- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
633-634

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Erdmann, Axel Joakim

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1. Erdmann, Axel Joakim, geolog, mineralog och
kemist, född i Stockholm d. 12 Aug. 1814, aflade 1833
hofrätts- och 1830 bergsexamen i Upsala samt genomgick
1837–38 Falu bergsskola. 1850 blef han lärare i
mineralogi, geologi, markscheideri och grufbrytning
vid Falu bergsskola och 1852 tillika lärare i
kemi vid Artilleriläroverket å Marieberg. Dessa
befattningar innehade han till 1858, då han blef chef
för "Sveriges geologiska undersökning", hvilket verk
han helt och hållet skapade. 1846 kallades E. till
ledamot af vetenskapsakademien, och 1868 var han dess
preses. Derjämte var E. medlem af en stor mängd andra
in- och utländska lärda samfund. Under många år var
han inspektor öfver de geologisk-mineralogiska och
kemiska institutionerna vid vetenskapsakademien samt
hade 1851–60 inseendet öfver de meteorologiska
iakttagelser och vattenhöjdsobservationer,
som, efter hans förslag, dagligen anställdes
vid fyrbåksstationerna. 1854 fick han professors
namn, heder och värdighet. Död i Stockholm d. 1
Dec. 1869. – Vintern 1839–40 var E. lärjunge
hos Berzelius och sysselsatte sig sedermera på
sitt enskilda laboratorium med rent kemiska och
mineralogiska studier, under hvilka han upptäckte
flere nya mineral, t. ex. prasiolit och esmarkit,
leukofan, uwarowit och monradit. Snart började han
sysselsätta sig äfven med geologiska forskningar,
hufvudsakligen inom fäderneslandet. Så deltog han
1841–48 i de af brukssocieteten bekostade, under
af Forselles’ ledning ställda, undersökningarna
af Sverige i geognostiskt hänseende. Från detta
arbete skilde han sig, kort före den slutliga
bearbetningen och kartornas utgifvande, på grund
af olika åsigter med företagets ledare, men fortfor
sedermera för egen del att årligen anställa geologiska
forskningar inom Sverige, dels för vetenskapliga,
dels för praktiska ändamål. Bland annat utförde han
detaljerade undersökningar och upprättade kartor öfver
de geologiska och petrografiska förhållandena vid
Tunabergs, Dannemora, Utö och Dalkarlsbergs malmfält,
hvilka undersökningar, de första i sitt slag inom
Sverige, offentliggjordes i Vetenskapsakademiens
skrifter och sedermera belönades med Jernkontorets
stora medalj. Under trenne utländska resor (den
sista, 1857, med statsbidrag) besökte han Tyskland,
Frankrike och England m. fl. land. På statens
och Upsala läns hushållningssällskaps gemensamma
bekostnad undersökte och kartlade E. 1856 en del af
Upsala län och utgaf 1857 den på detta arbete grundade
geologiska kartan öfver Fyrisåns dalbäcken, hvilken är
af synnerligt intresse derför att den är den första
– såväl inom som utom Sverige – hvilken, omfattande
ett större område, med samma fullständighet redogör
för de lösa jordaflagringarna som för den fasta
bergskorpan. Från denna tid riktades uppmärksamheten
på dylika vetenskapliga undersökningar, och på
bekostnad af staten, från hvars sida förut nästan
intet blifvit gjordt för utredandet af landets
geologiska förhållanden, upprättades 1858 "Sveriges
geologiska undersökning", till hvars chef E., såsom
redan är nämndt, s. å. utsågs. Med stor ihärdighet
och en nästan otrolig arbetsförmåga

egnade han sig från denna tid åt organisationen och
ledningen af den detaljerade geologiska undersökningen
och kartläggningen af Sverige. Denna tog sin början
sommaren 1858. De erforderliga biträdena måste
E. sjelf inöfva på fältet, nya arbetsmetoder måste af
honom uttänkas och nybörjarnas arbeten öfvervakas. Så
väl beräknade voro emellertid de anordningar, som han
från början vidtog, att den ursprungliga planen ännu
(1881) nästan oförändrad följes. (Efter mönster af
Sveriges geologiska kartor utgifvas numera sådana i
Finland, och äfven flere andra land hafva egnat en
icke ringa uppmärksamhet åt det svenska geologiska
kartverket.) Redan 1862 utlemnades i bokhandeln tre
kartblad jämte beskrifningar, och sedermera följde
hvarje år ett större eller mindre antal sådana, så
att deras antal vid 1869 års slut utgjorde mera än
trettio stycken, tillsammans omfattande en areal af
20,566 qvkm. Hvarje år var E. i oafbruten verksamhet,
dels på resor, för att utreda allmänna geologiska
förhållanden i stort, t. ex. glacial-lerans
och glacial-mergelns utbredning inom Sverige,
rullstensåsarnas lopp och innehåll, urbergarternas
förekomst och lagerföljd m. m., dels på inspektion
hos de inom olika trakter stationerade biträdande
geologerna eller på öfningsresor med dessa
tjenstemän. Ensam skötte han för öfrigt det nya
verkets alla expeditionsgöromål, all räkenskapsföring
samt all granskning af kartor och kartbeskrifningar
m. m.

Utom smärre uppsatser (merendels af mineralogiskt
eller mineralogisk-kemiskt innehåll, oftast
offentliggjorda i Vetenskapsakademiens publikationer
och ej sällan prisbelönta af nämnda akademi)
författade E. bl. a. följande arbeten: Försök
till en geognostisk-mineralogisk beskrifning öfver
Tunabergs socken
(1848), Dannemora jernmalmsfält
i Upsala län, till dess geognostiska beskaffenhet
skildradt
(1850), Lärobok i mineralogien (1853,
ny uppl. 1860), som är ett större, vid Sveriges
universitet och högre tekniska läroverk allmänt
begagnadt arbete, Utö jernmalmsfält i Stockholms
län
(1854), Vägledning till bergarternas kännedom
(1855), som utgör en till stor del på författarens
egna forskningar grundad bergartslära, Beskrifning
öfver Dalkarlsbergs jernmalmsfält i Örebro län

(1856), Om de iakttagelser öfver vattenhöjdens och
vindarnas förändringar, som nyligen blifvit vid
åtskilliga fyrbåksstationer kring Sveriges kuster
tillvägabragta, jämte tabellariska sammandrag af
observationerna för åren 1852-55
(s. å.), Några
ord till upplysning af den geologiska kartan öfver
Fyrisåns dalbäcken
(1857), Öfversigtskarta öfver
glaciallerans utbredning
(1866), Betänkande rörande
Vallåkra, Bosarps och Vrams kolfält i Skåne
(1867) och
Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära bildningar
(jämte atlas, 1868), ett omfångsrikt arbete, i hvilket
redogörelse lemnas för resultaten af de geologiska
undersökningarna beträffande nämnda bildningar,
och af hvilket en förkortad fransk öfversättning,
Exposé des formations quaternaires de la Suède,
samtidigt utgafs. – Af för mikroskopisk undersökning
ämnade tunnslipningar af bergartsprof (troligen de
första i Sverige) efterlemnade E. en rik samling,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:14 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free