Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetikens historia, vetenskapen om den filosofiska estetikens utveckling inom menskligheten - Estetiker, en som sysselsätter sig med vetenskapen om det sköna - Estetisk accent. Se Accent. II. Musikt. b) - Estienne l. Etienne, fransk familj af lärda och boktryckare. Se Stephanus - Estime, Fr. högaktning - Estimabel, aktningsvärd - Estimera, värdera, högakta - Estinto l. Estinguendo, Ital., musikt., utslocknande, bortdöende - Estioles. Se Pompadour - Estissac, hertigar af. Se La Rochefoucauld - Estland, en af Rysslands tre Östersjöprovinser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deremot den subjektiva sidan mindre förherskande,
ofta rent af försummad. Hufvudintresset blef der
att uppvisa det sköna såsom ett moment i det absolutas
lif eller utvecklingsprocess i och genom verlden. I
allmänhet sökte man lösa denna uppgift så, att man
fattade det sköna såsom den absoluta idén, såvidt
hon röjes i den sinliga åskådningen. Det närmare
utförandet blef en redogörelse för de särskilda
momenten i denna idé och i hennes sinliga framträdande
samt ett uppvisande af hurusom det sköna visserligen
är en nödvändig, men dock en inadeqvat form af
det absolutas lif, hvadan en fullkomlig skönhet är
otänkbar. Då man på detta sätt skulle inrangera det
i erfarenheten gifna i en på förhand uppgjord plan,
förföll man ofta till en fantastisk och godtycklig
konstruktion. Så försummades nu alldeles äfven
estetikens analytiska del, hvilken för Kant utgjorde
hufvudsaken. Obestridliga förtjenster har dock den
nämnda riktningen inlagt om estetiken dels genom
flere förträffliga utredningar af enskilda estetiska
begrepp, dels derigenom att den sammanfört alla till
detta område hörande företeelser under en gemensam
synpunkt. Som riktningens representanter förtjena att
nämnas Schelling (1775–1854), Solger (1780–1819),
Hegel (1770–1831) och Vischer (f. 1807). Den
sistnämndes epokgörande arbete i ämnet anses ännu
i många delar såsom det yppersta, som någonsin
presterats i den estetiska vetenskapen. Reaktionärt
emot den panteistiska riktningen. hafva framträdt
dels positivismen, som nekar möjligheten af
någon filosofisk estetik och vill hafva det sköna
betraktadt endast såsom en historisk företeelse, dels
den Herbartska skolan, som väl betraktar det sköna ur
subjektiv och psykologisk synpunkt, men hitifitills
stannat vid dess mera formella bestämningar. Samtiden
är jämväl rik på ekletiska åsigter i estetiken. –
Sverige har lemnat ringa bidrag till de estetiska
frågornas lösningar. Ett jemförelsevis sjelfständigt
estetiskt system utfördes dock af Benj. Höijer
(1767–1812), hvilket i utredningen af flere frågor
innebär verkliga framsteg.
So vidare Kant: "Kritik der urtheilskraft" (1790, ny
uppl. 1869); Hegel: "Vorlesungen über die aesthetik
(1835–38); F. Vischer: "AEsthetik" (1846–57); Zeising:
"AEsthetische forschungen" (1855); Zimmermann:
"AEsthetik"(1858–65); M. Carrière: "AEsthetik" (1873);
Lotze: "Geschichte der aesthetik in Deutschland"
(1868); Ljunggren: "Framställning af de
förnämsta esthetiska systemerna" (1856–60).
L. H. Å.
Estetiker, en som sysselsätter sig med vetenskapen
om det sköna, en som idkar estetikens studium; en som
förstår att döma i konst och vitterhet. – Estetisk,
som har afseende på estetiken; öfverensstämmande med
lagarna för det sköna; smakfull.
Estetisk accent. Se Accent. II. Musikt. b).
Estienne [etiänn] l. Etienne, fransk familj af lärda
och boktryckare. Se Stephanus.
Estime [-im], Fr. (af Lat. aestimare, värdera)
högaktning. – Estimabel, aktningsvärd. – Estimera,
värdera, högakta.
Estinto l. Estinguendo, Ital.,
musikt., utslocknande, bortdöende.
A. L.
Estioles [etiol]. Se Pompadour.
Estissac, hertigar af. Se La Rochefoucauld.
Estland (Estn. Viroma, "gränsland", l. Eesti maa,
"estniska landet", och Meie maa, "vårt land",
Lett. Iggaunu semme, "de fördrifnas land"), en af
Rysslands tre Östersjöprovinser, är beläget mellan
58° 20’ och 59° 40’ n. br. samt 22° 2’ och 28° 12’
ö. lgd. Det gränsar i n. till Finska viken, i ö. till
guvern. S:t Petersburg, mot hvilket Narova-floden
bildar gräns, i s. till Livland och sjön Peipus, i
v. till Östersjön. Ytinnehåll 20,247 qvkm. (367,7
qv.-mil), hvaraf 552 qvkm. (10,25 qv.-mil)
sjöar. Omkr. 335,000 innev. (1874). Mer än 300,000 af
befolkningen tillhöra estnisk nationalitet, de öfriga
tysk, svensk (omkr. 5,000, på öarna och kusten) samt
rysk. E. sträcker sig i v. och ö. – största längden,
mellan Narva och Dagerort, omkr. 350 km. (47 mil) –
och är en flack, något vågformig landrygg, som når en
medelhöjd af 60–120 m. (200–400 f.). Högsta punkten,
belägen i nordöstra delen af E., är Emmo Mäggi,
154 m. (519 f.). Kuststräckan längs Finska viken
består hufvudsakligen af kalksten i nästan vågräta
lager af 10–20 meters (33–66 fots) mäktighet och
innehållande en mängd väl bibehållna trilobit- och
ortoceratit-försteningar. Kalkstenen, som genom sina
försteningar fullkomligt liknar den gotländska, hvilar
på ett lager af finkornig sandsten, hvilken vid kusten
stiger högst 40 m. (135 f.) ofvan hafsytan. Landets
inre är till betydlig del skog- och buskbeväxt samt
uppfyldt af moras. En stor mängd granitblock från
den erratiska perioden äro spridda öfver landet. Utom
gränsfloden Narova finnas endast smärre åar, bland
hvilka de största äro Kassargen (som utfaller i
Östersjön), Kegel, Loksa och Kunda (som utfalla
i Finska viken). Utom gränssjön Peipus finnas 200
smärre insjöar. Klimatet i landets inre är hårdt
och ombytligt, men vid kusten och på öarna mildt. I
Reval är årets medeltemperatur 4,12° C. Jorden är
icke särdeles bördig. Spanmålsafkastningen räcker
dock i allmänhet till för landets behof och äfven för
någon export. Hufvudnäring är åkerbruket. Råg, korn,
hafra och potatis odlas mest. Sädesproduktionens
medelafkastning beräknas till 1 mill. hl. En
fjerdedel af landets areal upptages af skog, till
största delen barrskog. Boskapsskötseln är betydlig;
den estländska hästrasen (små, men starka djur)
har godt rykte om sig. Kustboarna idka mycket
fiske, i synnerhet af strömming. Industrien är
ej betydande. Totalvärdet af E:s industriella
produktion beräknas till 17 mill. rubel årligen
(omkr. 47 mill. kr.). Efter fullbordandet (1870) af
den baltiska jernvägen (Baltischport–Reval–Petersburg)
har handeln tillväxt ofantligt. Reval är handelns
medelpunkt. Sammanlagda värdet af export och import i
denna stad var 1874 öfver 63 mill. rubel (1869 endast
2 mill.), medan det i samtliga E:s öfriga hamnplatser
gick till endast något öfver 1 mill. Införseln
utgöres af rå-bomull, maskiner, manufakturvaror,
ull, sydfrukter, sill, salt m. m., utförseln af
bränvin, spanmål och hudar. – Likasom de andra
Östersjöprovinserna har E. sina egna institutioner,
afvikande från det öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
