- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
635-636

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Erdmann, Axel Joakim - 2. Erdmann, Edvard - Erdmannsdörfer, Bernhard - Erdsjisch. Se Ardsjisch. 3) - Erebos, Grek. mytol. - Erebus. 1. En ännu verksam vulkan - Erechtheion, ett tempel på Akropolis i Athen. Se Akropolis - Erechtheus l. Erichthonios, Grek. sagohist. - Erechthider, Erechtheusättlingar - Erekli l. Eregli, flere turkiska städer - Erektil väfnad, histol.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvars bearbetning han emellertid endast hann
påbörja. För resultaten deraf redogjorde han vid
nedläggandet af presidiet i Vetenskapsakademien
(Mars 1869).

2. Erdmann, Edvard, geolog, den föregåendes
son, föddes i Stockholm d. 31 Okt. 1840. Sedan
han genomgått Teknologiska institutet, antogs
han 1861 såsom biträdande geolog vid "Sveriges
geologiska undersökning", förordnades 1870 till
geolog vid nämnda verk och s. å. till amanuens
vid det dermed förenade, nybildade geologiska
museet. 1873–76 var E. sekreterare i "Geologiska
föreningen i Stockholm". 1875 företog han, med
statsbidrag, en vetenskaplig resa till Tyskland,
Schweiz och England. – Såsom tjensteman vid
"Sveriges geologiska undersökning" har han utarbetat
de geologiska kartbladen Lindsbro (1865), Nyköping
(1867), Baldersnäs (1870; tillsammans med D. Hummel),
Rydboholm (1871), Brefven (1878), Helsingborg
(1880) och Landskrona, (s. å.), jämte åtföljande
beskrifningar, samt författat Beskrifning öfver
Skånes stenkolsförande formation
(1872; i sammandrag
utgifven äfven på franska, 1873), hvarjämte han i
"Geologiska föreningens förhandlingar" skrifvit
åtskilliga mindre uppsatser, hvilka hufvudsakligen
röra sig omkring de lösa jordaflagringarna i
Skåne. Dessutom har han författat Om bergolja,
dess förekomst, tillgodogörande och användning

(1869), De allmännaste af Sveriges berg- och
jordarter
etc. (1872; 2:dra uppl. 1875; prisbelönt
täflingsskrift), Om stenkol och stenkolsborrningar
i Skåne
(1873), Populär geologi etc. (1874; 2:dra
uppl. 1876), Om stenkolslagren i Skåne (1874; i
2:dra uppl. af P. T. Cleves afhandling "Om stenkol"
i samlingsverket "Ur vår tids forskning"), Geologiska
väggtaflor
(s. å.; 2:dra uppl. 1875 med förklarande
text: Kortfattad framställning af jordklotets bildning
etc.) och Om stenkolsindustriens utveckling i Sverige
(1878; i "Nordisk tidskrift"), öfversatt och bearbetat
A. Geikies ’"Geology" ("Geologi", 1876; utgörande 5:te
häftet af "Naturvetenskapernas första grunder") samt
anordnat och utgifvit "Samling af svenska mineraler,
berg- och jordarter" (1876).

Erdmannsdörfer, Bernhard, tysk historieskrifvare,
f. 1833, blef 1869 e. o. professor i historia vid
krigsakademien i Berlin, 1871 professor i Greifswald
och 1874 i Heidelberg. E. har sysselsatt sig med
arkivforskningar uti Italien rörande republiken
Venezias förhållande till Tyskland under medeltiden
m. m. Bland hans skrifter må nämnas De commercio,
quod inter Venetos et Germaniae civitates aevo
medio intercessit
(1858), Herzog Karl Emanuel I von
Savoyen und die deutsche kaiserwahl von 1619
(1862)
samt Das zeitalter der novelle in Hellas (1870).

Erdsjisch. Se Ardsjisch. 3).

Erebos, Grek. mytol., kallas hos Homerus den
mörka underjordiska rymd, i hvilken de aflidnas
själar dväljas (jfr Hades). Hos Hesiodus är E. en
personifikation af mörkret och säges vara äldste son
af Kaos. Med sin syster Nyx (natten) är han fader
till dagen och etern eller den ljusa luftkretsen.
A. M. A.

Erebus. 1. En ännu verksam vulkan på den antarktiska
kontinenten Victorialand, under 77° 32’

s. br., 3,769 m. (12,694 f.) hög. Den upptäcktes
1842 af kapten Ross. – 2. En liten vik på sydvestra
sidan af den i Norra Ishafvet belägna ön North-Devon,
uppkallad efter ett af fartygen i J. Franklins sista
expedition, hvilken 1845–46 öfvervintrade på den i
viken belägna Beechey-ön.

Erechtheion [-tejon], ett tempel på Akropolis i
Athen. Se Akropolis.

Erechtheus (Grek. Erechthevs) l. Erichthonios,
Grek. sagohist., forn-attisk nationalheros, hvilkens
dyrkan på det närmaste sammanhängde med Pallas
Athenes äfvensom med sagan om det attiska landets
första uppodling, hvaraf E. till viss grad synes
vara en personifikation. Någon gång identifieras han
med Poseidon, hvilken med Athene täflade om landets
besittning. Han uppgifves dock vanligen såsom son
af Hefaistos och Atthis – den attiska jorden –
eller äfven af Athene, hvilken i alla händelser
omedelbart efter hans födelse upptog och öfverlemnade
honom, innesluten i en låda, att uppfostras af den
ur-attiske konung Cecrops’ döttrar, Aglavros, Herse
och Pandrosos. Nyfikenheten dref de två sistnämnda
att, mot gudinnans förbud, öppna lådan, hvarvid åsynen
af barnet, som hade skapnad af en orm (eller hälften
orm och hälften menniska), så förskräckte dem, att de
i vansinne störtade sig ned från Akropolisklippan
och omkommo. Sedan E. hunnit till mogen ålder,
fördrifvit konung Amfiktyon och gjort sig till
herre öfver landet, skall han till gudinnans ära
hafva inrättat den panatheneiska festen och äfven
tjenstgjort såsom skiljedomare i täflingsstriden
mellan Athene och Poseidon. Enligt en yngre saga var
Erechtheus icke samma person som Erichthonios, utan
dennes sonson. Under ett krig mot Eumolpos, Poseidons
son, och de af honom anförda eleusinierna skall E.,
för att vinna seger, hafva på oraklets tillstyrkan
offrat en af sina döttrar. Eumolpos stupade i
striden, men E. föll sjelf ett offer för Poseidons
hämd. I det efter E. uppkallade templet Erechtheion
på Akropolis i Athen dyrkades han såsom det attiska
landets skyddspatron vid sidan af stadsgudinnan Athene
(A. polias) och Poseidon. A. M. A.

Erechthider (Grek. Erechtheidoi),
Erechtheusättlingar, ofta, särdeles i poetiskt språk,
en hedersbenämning för athenarna. Jfr Erechtheus.
A. M. A.

Erekli l. Eregli (Turkisk förändring af Grek. Heraklea),
flere turkiska städer. De förnämsta äro: 1. E.,
fordom Heraklea l. Perinthos, i vilajetet Edirne
(Adrianopel) på en udde vid Marmara-sjön. Omkr. 3,000
innev. Ruiner af en amfiteater. 2. E. l. Bender-E.,
fordom Heraclea pontica, hamnstad vid Svarta hafvet
i vilajetet Kastamuni. Omkr. 3,000 innev. I nejden
betydande stenkolsgrufvor. H. A.

Erektil väfnad, histol., en sådan väfnad, som under
vissa fysiologiska akter medelst blodöfverfyllnad i
sina rymliga, "kavernösa" blodkärl kan ansvälla till
större volym, hvarigenom det organ, som innehåller
denna väfnad, ansväller, ändrar form, storlek och läge
("uppreser sig"). I vissa fall ingå i denna väfnad
buntar af ostrimmade muskelceller, hvilka äfven kunna
bidraga till eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:14 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free