- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
743-744

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ester, ett till den finsk-ugriska stammen hörande folk i europeiska Ryssland - Ester ("stjerna") är det persiska namnet på en judisk flicka - Estèrel (Monts d'E.), bergskedja i franska depart. Var och Alpes-maritimes - Esterhaz, by i ungerska komitatet Ödenburg - Esterházy af Galantha, en af Ungerns äldsta och rikaste magnatfamiljer - Esterházy. 1) Paul IV, furste af E. - Esterházy. 2) Nikolaus Josef, furste af E. - Esterházy. 3) Nikolaus IV, furste af E. - Esterházy. 4) Paul Anton, furste af E. - Esterházy. 5) Valentin, grefve af E.-Hallewyl - Esterna l. Estarne, fordom socken i Stockholms län - Estetik (Aesthetik), vetenskapen om det sköna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att utbreda kristendomen bland dem. I slutet af
samma årh. började de danske konungarnas härnadståg
till esternas kufvande och kristnande. Danskarna
lyckades i 13:de årh. – genom Valdemar Sejrs
seger i Volmerslaget, 1219 – upprätta sitt välde
bland dem. Äfven svenskarna under kon. Johan
Sverkersson (1216–22) gjorde, ehuru utan resultat,
korståg mot esterna. Efter det danska väldet
kom de tyske svärdsriddarnas, i midten af 14:de
årh. Svärdsriddareorden gjorde esterna till
lifegne. De blefvo trålar åt de af tyska invandrare
bestående adels-, preste- och köpmansklasserna. I
slutet af 1500- och början af 1600-talet lade
svenskarna de af ester bebodda områdena under sitt
välde. Förgäfves sökte den svenska regeringen,
i synnerhet Karl XI, att upphjelpa den förtryckta
arbetarebefolkningens ställning. Först efter de
lifegnas emancipation i Östersjöprovinserna (1816)
har den estniska nationaliteten börjat i någon mån
komma till sin rätt. Esterna äro till lynnet sträfva
och inbundna samt kända för falskhet, tröghet och
begifvenhet på dryckenskap. Dessa mindre vackra
egenskaper måste till en väsentlig del tillskrifvas
det träldomstillstånd, i hvilket de lefvat i sex
århundraden. Folkets i grunden ädla natur röjer sig
dock i dess fina natursinne, dess djupa känsla för
barndomen och ålderdomen samt den innerlighet, med
hvilken det uppfattar religiösa och sedliga begrepp. –
Esterna äro småväxta, med liten mun, lingult hår och
blå ögon, hvilkas godmodiga blick bildar en egendomlig
kontrast till de dystra anletsdragen. Deras tryckta
och isolerade ställning har länge utgjort ett svårt
hinder för deras andliga utveckling, men under de
senaste årtiondena hafva de gjort icke obetydliga
framsteg i detta hänseende. Nästan alla fullvuxna
kunna nu läsa; det uppväxande slägtet kan äfven
skrifva. Esterna hafva sin egen nationaldrägt,
som dock på senare tider börjat allt mer komma
ur bruk. Deras bostäder äro i allmänhet af en
tämligen primitiv beskaffenhet; sofrummen uppvärmas
mångenstädes från de till sädens torkande uppförda
riorna. Vid åkerbruket är treskiftessystemet det
vanligaste.

Ester ("stjerna") är det persiska namnet på en
judisk flicka, Hadassa ("myrten"), af Benjamins
stam och Mordekais fosterdotter, hvilken till följd
af sin utomordentliga skönhet vardt utsedd till
gemål åt den persiske konungen Ahasverus i den
förskjutna drottning Vastis ställe. Detta omtalas i
Esters bok, hvilken äfven berättar, att E. blifvit
medlet till sina trosförvandters räddning från den
undergång, hvarmed konungens gunstling Haman hotade
dem. Berättelsen upprepas af Josephus ("Antiquitates",
XI, 6), och åtskilliga nyare kritiker, bl. a. Jahn,
Eichhorn och Rödiger, erkänna, att bokens
framställning i detta hänseende eger historisk
grund. Till minne af judarnas ofvannämnda räddning
instiftades purimfesten. L. L.

Estèrel (Monts d’E.), bergskedja i franska
depart. Var och Alpes-maritimes, en af de vestra
grenarna, af Hafs-alperna, n. om floden Argens’
nedre lopp.

Esterhaz, by i ungerska komitatet Ödenburg, nära
södra änden af Neusiedlersjön.

Furstefamiljen Esterházys storartade och praktfulla
stamslott.

Esterházy [-hasi] af Galantha, en af Ungerns äldsta
och rikaste magnatfamiljer, räknar som sin stamfader
en förment ättling af Attila, Paul Esteraz, som
skall hafva tagit dopet 969. Slägtens tillförlitliga
historia börjar 1238, då ätten delade sig i linierna
Zerház och Illesházy, af hvilka den senare utdog på
svärdsidan 1838. Den förra, som 1421 kom i besittning
af herregodset Galantha i komitatet Pressburg,
förgrenade sig 1594 i linierna Chesznek, Zolyom
l. Altsohl och Frakno l. Forchtenstein, hvilka i
17:de årh. upphöjdes i grefligt stånd. En gren af
linien Frakno fick 1687 riksfurstlig värdighet.

1) Paul IV, furste af E., grefve af Frakno och
Beregh, f. 1635, d. 1713, blef vid trettio år
österrikisk fältmarskalk och utmärkte sig i kriget
mot turkarna, i synnerhet i slaget vid S:t Gotthard
(1664). P. blef 1681 palatin af Ungern, i hvilket
land han undertryckte Tökölys parti och befäste
habsburgska husets välde. Till belöning derför
upphöjdes han i furstligt stånd (1687). Han hade
stor del i Wiens räddning 1683 och fråntog turkarna
Buda 1686. – 2) Nikolaus Josef, furste af E., den
förres sonson, f. 1714, d. 1790, var kejserligt
sändebud vid flere hof och utmärkte sig derjämte
såsom krigare i österrikiska successionskriget
(1740–48). Han är framför allt känd såsom befordrare
af vetenskaperna. Från den af honom i Eisenstadt
inrättade musikskolan utgingo Haydn och Pleyl. –
3) Nikolaus IV, furste af E., fältmarskalk, den
förres sonson, f. 1765, d. 1833, inträdde i armén,
der han avancerade till fältmarskalk, men utmärkte
sig i synnerhet i diplomatiska värf. Då fransmännen
1797 hotade kejsarens arfland, beväpnade han sina
underhafvande och uppställde 1809 åter en frikår på
1,000 man. S. å. afslog han Napoleons erbjudande af
den ungerska kronan. Han grundlade, en stor tafvel-
och kopparstickssamling i Wien. – 4) Paul Anton, furste
af E., den förres son, f. 1786, d. 1866, blef 1810
österrikiskt sändebud i Dresden och 1814 i Rom samt
var 1830–42 minister i London. Efter återkomsten till
Ungern slöt han sig till den nationella rörelsen. 1848
inträdde han i det ungerska kabinettet Batthyanyi
såsom utrikesminister. På denna plats sökte han
bringa till stånd en försoning med Österrike. Då
detta misslyckades, nedlade han sitt ämbete i
Augusti s. å. och drog sig då tillbaka från det
offentliga lifvet. Såsom utomordentligt sändebud
vid Alexander II:s kröning i Moskva (1856) utvecklade
han en oerhörd prakt. 1860 hade hans skulder vuxit
till ett sådant belopp, att han måste ställas under
administration. Död 1866. – 5) Valentin, grefve
af E.-Hallewyl, född d. 28 Jan. 1814, var 1846–48
österrikisk envoyé i Stockholm, 1850–54 i München
och 1854–58 i Petersburg. Död d. 2 Nov. 1858.

Esterna l. Estarne, fordom socken i Stockholms län,
Sjuhundra härad. Sedan 1797 förenad med Fasterna.

Estetik (Aesthetik), vetenskapen om det sköna. (Om
anledningen till namnet se nedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free