- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
761-762

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eteocles - Eter. 1. Fys. Ett ämne med utomordentligt ringa täthet, men med stor elasticitet, hvilket fyller verldsrymden och all materie - Eter. 2. Kem. Den egentliga etern, eller etyletern - Eterisation, med., en metod att medelst användande af eter i st. f. kloroform framkalla känslolöshet vid operationer - Eterisk (se Eter), luftig, himmelsk, ren och skär, öfversinlig. - Kem., flyktig - Eteriska oljor, kem., kallas i växtriket förekommande eller genom enkla jäsningsprocesser ur växtämnen uppkomna oljelika, vid upphettning flygiga, väl- eller illaluktande ämnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Iokaste samt äldre broder till Polynices, med
hvilken han råkade i tvist om herraväldet. Enligt en
hos Euripides återgifven saga hade bröderna kommit
öfverens att regera vexelvis hvar sitt år, men vid
det första årets slut vägrade E. att afstå makten åt
sin broder. Då denne sökte hjelp hos konung Adrastus
i Argos, föranleddes deraf "de sju hjeltarnas"
fälttåg mot Thebe, under hvilket fälttåg de båda
bröderna stupade i tvekamp. Egentliga orsaken till
brödernas split säges hafva varit en af deras fader
öfver dem uttalad förbannelse. Detta tragiska ämne
är behandladt af Aeschylus i "De sju mot Thebe"
och af Euripides i "Feniciskorna" (Foinissai). –
2. En son af Andreus eller flodguden Kefissos och
Evippe, konung i det beotiska Orchomenos, der han
säges hafva infört Chariternas (Gratiernas) dyrkan.
A. M. A.

Eter (af Grek. aithär, luft, det tunnaste, det
finaste). 1. Fys. Ett ämne med utomordentligt ringa
täthet, men med stor elasticitet, hvilket fyller
verldsrymden och all materie. Eterns tillvaro har
ännu ej kunnat direkt påvisas; den är endast en
hypotes, på hvilken emellertid förklaringarna af
ljusets, värmets och elektricitetens företeelser
grunda sig. – 2. Kem. Den egentliga etern, eller
etyletern, som 1540 först beskrefs af Valerius
Cordus och ofta kallas svafveleter, uppstår
genom inverkan af svafvelsyra på alkohol. E. uppkommer
derigenom att vatten (1 molekyl) borttages ur alkohol
(2 molekyler). Alkoholens sammansättning är C2H5OH,
eterns C2H6.O.C2H5. Etern är således en anhydrid
till alkohol, men kan ej öfvergå till alkohol genom
upptagande af vatten. Till sina egenskaper är E.
en lättrörlig, färglös, mycket flyktig (kokpunkt 35°
C.) vätska af genomträngande, egendomlig lukt. Dess
egentliga vigt är 0,736 vid 0°. Genom stark afkylning
stelnar E. vid - 31° till en hvit kristallmassa. E. är
mycket brännbar och brinner med hvit, lysande
låga. E. blandas i alla förhållanden med alkohol,
men blott i vissa med vatten. Den är ett utmärkt
lösningsmedel för feta ämnen, hartser m. m. Inandad
verkar gasen känslolöshet. – E. är typen för en talrik
klass organiska föreningar, som äro anhydrider till
alkoholer och kallas enkla eller blandade eterarter;
en enkel eterart är anhydriden af en enda alkohol,
en blandad, t. ex. etylamyleter, C2H5.O.C5H11, af
tvänne olika alkoholer, i det nämnda exemplet etyl- och
amyl-alkohol. Utom dessa tvänne klasser eterarter
finnes en tredje mycket stor klass, de sammansatta
eterarterna,
som motsvara den oorganiska kemiens
salter och liksom dessa kunna vara sura (etersyror),
neutrala eller basiska. Dessa sammansatta eterarter,
hvilka äro anhydrider af en alkohol och någon syra,
äro dels mer eller mindre flyktiga vätskor, som lukta
likt frukt, eller fasta kristalliserande ämnen. Flere
sådana sammansatta eterarter förekomma i växt-
och djurriket. Dit höra de vanliga fettslagen och
oljorna, många eteriska oljor, spermaceti, vax m. m.
1. L. A. F. 2. P. T. C.

Eterisation, med., en metod att medelst användande
af eter i st. f. kloroform framkalla

känslolöshet vid operationer. Vid eterisationen
sker döfningen långsammare och osäkrare än
vid kloroformeringen, hvarjämte metoden är
omständligare. Dessutom åtgå i regeln mycket stora
qvantiteter af eter, innan full verkan frambringas,
hvarigenom metoden ock blifver vida dyrare. Af dessa
skäl begagnas eter långt mera sällan än kloroform,
oaktadt dess bruk påstås vara och i sjelfva verket
väl äfven är förbundet med mindre fara än användandet
af kloroform. Jfr Anestetiska medel. Rsr.

Eterisk (se Eter), luftig, himmelsk, ren och skär,
öfversinlig. – Kem., flyktig, säges företrädesvis
om ämnen, som dessutom hafva mer eller mindre
genomträngande lukt. P. T. C.

Eteriska oljor, kem., kallas i växtriket förekommande
eller genom enkla jäsningsprocesser ur växtämnen
uppkomna oljelika, vid upphettning flyktiga, väl-
eller illaluktande ämnen, som till sin kemiska natur
kunna vara mycket olikartade. Växternas lukt härrör
i de flesta fall af eteriska oljor, hvilka vanligen
förekomma i mycket små mängder. De erhållas genom
destillering af de luktande växtdelarna med vatten,
då ett af fina oljedroppar mjölkhvitt destillat
erhålles. Lemnas detta i hvila, samlar sig större
delen af den eteriska oljan i de flesta fall till
ett lager ofvanpå, i några fall under vattnet,
som till följd af upplöst olja har egendomlig lukt
och derför nyttjas i medicinen eller till parfymer
(t. ex. rosenvatten, myntvatten, orangeblomvatten
o. s. v.). Då den eteriska oljan förekommer i
mycket små mängder, utdrages den med tillhjelp af
ren olivolja på det sätt att de luktande växtdelarna
(t. ex. violblommor, reseda) inbäddas mellan bomull,
dränkt i nämnda olja. Med eteriska oljor mättad
olivolja kan man direkt använda vid parfymberedning
(till pomador o. d.), eller ock kan man med alkohol
ur densamma utdraga den eteriska oljan, då essenser,
tjenliga till beredning af luktvatten, erhållas. I
några få fall finnes oljan så rikligt i växterna, att
den kan erhållas genom pressning, t. ex. i skalen af
apelsiner, citroner och pomeranser. Flyktiga oljor,
som ej finnas färdigbildade i växterna, utan uppkomma
genom en jäsningsprocess, äro bittermandelolja och
senapsolja. Den förra uppkommer genom inverkan af ett
i mandel förekommande ferment (emulsin) på amygdalin,
det bittra ämnet i bittermandel. Senapsoljan uppkommer
på likartadt sätt af en syra, kallad myronsyra,
som dervid sönderdelas i senapsolja, svafvelsyra
och socker. De eteriska oljorna äro vid upphettning
flyktiga, i synnerhet tillsammans med vattenångor,
och de gifva på papper en flottfläck, som dock
med tiden eller vid upphettning försvinner. Vid
antändning brinna de med sotande låga och utmärkas
af en genomträngande, oftast angenäm, men ibland
vidrig lukt och af brännande smak. De lösas högst
obetydligt af vatten, men lätt i alkohol, kloroform,
ättiksyra och feta oljor. De äro i rent tillstånd
oftast färglösa, men blifva i luften gula, ända till
bruna, hvarunder de upptaga syre och förhartsas. Några
få oljor äro till färgen gröna eller blåa. Vid
afkylning delas ofta de flyktiga oljorna i en fast,
kristalliserande del, kallad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free