- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
615-616

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så väl som genom kraft och omvexling fullt passande
metrisk form, den daktyliska hexametern, äfven
kallad det episka eller heroiska versmåttet. Detta i
skaldekonstens historia ensamt stående sammanträffande
af de mest gynsamma omständigheter har i de Homeriska
sångerna
(Iliaden och Odysséen) frambragt
den fulländade typen af episk diktning. Iliaden
skildrar, i kraftfull och högstämd ton, en vigtig
och afgörande vändpunkt i krigshändelserna utanför
Troja, detta storartade krigsföretag, i hvilket
den helleniska nationen hade sammanslutit sig till
en verldshistorisk kamp mot ett mäktigt asiatiskt
grannfolk. Odysséen deremot framställer i mildare
dager den råd vise och mångpröfvade hjelten ’Odysseus’
irrfärder och mångfaldiga vedermödor på återvägen
från Troja samt hans slutliga hemkomst och återvunna
husliga lycka. Dessa sånger, i hvilka grekerna skådade
den trogna och fullständiga spegelbilden af hela sin
glada och sköna hjelteålder, hade på deras följande
utveckling ett oberäkneligt inflytande. Ty de gällde
för dem icke blott såsom mönster af episk diktkonst,
utan tillika såsom den högsta auktoritet i religiöst,
sedligt och politiskt hänseende. Efter mönstret af de
homeriska sångerna uppstodo under de närmast följande
århundradena åtskilliga episka skaldeverk öfver ämnen,
hvilka till Iliadens och Odysséens innehåll ansluta
sig såsom dels föregående, dels efterföljande. Dessa
sånger, af hvilka endast obetydliga fragment finnas
i behåll, bruka sammanfattas under den gemensamma
benämningen cykliskt epos, emedan de åsyfta att
tillsammans med Iliaden och Odysséen bilda en
fullständig dikt-cykel (Grek. kyklos). Vid sidan
af grekernas heroiska epos uppkom något senare ett
didaktiskt epos, hufvudsakligen representeradt af
Hesiodos’ båda sånger, Theogonien samt Arbeten och
dagar.
Efter det sjette årh. f. Kr. hvilade i det
hela den episka skaldekonsten, som undanträngdes och
ersattes af den i stället uppblomstrande och efter
förändrade tidsförhållanden mera lämpade lyriska och
dramatiska poesien. Först under den alexandrinska
tiden, då lärda studier manade till imitation af
äldre skaldeverk, började episk diktning ånyo flitigt
bedrifvas. Det alexandrinska epos är dock helt
och hållet en konstprodukt och saknar såsom sådan
alldeles den friskhet och ursprunglighet, som utmärker
den homeriska sången. – Det samma gäller äfven om
det romerska epos, hvars förnämste representant är
Virgilius. Dennes Aeneis (Eneiden), en imitation af
Odysséen, vann emellertid, med hänsyn till ämnets
fosterländska art, den sorgfälliga bearbetningen,
diktionens förträfflighet och många enskilda drag af
hög poetisk skönhet, ett rättvist erkännande såsom
konstepos och framkallade bland skaldens landsmän en
skara efterföljare.

Den vesterländska medeltiden erbjöd öfver hufvud ej
någon gynsam jordmån för den episka skaldekonsten,
och i dess riddareepos är det lyrisk-romantiska
elementet vida öfvervägande. Ett undantag bilda
dock de i 12:te årh. uppkomna stora germaniska
hjeltedikterna Nibelungen och Gudrun, hvilka med
afseende på

storslagenhet och nationel karakter fullkomligt ega
de för det högre epos nödiga förutsättningarna, och
hvilka man icke utan skäl brukat jämföra med Iliaden
och Odysséen, i förhållande till hvilka de dock
stå långt tillbaka genom sin brist på konstnärlig
fulländning. Af det motsatta felet, eller en ända
till grubblande konstighet drifven utbildning af
den poetiska formen, lider deremot den österländska
medeltidens mest berömda epos, den persiske skalden
Ferdûsis (omkr. år 1,000) Schânáme (konungabok),
hvilken på poetisk skönhet rika jättedikt bl. a. genom
den oerhörda tidrymd (2,000 år), som den omfattar,
saknar nödig enhet i kompositionen. Ett urgammalt
folkepos af stort poetiskt värde är det finska
Kalevala. – Inom den italienska literaturen står på
öfvergången från medeltiden till renaissanceperioden
Dantes stora episka skaldeverk Divina commedia
(Den gudomliga komedien).
Till samma literaturperiod
höra Tassos La Gerusalemme libarata (Det befriade
Jerusalem),
som med from hänförelse och framstående
konstnärskap förhärligar korstågen, det närmast
förflutna tidehvarfvets största tilldragelse, samt
Ariostos Orlando Furioso (Den rasande Roland). Den
af dessa italienska eposdiktare begagnade
metriska formen är icke den gamla hexametern,
utan nybildade rimmade versmått (terziner och
ottave rime). – Ur samtidens historia har äfven
portugisen Camões (16:de årh.) hemtat ämnet för
sitt epos Os Lusiadas (Lusiaderna), i hvilket han,
med Vasco di Gamas upptäcktsresa såsom ledtråd och
medelpunkt, lofsjunger sina landsmäns lysande bragder
i fjerrbelägna verldsdelar. – I Frankrikes literatur
har den episka diktningen icke uppnått någon betydande
höjd. Dess på sin tid mest berömda alster är Voltaires
Henriade. – I England återupptogs det af Dante gjorda
försöket att i episk form behandla rent religiösa
ämnen med framgång af Milton i hans Paradise lost (Det
förlorade paradiset),
till hvilket sedermera, såsom
fortsättning, lades Paradise regained (Det återvunna
paradiset).
En betydande plats såsom epiker intager
äfven Byron, i synnerhet genom sitt satiriska epos
Don Juan. – I den nyare tyska literaturen infördes
den episka diktningen förnämligast af Klopstock
genom hans högstämda och af varm religiositet
genomträngda skaldeverk Messias, hvilket äfven
verkade epokgörande på den poetiska tekniken genom
återupptagandet af den antika hexametern i stället
för den franska alexandrinen. som under lång tid
varit allena herskande. Bland tyska epos af mera
framstående värde märkas för öfrigt J. H. Voss’ Luise,
Goethes Hermann und Dorothea, båda tillhörande
den idylliska riktningen, samt Wielands romantiska
epos Oberon. – Danmarks literatur eger i Holbergs
komiska hjeltedikt Peder Paars och i Paludan Müllers
psykologiska dikt Adam Homo tvänne betydande epos. –
Äfven den svenska vitterheten har att uppvisa icke få
försök till episk diktning. I spetsen går Stjernhjelm,
"den svenska skaldekonstens fader", med sin Herkules,
en berättande lärodikt, hvilken är betydelsefull äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free