Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etiopien, ett hos forntidens folk förekommande namn, som i vidsträcktaste bemärkelse betecknade södra delen af den då kända jorden - Etiopiska hafvet, en på gamla kartor använd benämning på södra delen af Atlantiska hafvet, vid Afrikas vestra kust - Etiopiska kyrkan, den kristna kyrkan i Abessinien - Etiopiska språket och literaturen - Etiopiska vårtsvinet. Se Emgalon - Etlar, Carit (Carit Etlar), pseudonym för J. K. K. Brosböll - Etna, en på Siciliens östkust belägen vulkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden, eller sydvesträ Asien samt Afrika söder om
Egypten och Libyen, och i inskränkt mening det söder
om Egypten vid Nilen belägna landet, mellan Libyen och
Röda hafvet, således nutidens Nubien och Abessinien
jämte Kordofan och Darfur. Homerus kallar etioperna
(Grek. aithiopes, de af solen brände) "de aflägsnaste
bland menniskor, boende i två stammar, somliga vid
solens nedgång, andra vid hennes uppgång". Äfven
Herodotus delar dem i östliga, släthåriga, och
vestliga, ullhåriga. Under det de sistnämnde, enligt
honom, stodo på den lägsta odlingsgrad, voro de
af de östliga etioperna bebodda landen säte för en
urgammal civilisation. Närmare underrättelser lemna
senare skriftställare, särskildt Ptolemaeus, hvilken
är den förste, som omnämner Nigerfloden och anför ett
stort antal för öfrigt obekanta folk. Enligt Plinius
d. ä. utgjorde Nilen gräns mellan det östra och vestra
E. Det förra, som företrädesvis kallades E., omfattade
den gamla kulturstaten Meroë, hvars medelpunkt finnes
i det nuvarande Nubien. Derifrån härstammade den
tjugofemte egyptiska dynastien. När sedermera kristna
stater grundlades i dessa trakter, öfverflyttades
benämningen etiopisk på dessa, hvarför man med
etiopiska kristna förstår de kristna abessinierna,
hvilkas gamla skriftspråk, gees, äfven plägar kallas
det etiopiska språket. Såsom benämning på sjelfva
landet har namnet E. vikit för Abessinien. – Under
benämningen etiopiska rasen sammanfattade Blumenbach,
i sin indelning af menniskoraserna, negerfolken i
Afrika och Australien.
Etiopiska hafvet, en på gamla kartor använd benämning
på södra delen af Atlantiska hafvet, vid Afrikas
vestra kust.
Etiopiska kyrkan, den kristna kyrkan
i Abessinien. Enligt uppgifter af bysantinske
författare kom kristendomen till detta land omkr. år
330, genom en kristen köpman och hans två söner,
af hvilka den ene, Frumentius, blef af patriarken
i Alexandria, Athanasius, vigd till biskop i
Etiopien (Abessinien). Härmed öfverensstämmer i det
närmaste den abessiniska berättelsen om kristendomens
införande, ehuru namnen der äro olika. – Den etiopiska
kyrkan förblef i nära förbindelse med sin moderkyrka,
den egyptiska. Likasom flertalet af dennas medlemmar
(de koptiske kristne) anslöt sig äfven den etiopiska
kyrkan vid striden om de båda naturerna i Kristus
till monofysitismen (läran om en natur hos Kristus)
och har sedermera förblifvit monofysitisk. Under
medeltiden omhuldade denna kyrka andlig kultur och
literär verksamhet. Den egyptiska kyrkans vigtigaste
skrifter, likasom bibeln, öfversattes på etiopiska
språket. Men efter det etiopiska rikets förfall och
råa folkstammars inträngande (sedan 16:de årh.) samt
det etiopiska språkets utdöende har denna kyrka
allt mera sjunkit och slutligen helt och hållet
förstelnat i en död formalism. Gudstjensten består
endast i uppläsandet af bibelställen och utdelandet
af nattvarden (båda delarna med användande af
landets gamla språk, gees-språket) utan någon
predikan. Otaliga helgon anropas. Framför allt äras
jungfru Maria såsom himmelens
och jordens drottning och den stora medlarinnan
för menniskoslägtets synder. Barnen omskäras,
innan de döpas, och den mosaiska lagens reningar
och spisstadgar iakttagas. Man har en stor
mängd högtidsdagar och fastedagar. Munkväsende
förekommer. De tre första ekumeniska kyrkomötenas
beslut följas, men det chalcedoniska mötets dogm om
de båda naturerna i Kristus förkastas.
Etiopiska språket och literaturen. Etiopiska språket,
af de infödda kalladt gees l. geez, talades i
Abessinien till 14:de årh. och fortlefde kraftigt,
så länge de etiopiske konungarna hade sitt säte i
Axum, men utträngdes sedan småningom genom amhariska
språket och användes numera endast som skrif- och
kyrkospråk. Gees-språket tillhör den semitiska
språkstammen och har till form och byggnad en fullt
semitisk karakter. Det har också omkr. en tredjedel
af sina språkrötter gemensam med arabiskan; andra åter
öfverensstämma med hebreiska och arameiska ordstammar,
hvarjämte äfven några få ord blifvit hemtade från
grekiskan. Utmärkande sig för ett sjelfständigt
och i vissa fall egendomligt skaplynne, eger det
likväl icke samma rikedom eller grad af fulländning
som arabiskan eller hebreiskan. I Abessinien talas
för närvarande flere närbeslägtade dialekter.
Af etiopiska språkprof från den förkristna tiden
hafva endast några få fragment af gamla inskrifter
m. m. blifvit bevarade. Den egentliga literaturen
från den kristna tiden består hufvudsakligen i en
mängd på olika tider verkställda öfversättningar af
bibeln eller delar deraf samt af teologiska eller
historiska skrifter. Synnerligen rik är den etiopiska
literaturen på öfversättningar af apokryfiska böcker,
hvilkas grekiska original äro förkomna, bl. a. Henochs
bok, Adams bok och Hermas’ herde m. fl. – Kännedomen
om det etiopiska språket kom till Europa i början af
16:de årh. genom Potken, prost i Köln, och studiet
deraf har sedan dess blifvit med framgång idkadt, i
synnerhet i Tyskland och England. Största förtjensten
i detta afseende tillkommer tyskarna Hiob Ludolf
i Gotha samt Dillmann, hvilka båda, den förre i
slutet på 17:de årh., den senare under de sista
årtiondena, utgifvit förträffliga språkläror och
ordböcker m. m. – Engelsmännen Platt, Lawrence samt
missionärerna Isenberg och d’Abbadie m. fl. hafva
äfven vinnlagt sig om denna literatur. De flesta
etiopiska handskrifter äro förvarade i Paris, Oxford,
Petersburg, Rom, Frankfurt am Main och Tübingen,
och många af dem hafva de senare åren blifvit utgifna.
Etiopiska vårtsvinet. Se Emgalon.
Etlar, Carit (Carit Etlar), pseudonym för
J. K. K. Brosböll.
Etna, en på Siciliens östkust belägen vulkan, som är
den största i Europa. Från midten af en ofantligt
vidt utbredd, svagt lutande, sköldformig bas, som
utgör bergets nedre och största del, reser sig den
af uppkastade slaggstycken, aska och lava bildade
egentliga vulkankäglan, hvars öfversta topp, med
den trattformiga krateröppningen, höjer sig 3,303
m. (11,115 f.) öfver hafsytan. Denna öfre del af
berget är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
