sitt nät,
biter han af trådarna rundt omkring för att blifva
honom qvitt. Blir han skrämd, släpper han sig med en
tråd hastigt ned till marken, men klättrar upp igen,
när han anser faran vara öfverstanden. Sedan honan
lagt sina ägg, som äro gula till färgen och förenade
till en rundad klump, öfverspinnas desamma med
en lucker kokong af silke, hvarefter spindeln allt
mer aftynar, tills han slutligen dör före vinterns
ankomst. J. G. T.
Ependym (af Grek. ependyma, öfverklädnad), anat.,
den inre beklädnaden af hjernans och ryggmärgens
hålor. Den består af celler på en botten af formlös
bindesubstans.
Epentes (Grek. epenthesis, af epentithenai,
inskjuta), gramm., inskjutning af en bokstaf
eller stafvelse i midten af ett ord, antingen för
välljudets skull (t. ex. Grek. andros i st. f. anros,
Sv. mindre i st. f. minre, o. s. v.) eller för att
kunna uttala främmande ord, som innehålla hårda
konsonantförbindelser (t. ex. Fr. canif jämfördt med
Sv. knif).
Eperies [-jesch], Slav. Pressova, kunglig
fristad och hufvudort i ungerska komitatet Sáros,
vid floden Tarcza. Omkr. 11,000 innev. Säte för en
grekisk-katolsk biskop och en domstol. Ett katolskt
och ett lutherskt seminarium. Teater. Tillverkning af
linne- och ylletyger samt fajanskärl. I omgifningarna
vackra promenader och tre slottsruiner. – Staden
grundades omkr. midten af 12:te årh. af tyskar, som
kon. Bela II inkallade, blef kunglig fristad 1374
och sedermera befäst. E. spelade en betydande rol
i striderna under ungrarnas uppror mot Österrike i
slutet af 1600-talet, och i E. nedsatte den kejserlige
generalen A. von Carafa en beryktad "blodsdomstol"
(1681), genom hvars domar en mängd ansedde insurgenter
afrättades.
Epernay [-nä], stad i franska depart. Marne, vid
floden Marne. 15,414 innev. (1876). E. är i synnerhet
bekant såsom hufvudort för handeln med champagneviner,
af hvilka den årliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
