- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
765-766

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ethelwulf l. Aethelwulf, angelsachsisk konung - Etheredge, George - Ether-oleum, farmak., latinsk benämning på eterisk olja - Ethik. Se Etik - Ethiops. Se Æthiops - Ethnografi, Ethnologi o. s. v. Se Etnografi o. s. v. - Etienne (Estienne), fransk familj af lärda och boktryckare. Se Stephanus - Etienne, V. J. Se Jouy - Etienne, Charles Guillaume - Etienne, Michael - Etienne de Tournay, fransk teolog - Etik, vetenskapen om sedligheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gåfvor och införde i England en skatt till påfven.

Etheredge [etheredj], George, engelsk
lustspelsförfattare, f. omkr. 1636 i London,
studerade i Cambridge och dog 1689 som sändebud
vid kejserliga tyska hof vet i Regensburg. Hans
första komedi, The comical revenge, or love in a tub
(uppförd 1664, tryckt 1669), mottogs med stort bifall
och gaf uppslaget till en ny genre på den engelska
skådebanan. 1668 följde lustspelet She would if she
could,
fullt af handling, qvickhet och lif, men,
liksom restaurationstidehvarfvets poesi i allmänhet,
ytterligt slipprigt, ehuru utan föregångarnas
råhet. Efter flere års hvila frambragte han ännu
ett verk, det sista och mest betydande, nämligen
The man of mode, or Sir Fopling Flutter (1676),
hvilket utan gensägelse är den engelska dramatikens
bästa intrigkomedi före Congreves dagar. Efter den
glänsande framgång, som detta stycke njöt, drog E. sig
för alltid tillbaka från den literära vädjobanan och
lefde sedan endast för sina nöjen. E:s betydelse
ligger förnämligast deri att han genom en glädtig
qvickhet och en liffull framställning af det verkliga
bröt med det konventionella manér, som genom Ben
Jonson vunnit häfd i den engelska literaturen.

Ether-oleum (af Grek. aithär, luft, och Lat. oleum,
olja,), farmak., latinsk benämning på eterisk olja.

Ethik. Se Etik.

Ethiops. Se AEthiops.

Ethnografi, Ethnologi o. s. v. Se Etnografi o. s. v.

Etienne (Estienne), fransk familj af lärda och
boktryckare. Se Stephanus.

Etienne, V. J. Se Jouy.

Etienne [-änn], Charles Guillaume, fransk dramatisk
författare, f. 1778, d. 1845, blef 1810 censor
öfver "Journal de l’empire", 1811 medlem af Franska
akademien och utnämndes kort derefter till censor
öfver alla periodiska skrifter. Vid bourbonska
restaurationen 1814 afsattes han från sitt ämbete
och beröfvades sin plats i akademien. Han gick då
öfver till den liberala oppositionen, blef redaktör
af "Le constitutionnel" och "Minerve française" och
deputerad samt förfäktade såsom sådan framför allt
pressfriheten. 1829 upptogs han åter i akademien och
tillhörde 1830 de 221 deputerade, hvilkas protest
framkallade Juli-revolutionen. 1839 upphöjdes han
till pär. – E. författade en stor mängd omtyckta
stycken för scenen, bland hvilka i synnerhet hans
lustspel t. ex. Brueys et Palaprat, (1807; "Bruis
och Palaprat", 1814), Les deux gendres, 1810, Les
plaideurs sans procès,
1812, m. fl., utmärka sig
genom djerfhet i intrigen, elegans och liflighet i
dialogen samt en mängd qvicka infall. Bland hans
operor har Cendrillon (1810; "Cendrillon", 1811)
vunnit ryktbarhet genom Isouards musik. E. har
dessutom skrifvit Histoire du théâtre français (1802,
i förening med Martainville), Correspondance pour
servir à l’histoire de l’établissement du gouvernement
représentattf en France
(1820) och Lettres sur Paris
(s. å.). Hans Oeuvres utgåfvos 1846–53.

Etienne [-änn], Michael, österrikisk journalist,
f. 1827 i Wien, d. 1879, började sin publicistiska
bana 1848, vistades 1850–55 i Paris såsom
korrespondent till tyska tidningar, under hvilken
tid han samlade rika erfarenheter rörande den
tongifvande franska och engelska pressens väsen
och teknik. Sedan han återvändt till Wien, inträdde
han på den politiska vädjobanan, i det han (1856)
öfvertog redaktörsskapet af "Presse". 1864 lemnade
han denna tidning och grundade s. å. "Neue freie
presse", hvilken inom kort svingade sig upp till en
verldstidning och under E:s ledning behållit sin
plats såsom den författningstrogna tysk-österrikiska
befolkningens banérförare. E. bekämpade det andra
franska kejsaredömet, tog parti för Nord-Amerika i
dess strid mot sydstaterna och understödde den tyska
saken i fransk-tyska kriget 1870–71.

Etienne de Tournay [-änn dö tournä], fransk teolog,
f. 1135, d. 1203, blef 1167 klosterföreståndare i
Orléans och 1176 i Paris samt utnämndes 1191 till
biskop i Tournay. Konung Filip August använde honom
i flere vigtiga beskickningar. Man har af E. 240
intressanta på latin aftattade bref, hvilka jämte
Gerberts och Johans af Salisbury, utgåfvos 1611
och 1679.

Etik (Ethik, af Grek. ethos, sed), vetenskapen om
sedligheten. Sedlighet är af menniskan ovilkorligen
fordrad.
Såsom ovilkorlig innebär denna fordran sjelf
något absolut och hänvisar direkt på en absolut
verklighet, från hvilken den utgår. Till följd
deraf blir E. en filosofisk vetenskap. Men vidare
är sedligheten, just såsom fordrad, en bestämning
hos den fria viljan, något, som bör vara, ehuru det
icke alltid är. Till följd deraf tillhör E. den
praktiska filosofien (se Filosofi). I denna sin
egenskap är hon närmast sidoordnad med rätts- och
religionsfilosofien. Hennes objekt skiljer sig ifrån
dessa vetenskapers först och främst derigenom att den
sedliga viljans verksamhet är riktad på menniskans
sinliga eller naturliga krafter, under det rätten
och religionen bestämma yttre och inre förhållanden
emellan menniskan och andra personer, just såsom
personer.
Man kan derför säga, att sedligheten är
den ordning, som menniskan i och genom sin vilja
bör bringa till stånd i sin sinlighet; rätt och
religion åter det rätta förhållandet emellan henne
och andra personer såsom sådana. Väl har sedligheten
äfven afseende på menniskans förhållanden till andra;
men dessa förhållanden, så vidt de i egentlig mening
bestämmas af sedligheten, hänföra sig icke direkt till
det personliga lifvet, utan hafva sin grund närmast
i gemensamheten inom sjelfva sinligheten, hvilken
gemensamhet yttrar sig deri att de sinliga krafterna
drifva till samlif och samverkan med andra mermiskor
(naturförhållanden mellan menniskor). Men den nämnda
olikheten i material eller verksamhetssfer hänvisar på
en olikhet i sjelfva den förpligtande principen. Den
sedliga förpligtelsen utgår från menniskans eget sanna
väsende; sedligheten kräfver, att menniskan af aktning
för sig sjelf underordnar sin lägre, sinliga sida
under det högre, som finnes hos henne. Den rättsliga
och religiösa deremot har sin grund i högre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free