Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Este, ett af Italiens äldsta och ryktbaraste furstehus - Estella, stad i spanska provinsen Navarra - Estenberg, Peter - Estenberg, Per - Estepa, stad i spanska provinsen Sevilla - Estèphe, S:t, by i franska depart. Gironde - Estepona, hamnstad i spanska provinsen Malaga - Ester, ett till den finsk-ugriska stammen hörande folk i europeiska Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprung från de markgrefvar, hvilka under 10:de
årh. voro karolingernas ståthållare i Toscana,
enligt andre var det en gren af den gamla ätten
Welf. Medlemmarna af huset E. buro titeln
markgrefvar. Med Azzo II:s (d. 1097) söner,
Welf IV (d. 1101) och Fulco I (d. efter 1135),
delade sig slägten i två grenar. Från Welf IV, som
1071 blef hertig af Bajern, härstammade den tyska
l. Welf-esteska grenen; från Fulco I den italienska
l. Fulco-esteska grenen. Till den förra höra de ännu
lefvande husen Braunschweig och Hannover; den senare
grenen förvärfvade Ferrara, Mark Ancona, Modena och
Reggio samt utgick på svärdsidan 1803 med Herkules
Rinaldo III. Från dennes dotter, Maria Beatrix
Ricarda, och ärkehertig Ferdinand af Österrike
härstammade huset Österrike-E., som utslocknade
på manslinien 1875. – Huset E. är berömdt genom
det beskydd, som dess medlemmar gåfvo konsten och
dess idkare.
De märkligaste medlemmarna af huset E. äro:
1) Nikolaus III (d. 1441), återställde det af hans
fader, Albert, stiftade universitetet i Ferrara. – 2)
Borso (1450–71), den förres son, utnämndes 1452 af
kejsar Fredrik III till hertig af Modena och Reggio
samt af Pius II till hertig af Ferrara. – 3) Herkules
I (1471–1505), den förres broder, gjorde sitt hof
till samlingsplats för berömda lärde och
utmärkta skalder (Bojardo m. fl.). – 4) Alfons I
(1505–34), den af bl. a. Ariosto så högt prisade
fursten, den förres son, var gift med Lucrezia Borgia
samt utmärkt såsom fältherre och statsman. Se vidare
art. Alfons I (I, sp. 429). – 5) Alfons II (1559–79),
den förres sonson, var praktälskande och äregirig
och gjorde fåfänga försök att vinna Polens krona.
Han höll Tasso i långvarigt fängelse. A. hade
bestämt sin kusin 6) Caesar (d. 1628), son till en
naturlig son af Alfons I, till efterträdare, och denne
erkändes såsom sådan af kejsaren i de tyska rikslänen
Modena och Reggio, men icke af påfven, söm indrog
Ferrara och öfriga huset E. tilldelade påfliga län.
Caesars efterträdare voro obetydlige furstar. – 7)
Alfons III (d. 1644) gick 1629 i kloster. – 8) Frans I
(d. 1658) förvärfvade 1636 furstendömet Correggio. –
9) Rinaldo (d. 1737), förenade genom sitt gifte
med Charlotta Felicitas af Braunschweig de sedan
1071 skilda grenarna af huset E. – 10) Frans III
(1737–80), den förres son, samlade lärde omkring sig,
bl. a. Muratori och Tiraboschi. –
11) Herkules Rinaldo III (d. 1803), den förres
son, gifte sig till Massa och Carrara, men förlorade
Modena och Reggio genom freden i Campo Formio, 1797.
Med honom utgick huset E. på svärdsidan. – 12)
Frans IV (d. 1846), den förres dotterson, återfick
1815 Modena och ärfde 1829 efter sin moder Massa
och Carrara. – 13) Frans V (d. 1875), måste 1859
afträda sina stater till Viktor Emanuel. Med honom
utslocknade huset Österrike-E.
Estella [-elja], stad i spanska provinsen Navarra, vid
floden Ega. 6,749 innev. (1877). E. är i strategiskt
afseende vigtigt, emedan det beherskar flere pass
mellan Kastilien och Aragonien. Don Carlos hade der
1833 länge sitt
högqvarter. Den 24 Aug. 1873 besattes det af
carlisterna, befästes starkt samt utgjorde sedan,
ända till Febr. 1876, deras förnämsta fäste och Don
Carlos’ högqvarter.
Estenberg, Peter, universitetslärare, f. i Stockholm
1686, d. 1740, studerade i Upsala (till 1709)
och Lund, vid hvilken sistnämnda högskola han 1716
anställdes såsom filosofie adjunkt. Konung Karl
XII utsåg E. till guvernör för sin syssling grefve
Karl Gyllenstierna, och med denne företog E. under
de närmast följande åren resor i främmande land,
hvarunder han en tid var handsekreterare hos konung
Stanislaus af Polen. 1719 utnämndes E. till professor
i grekiska literaturen vid Lunds universitet, hvilken
plats han bibehöll till 1727, då han utnämndes till
kyrkoherde i Näsums och Jämshögs församlingar af Lunds
stift. E. utgaf några akademiska disputationer samt
skref svenska, grekiska och latinska qväden och tal,
af hvilka några blifvit tryckta.
Estenberg, Per, arkitekt, f. 1772, blef vid tjugo
års ålder lärjunge hos Desprez samt 1795 konduktör
vid slottsbyggnaden i Stockholm. Han studerade
byggnadskonst och äfven teckning under ledning
af Desprez, hvars manér han antog, utan att höja
sig till någon synnerlig själfständighet. 1798
blef E. byggmästare och året derefter agré vid
konstakademien samt egnade sig sedan hufvudsakligen
åt byggnadsföretag för enskildas räkning. Han erhöll
professors titel 1820 och afled i Stockholm 1848.
-rn.
Estepa, stad i spanska provinsen Sevilla
(Andalusien). 8,190 innev. (1877). Moriskt
kastell. Klädestillverkning, oljeqvarnar.
Estèphe [estäf], S:t, by i franska depart. Gironde,
på venstra stranden af floden Gironde, norr
om Bordeaux, med betydande vinodling och årlig
marknad. Romerska fornlemningar.
Estepona, hamnstad i spanska provinsen Malaga,
vid Medelhafvet. 9,994 innev. (1877). Fiske och
kusthandel.
Ester (Estn. Tallopoëg, "jordens son", l. Maamees,
"landets man", R. Tjusjni, "främlingar",
Finsk. Virolaiset, "gränsboar"), ett till den
finsk-ugriska stammen hörande folk i europeiska
Ryssland. De bo i Estland och på öarna deromkring,
i norra delen af Livland och åtskilliga distrikt
af de närmast Estland och Livland liggande ryska
guvernementen. Det af ester bebodda området
upptager en areal af omkr. 38,500 qvkm. Esterna
utgöra sammanlagdt 7–800,000 personer. Af dessa bo
öfver 300,000 i Estland, 400,000 i Livland. 12,000
i guvern. Vitebsk, 10,000 i guvern. Pskov och lika
många i guvern. S:t Petersburg. I 9:de årh. sträckte
sig deras område från Neva till Weichsel, och ännu i
11:te årh. betecknades (af Adam af Bremen) med deras
namn hela landsträckan mellan Neva och Dvina. Genom
letternas och slavernas framryckande trängdes
de småningom inom sina nuvarande gränser. Redan
vid sitt första framträdande i historien voro
de ett åkerbrukande folk, men derjämte fruktade
sjöröfvare. De hemsökte Östersjöns kuster och härjade
bl. a. på Sveriges östkust och i Mälaren. I 12:te
årh. försökte bremiske köpmän, ehuru utan framgång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
