Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eros, Grek. mytol. - Erosion. 1. Geol. - Erosion. 2. Med. Se Skrubbsår - Erotematik, konsten att framställa lämpliga frågor - Eroter, kärleksgudar. Se Eros - Erotik, läran om kärleken - Erotika, bibliografisk benämning på de samlingar af obscena och lättfärdiga - Erotisk, som syftar på eller handlar om kärleken - Erotomani, kärleksvansinne - Erpenius (van Erpen), Thomas - Erpfingen, by i würtembergska Schwarzwaldkretsen - Err, Piz d', bergstopp - Errare humanum est, Lat., att fela är menskligt - Erratiska block, geol. - Erratum, misstag - Errera, Alberto - Errestfehr. Se Erastfehr - Erromango, l. Eromanga - Ersch, Johann Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsen, sakna sjelfständig individualitet. I yster
skalkaktighet drifver E. sitt spel, utan undseende
eller åtskilnad, såväl med gudar som menniskor,
i hvilkas bröst hans pilar tända kärlekens låga,
och äfven de grymmaste vilddjur kufvas af hans
makt. Stundom mångfaldigas hans väsen till ett
flertal af kärleksgudar eller eroter, för hvilka
den poetiska och konstnärliga fantasien uppfunnit de
mest vexlande situationer och sysselsättningar. En
förandligad Eros, det bildliga uttrycket för den i
menniskosjälen inneboende längtansfulla dragningen
till det goda och sköna, spelar en stor rol i den
grekiska filosofien, särdeles hos Sokrates och Plato;
och samma tanke framträder äfven i den allegoriska
myten om Eros (Amor) och Psyche, hvilken finnes
återgifven af den romerske författaren Appulejus
i hans metamorfoser. Psyche (själen) älskades
af E. och njöt i föreningen med honom den renaste
lycksalighet, men var strängeligen förbjuden att skåda
hans anlete. När hon till följd af egen nyfikenhet
och sina systrars uppmaningar förleddes att bryta
mot detta förbud, blef hon till straff öfvergifven
af sin älskling, med hvilken hon dock sedan, efter
långvarigt sökande och luttrad genom bittra lidanden,
för evigt återförenades. I den bildande konsten har
detta ämne ofta blifvit behandladt (af Rafael, Canova,
Thorvaldsen m. fl.). I Stockholms Nationalmuseum
finnes af den svenske bildhuggaren Sergel en vacker
marmorgrupp ("Amor och Psyche"), framställande det
ögonblick, då E. lyfter vingarna till flygt, dervid
med förebrående vemod blickande ned på Psyche,
som förgäfves bemödar sig att fasthålla honom.
A. M. A.
Erosion (af Lat. erosio, sönderfrätning). 1. Geol.,
en gradvis skeende bortnötning af fasta beståndsdelar
från jordens yta. En sådan bortnötning åstadkommes
genom rinnande vattens (floder och bäckar), hafsvågors
och glacierers verksamhet. Erosionen af den fasta
berggrunden underlättas i hög grad genom inverkan af
luft, fuktighet samt omvexlande värme och köld, genom
hvilken inverkan stenen dels vittrar, dels spränges
i stycken. Dalar, som äro urhålkade genom erosion,
kallas erosions-dalar. Jfr Dal och Denudation. – 2. Med. Se Skrubbsår. E. E.
Erotematik (af Grek. erotema, fråga), konsten att
framställa lämpliga frågor. – Erotematisk, som sker
i form af frågor och svar. – Jfr Akroamatisk.
Eroter, kärleksgudar. Se Eros.
Erotik (af Grek. eros, kärlek), läran om kärleken;
konsten att älska; kärlekspoesi. – Erotiker,
kärlekssångare; skriftställare, som sysselsätta
sig med skildringar af kärleken, företrädesvis de
sen-grekiske prosaförfattare, i hvilkas berättelser
hufvudsakligen kärleken behandlas. De sistnämnde
författarnas känslo- och uttryckssätt liknar
vida mer de moderne än de i egentlig mening antike
författarnas. Deras berättelser – antikens romaner
och noveller – äro affattade på ett svulstigt språk,
men rika på glänsande naturskildringar. Aristides
från Miletos anses för grundläggare af den erotiska
prosadiktningen. Andra grekiska erotiker äro Achilles
Tatius, Longus, Parthenius,
Jamblichus. Erotikernas skrifter hafva i nyare tider
utgifvits af Mitscherlich (1792–94), Passow (1824–34),
Hercher (1858–59).
Erotika (af Grek. eros, kärlek), bibliografisk
benämning på de samlingar af obscena och lättfärdiga
literaturalster, som i synnerhet i Frankrike under
18:de årh. producerades i stor mängd.
Erotisk (af Grek. eros, kärlek), som syftar på eller
handlar oin kärleken. – Erotisk poesi, kärlekspoesi, i
synnerhet lyrisk kärleksdikt; äfven obscen poesi. Jfr
Erotik, Erotika.
Erotomani, af Grek. eros, kärlek, och mania,
vansinne), kärleksvansinne. Se Förryckthet.
Erpenius (van Erpen), Thomas, nederländsk
orientalist, f. 1584 i Gorkum, gjorde resor i England,
Frankrike, Italien och Tyskland, återvände 1612 och
blef professor i österländska språk i Leiden samt
derjämte tolk hos generalstaterna. Han upprättade
i sitt hus ett med arabiska, syriska, etiopiska
och turkiska stilar försedt tryckeri, hvilket
efter hans död, 1624, såldes till Bonaventura och
Abraham Elzevier samt införlifvades med deras
berömda officin. E:s arbeten stå ännu i dag i högt
anseende. De berömdaste äro: Grammatica arabica
(1613; 2:dra uppl. 1636; å nyo upplagd under titeln
"Linguae arabicae tirocinium", 1656), Proverbiorum
arabicorum centuriae duae (1614), Rudimenta linguae
arabicae (1620) och "Historia saracenica" (1625,
bearbetad efter El Macin).
Erpfingen, by i würtembergska Schwarzwaldkretsen, vid
ån Erpf. Omkr. 900 innev. Der ligger den bekanta, 1834
upptäckta Karlsgrottan (Erpfinger höhle), omkr. 180
m. (600 f.) lång, med en mängd droppstensbildningar.
Err, Piz d’ [pisdärr], bergstopp bland
Graubünden-alperna. 3,395 m. (11,433 f.).
Errare humanum est, Lat., att fela ar menskligt,
d. v. s. ligger i menniskans natur.
Erratiska block, geol., ofta betydligt stora stenblock
af olika bergarter, som ej sällan träffas liggande på
jordytan, dels enstaka, dels flere tillsammans, utan
någon direkt förbindelse med den fasta berggrunden
på stället. De äro särdeles allmänna i Skandinavien,
Nord-Amerika, Nord-Tyskland, Schweiz o. s. v. samt
anses hafva blifvit af glacierer och isberg burna
eller flyttade från sina ursprungliga hemklyfter. De
kallas derför också flyttblock. E. E.
Erratum, pl. errata, Lat. (af errare, misstaga sig),
misstag; tryckfel.
Errera, Alberto, italiensk nationalekonom, född i
Venezia 1841, var professor derstädes 1866–74 och blef
sedan redaktör af "Perseveranza" i Milano. Han har
bl. a. skrifvit: Le nuove istituzioni economiche nel
secolo XIX (1874), ett betydande arbete med strängt
genomförd realistisk behandling af de ekonomiska
frågorna.
Errestfehr. Se Erastfehr.
Erromango, l. Eromanga, en af de större öarna i Nya
Hebridernas arkipelag i Polynesien. 1,033 qvkm. (18,76
qv.-mil). Omkr. 5,000 innev., krigiska och fordom
för kannibalism beryktade papuaer.
Ersch, Johann Samuel, tysk bibliograf, f. 1766 i
Grossglogau (i Nedre Schlesien), d. 1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
