Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Esséer l. Essener - Esseg - Esselde - Esselhufvud l. Eselhufvud - Essen - Essen, von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känslor. Stundom hände äfven, att personer, till och
med furstliga, nära eller fjärran ifrån uppsökte dem
för att inhemta deras råd i vigtigare angelägenheter;
ett så stort och vidsträckt anseende åtnjöto de så
väl för skarpsinne och visdom i allmänhet som ock
särskildt för den profetians gåfva, af hvilken en
del af dem troddes vara i besittning.
När de hvar på sitt håll afslutat sitt dagsarbete,
öfverlemnade de arbetsprodukten eller inkomsten
af sitt arbete åt ordens skattmästare. Ingen fick
behålla något för sig af sitt arbetes förvärf,
ty mellan ordens medlemmar rådde fullständig
egendomsgemenskap. När aftonen inbröt, församlade de
sig åter, efter ett nytt renande bad i kallt vatten,
till en helig måltid, liknande middagens, hvarefter
dagen afslöts under allvarliga samtal, från hvilka
hvarje ohöfviskt skämt, hvarje utbrott af munterhet,
ja till och med hvarje skämtsamt infall var bannlyst.
En hvar, som upptogs i esséernas orden, måste svärja
att aldrig, gällde det än hans lif, röja ordens
hemligheter för någon främmande. Men detta var
också både den första och sista ed, som en essé
fick aflägga. I alla andra fall var nämligen allt
slags svärjande honom på det strängaste förbjudet. –
Utmärkande för esséerna var äfven den oinskränkta
vördnad, hvilken de lade i dagen för Moses’ namn,
hvilket hos dem hölls i en helgd, som icke stod
mycket efter den, som egnades Guds namn. Vidare
kännetecknades de af en för dessa tider högst
egendomlig yttre likställighet, som gjorde, att hos
dem inga slafvar funnos; af ett synnerligen strängt
sabbatsfirande; af en till ytterlighet drifven fruktan
för hvarje levitisk besmittelse; af ett hänsynslöst
förkastande af allt, som de ansågo befordra veklighet
och vällust; af en rikt utvecklad lära om själens
odödlighet; samt af den fria ställning, hvilken de
intogo till templet i Jerusalem, till hvilket de väl,
för att icke afskära all förbindelse dermed och på
samma gång med det judiska folkets gudstjenstlif i
det hela, årligen skickade några frivilliga skänker,
men på hvars altare de dock aldrig framburo något
offer till Herren. De utmärktes slutligen genom sin
stora motvilja mot äktenskapet. Detta var väl ej
oviltorligen förbjudet för dem; men det tillhörde
dock äfven den ibland dem, som var gift, att lefva,
såsom om han ingen hustru hade. Om man dertill tager
i betraktande den qvalfulla död, som vanligen väntade
hvar och en, som för någon förseelse blifvit utesluten
från esséernas krets, en död, som, derest den utstötte
icke åter upptogs i nåd, var så mycket vissare, som
hans en gång afgifna ed ända till hans dödsdag förband
honom att icke smaka något af utom orden stående
menniskors mat, så finner man, att esséernas samfund
ställde långt ifrån lätta kraf på den, som kände sig
manad att sluta sig till detsamma. – Man har på ett
och annat håll påstått, att Kristus antingen rent
af i yttre måtto anslutit sig till esséerna eller
åtminstone egt en inre frändskap med dem och deras
grundsatser, men ohållbarheten af ett sådant påstående
träder i öppen dag vid hvarje närmare studium af dit
hörande förhållanden. – Bland nyare literatur i ämnet
må här nämnas: Zeller, "Über den zusammenhang
des essäismus mit dem christenthum"
("Theol. jahrbücher", 1856); Schürer, "Lehrbuch der
neutestam. zeitgeschichte 1874); Demmler, "Christus und
der essenismus" ("Theol. studien aus Württemberg,
1880"). F. F.
Esseg (Slav. Osjek, Magyar. Eszék), hufvudstad i
konungariket Slavonien, komitatet Virovitic, rid Dra
vas högra strand. 17,247 innev. (1869). E. är kunglig
fristad och fästning, har tvänne kloster och en stor
kasern samt drifver betydlig handel med spanmål,
boskap och hudar. – Staden ligger på samma plats
som den af kejsar Augustus grundade och af Hadrianus
befästa romerska kolonien Mursia, hvilken inom kort
blef nedre Pannoniens hufvudstad och redan 335 säte
för en biskop. 351 vann kejsar Konstantius en seger
derstädes öfver usurpatorn Magnentius. Sedan landet
i slutet af 11:te årh. blifvit förenadt med Ungern,
fick staden namnet E., hvilket ursprungligen tillhört
en derstädes af magyarerna uppförd borg.
Esselde (S. L-d), pseudonym för fru Sofie Adlersparre,
f. Leijonhufvud.
Esselhufvud l. Eselhufvud (Plattyska eselshooft,
T. eselshaupt, "åsnehufvud"), skeppsb., en med
grofva jernbeslag förstärkt träpjes, hvars ändamål
är att, tillsammans med salningen, förbinda svåra
stången med masten eller bramstången med svåra
stången. Äfven nyttjas esselhufvudet såsom förband
emellan klyfvarbommen och bogsprötet; men i detta fall
finnes ej vid klyfvarbommens inre ände något band,
som motsvarar salningen på masten eller stången,
utan klyfvarbommen är då på annat sätt stöttad. Både
esselhufvud och salning tillverkas numera ofta helt
och hållet af jern. J. G. B.
Essen, stad i preussiska regeringsområdet Düsseldorf
(Rhenprovinsen), i en fruktbar och på mineral
synnerligen rik trakt mellan floderna Ruhr och
Emscher. 54,852 innev. (1875), af hvilka 1/3 är
protestanter. E. har för sin nuvarande blomstring
i första hand att tacka traktens outtömliga
stenkolsgrufvor, ur hvilka öfver 20,000 arbetare
årligen uppfordra nära 450,000 tons stenkol, samt
den derigenom framkallade jernindustrien. Bland
dess industriella etablissement intager den
Kruppska gjutstålsfabriken första platsen. (Se
Krupp.) Dessutom har E. 2 stora puddlings- och
valsverk, 1 maskinverkstad, 3 ångpannefabriker samt
tobaks-, ättiks- och yllefabriker m. fl. E. upphöjdes
till stad omkr. midten af 10:de årh. genom kejsar
Henrik I:s syster Hagona, abbedissa i det 873 anlagda
benediktinklostret, hvars abbedissor, med titeln
furstinnor, styrde staden till 1801, då stiftet
sekulariserades. 1814 kom staden till Preussen.
Essen, von. 1) Svensk adlig ätt af livländskt
ursprung. Generalmajoren i svensk tjenst, Alexander
von E., sedermera landtråd i Estland, adlades i
Sverige 1643. Dennes sonsöner Hans Henrik och Reinhold
Vilhelm upphöjdes 1719 i friherrligt stånd. Den
senares sonson, Hans Henrik, fick 1809 greflig
värdighet. 2) Svensk adlig ätt, ursprungl. från
Geldern, naturaliserades 1681 och utslocknade på
svärdsidan 1811. 3) von E. af Zelle, svensk-finsk
adlig ätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
