Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 683-684 (1881) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erker, T., en öfverbyggd balkon eller en framskjutande, oftast på konsoler hvilande tornlik utbyggnad på väggen eller på hörnen af ett boningshus - Erlach, gammal schweizisk friherrlig ätt - Erlach. 1. Ulrik von E. - Erlach. 2. Rudolf von E. - Erlach. 3. Johann Ludwig von E. - Erlach. 4. Hieronymus von E. - Erlach. 5. Karl Ludwig von E. - Erland Filipsson. Se Erlend Filippussön - Erlandssön, Jakob - Erlangen, stad i bajerska regeringsområdet Mittelfranken - Erlau, hufvudstad i ungerska komitatet Heves - Erlaucht T., egentl. "upplyst", titel - Erlend Filippussön, norsk storman i 14:de årh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Nürnberg m. fl.). Fig. 1 visar en E. (ett
s. k. burspråk) på huset n:o 51 vid Kornhamnstorg


Fig. 2.

i Stockholm. Fig. 2 ar en engelsk E. (oriel-window)
i Oxford (Baliol college).

Erlach, gammal schweizisk friherrlig ätt, som har
sitt namn efter slottet E., beläget invid staden af
samma namn, i kantonen Bern. – 1. Ulrik von E. anförde
1298 bernarna i den segerrika striden mot adeln och
Albrekt af Österrike. – 2. Rudolf von E., den förres
son, vann (1339) det ryktbara slaget vid Laupen, som
befäste Berns sjelfständighet. 1360 blef han mördad
af sin måg, Jost von Rudens. – 3. Johann Ludwig von
E., f. 1595, d. 1650, var en framstående fältherre
och statsman, som under trettioåriga kriget gjorde
Gustaf II Adolf och Bernhard af Weimar vigtiga
tjenster. Efter den senares död (1639) gick E. i
fransk krigstjenst. – 4. Hieronymus von E., f. 1667,
d. 1748, var likaledes en duglig härförare, som
utmärkte sig i fransk och österrikisk krigstjenst
samt stod i nära vänskapsförhållande till prins
Eugene. – 5. Karl Ludwig von E., f. 1746, d. 1798,
var anställd i franska hären ända till den stora
revolutionens utbrott (1789). Då fransmännen 1798
inföllo i Schweiz, fick E. befälet öfver Berns trupper
och kämpade en ärofull strid, men måste slutligen
vika för öfvermakten. På återtåget (s. å.) blef han
mördad af sina egna soldater.

Erland Filipsson. Se Erlend Filippussön.

Erlandsson, Jakob, dansk prelat, af Skjalm Hvides att
(son till Anders Sunessons systerdotter), vistades
i sin ungdom i Rom, der han var kaplan hos påfven
Innocentius IV, blef sedermera domprost i Lund
och var den danska kyrkans ombud på konciliet
i Lyon, 1245. År 1249 blef han biskop i Roskilde
och 1254 ärkebiskop i Lund, i hvilken ställning
han började en häftig och långvarig strid mot
konungadömet, förnämligast om kyrkans gods och
domsrätt. Instämd till danahof i Nyborg 1256,
sammankallade han först en synod i Veile, som ledde
till den s. k. Veilekonstitutionen, hvilken hotade
konungen med bann och interdikt, om han öfvade våld
mot någon dansk biskop. Derefter reste han till
Nyborg, der konungen, Kristoffer I, säges hafva
mottagit prelaterna med ett citat ur Virgilius
("Tarde venere bubulci"). En

förlikning träffades, men då E. icke ville kröna konungens
son, lät Kristoffer föra honom bunden på en häst till
slottet Hagenskov på Fyen (1259). Efter Kristoffers
död s. å. slapp E. lös, men måste under flere år
(1260–64) vistas utom landet och blef till och med,
genom ett bref ur påfven Urban IV, afsatt från
ärkebiskopsämbetet. Dennes efterträdare, Klemens
IV (1265–68), var E. mera bevågen och tilldömde
ärkebiskopen stora böter af konungen. Striden
bilades slutligen genom en förlikning i Lyon (1273)
under bemedling af påfven, hvilken likväl gaf
ärkebiskopen rätt och ålade konungen en bötessumma
af 15,000 marker silfver. E. dog på hemresan
1274. Hans tvist med konungadömet var det första
afbrottet i det goda förhållande, som ända från
Absalons tid rådt mellan biskoparna och kronan.
C. R.

Erlangen, stad i bajerska regeringsområdet
Mittelfranken, vid Ludwigskanalen och
Schwabachs inflöde i Regnitz. 13,783
innev. (1875). Protestantiskt universitet, det enda
i landet (anlagdt 1742 i Baireuth af markgrefven
Fredrik af Baireuth, men redan följande året flyttadt
till E.), bibliotek på omkr. 160,000 band, teologiskt
och filologiskt seminarium, botanisk trädgård. Staden
har ett stort bomullsspinneri och väfveri, fabriker
för tillverkning af kammar, borstar, handskar,
strumpor m. m. och är särskildt bekant för sitt
öl (Erlanger-bier), hvaraf årligen exporteras
omkr. 80,000 hl. (något öfver 3 mill. knr). –
E. tillhörde Böhmen 1361–1400, kom derefter till
borggrefvarna af Nürnberg, 1541 till markgrefvarna af
Baireuth, 1791 till Preussen, togs 1807 af fransmännen
och afträddes 1809 till Bajern.

Erlau (Magyar. Eger, Slav. Jager, Lat. Agria),
hufvudstad i ungerska komitatet Heves, vid
Erlau l. Eger, en biflod till Teis. 21,468 innev,
(1875), Ärkebiskopssäte. Praktfull katedral, byggd
1837 på bekostnad af ärkebiskop Vladislav Pyrker
(d. 1847). Staden har flere kloster och teologiska
läroanstalter, observatorium samt åtskilliga
industriella anläggningar. E. ligger i en dal,
omgifven af vinberg, hvilka anses lemna de bästa
vinerna i Ungern. Det fick stadsrättigheter 1010,
belägrades 1552 förgäfves af turkarna, men intogs af
dem 1596 och tillhörde dem till 1687.

Erlaucht, T., egentl. "upplyst", titel, som,
enligt tyska förbundsdagens beslut 1829, bäres af
hufvudmännen för tjugonio fordom riksomedelbara,
nu mediatiserade grefliga hus (t. ex. Pappenheim,
Stadion, Wallmoden-Gimborn). Det står emellertid hvarje
tysk suverän furste fritt att förläna personer denna
titel. I äldre handlingar förekommer ordet liktydigt
med durchlaucht.

Erlend Filippussön, norsk storman i 14:de
årh., var son till Filippus Erlendssön, hvars
härkomst är okänd, men som sannolikt tillhörde en
lendermandsätt. E. bodde på gården Losna – i Ytre Sogn
– efter hvilken hans slägt kallades Losneätten. I
14:de och 15:de årh. var denna en af Norges förnämsta
och rikaste ätter samt egde stora jordegendomar,
i synnerhet i det vestanfjällska Norge. E., som
dog 1407 i hög

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>