Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etsning, konsten att medelest syror åstadkomma fördjupningar i metall eller glas - Ett, Kaspar, tysk musiker - Ettak, kungsgård - Ettak, fordom socken - Ettenheim, stad i Baden - Ettermyror - Etternässla, bot. Se Urtica. - Etthundrade män. Se Herrar etthundrade män. - 1. Ettingshausen, Andreas von, friherre, tysk matematiker - 2. Ettingshausen, Konstantin von, friherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Frankrike, Tyskland, England). Framstående målare
försmå ej att stundom använda detta uttrycksmedel,
och dessutom finnas ej få specialister, som
med utomordentlig skicklighet använda etsningen
såsom illustrationsmedel för dyrbara galleriverk,
konsttidskrifter o. d. Ej häller bland svenskar saknar
konsten utöfvare (G. v. Rosen, A. T. Gellerstedt,
H. Hägg, i London, m. fl.)
Förfaringssättet vid detta sistnämnda slag af
etsning är i korthet följande: en glattslipad och
fullkomligt plan kopparplåt (eller jern-, stål-,
zink-, glas-plåt) öfverdrages med en fernissa, som
ej angripes af syror. För att teckningen bättre skall
synas, erhåller fernissan ett öfverdrag af kritgrund
eller svärtas den med rök; på denna hvita eller svarta
botten utföres teckningen i pennteckningsmanér
med den s. k. radérnålen. Denna del af arbetet är
raderingen. De delar af plåten, hvilka derigenom
blottas, utsättas för behandling med en frätande
syra, vanligen skedvatten (utspädd salpetersyra,
aqua fortis, eau-forte, "starkt vatten"), medan
det öfriga skyddas af fernissan. Detta är sjelfva
etsningen. Genom densamma uppstå i plåten fördjupade
linier, som motsvara den gjorda teckningen. Dessa
fördjupningar fyllas med svärta, hvilken genom
tryck med särskild press öfverflyttas på papper
(pergament, siden). Aftrycken kallas omvexlande
etsningar, raderingar, aqva-forte-gravyrer,
eaux-fortes. Derigenom att aftryck tagas af plåten,
innan denna ännu är färdig, eller sedan ändringar
och tillägg å den samma blifvit gjorda, uppstå olika
slag af aftryck, s. k. épreuves (beroende på plåtens
olika tillstånd, états), hvilka sins emellan hafva
ett högst olika värde. Härvid gäller i allmänhet,
att ett tidigare aftryck är bättre än ett senare.
Upk.
Ett, Kaspar, tysk musiker, f. 1788, d. 1847,
blef 1816 organist vid hofkyrkan S:t Michael i
München. Han blef ryktbar genom sitt uppförande
af Allegris "Miserere", som förut aldrig varit
hördt utom Sixtinska kapellet i Rom, och inlade
stora förtjenster såsom lärare, teoretiker och
kyrkokomponist (messor, requiem, litanior, offertorier
m. m.). A. L.
Ettak (fordom äfven Ettagh), kungsgård i Velinge
socken, Vartofta härad, Skaraborgs län, vid
Tidan. 2 mtl. – E. var under medeltiden kungsgård
(antagligen befäst) och bostad för häradets fogde
eller höfvidsman. Genom bref af d. 29 Okt. 1602 lades
det under Visingsborgs grefskap, men reducerades
1680 och blef öfverste-indelning. Det är nu indraget
och för kronans räkning utarrenderadt. Under striden
mellan konung Valdemar och Magnus Ladulås stod vid
E. ett slag, 1277, som utföll till den senares fördel.
Ettak, fordom socken, nu en del af Velinge socken,
Vartofta härad, Skara stift. E:s kyrka ödelades
på 1720-talet.
Ettenheim, stad i Baden, kretsen Freiburg, vid
Unditz. 2,933 innev. (1875). Der blef hertigen
af Enghien d. 14 Mars 1804 om natten på Napoleons
befallning gripen af franska soldater, hvarefter han
d. 21 Mars sköts i Vincennes vid Paris.
Ettermyror, Myrmica, zool., ett till rofsteklarnas
familj (Sphegidae) och steklarnas ordning
(Hymenoptera) ibland insekterna hörande slägte,
igenkänligt derpå att bakkroppens skaft består af
två knutformiga leder. De hafva en tämligen liten,
smal och gleshårig kropp, äro svarta, bruna eller
gulaktiga till färgen och vistas under stenar,
bark och mossa äfvensom i tufvor och gammal murken
ved. Bland de arter – omkr. 5 till antalet –, hvilka
tillhöra Skandinaviens fauna, må nämnas den vanliga
ettermyran, M. caespitum, till färgen svart,
med svartbrun bakkropp, ljusa ben och vattenklara
vingar samt 6 à 8 mm. (2 à 2,7 l.) lång. Hon är
allmän i Sverige, i synnerhet på sandmarker, der hon
ofta har sitt bo under stenar och under barken på
gamla stubbar. Ettermyrorna svärma på eftersommaren
i väldiga, rakt uppstigande massor.
Etternässla, bot. Se Urtica.
Etthundrade män. Se Herrar etthundrade män.
1. Ettingshausen, Andreas von, friherre,
tysk matematiker, f. i Heidelberg 1796, blef
1819 professor i fysik i Innsbruck och 1821
professor i högre matematik i Wien samt utbytte
1834 denna lärostol mot professuren i fysik vid
samma universitet. 1848–52 var han lärare vid
ingeniörs-högskolan, och sistnämnda år öfvertog han
ledningen af universitetets fysikaliska institution.
1866 fick han, på begäran, afsked och upphöjdes då
i friherrligt stånd. Död i Wien 1878. – E. var en
synnerligen framstående lärare. Han utgaf bl. a.:
Die kombinatorische analysis (1826), Vorlesungen
über die höhere mathematik (1827), Lehrbuch der
physik (1844, 4:de uppl. 1860), som utöfvat
stort inflytande på metoden för undervisningen i
fysik, äfvensom en mängd uppsatser, införda
i tidskrifter och lärda sällskaps handlingar.
Tillsammans med A. von Baumgartner utgaf han
1826–32 "Zeitschrift für physik und mathematik".
G. E.
2. Ettingshausen, Konstantin von,
friherre, den förres son, botaniker,
fytopaleontolog, föddes i Wien d. 16 Juni 1826.
Han studerade först medicin, men vände sedan sin
håg åt botaniken, i synnerhet åt de fossila växterna,
och anställdes 1850 såsom fytopaleontolog vid
"Geologische reichsanstalt" i Wien. 1854 blef han
professor i botanik och medicinsk naturhistoria vid
Josephsakademien i Wien och utbytte sedermera denna
plats mot en liknande befattning vid universitetet i
Graz. – E. har utgifvit en stor mängd arbeten öfver
fossila växter från olika formationer – i synnerhet
från den tertiära formationen – samt har derjämte
i flere arbeten behandlat bladens nervering hos
ormbunkarna och flere af de högre växtfamiljerna.
De senare arbetena äro åtföljda af en stor
mängd planscher och i texten intryckta figurer,
som äro åstadkomna medelst s. k. natursjelftryck
(fysiotypi) och hvilka, till följd deraf att de
utan möjlighet till misstag fullkomligt naturtroget
återgifva bladskelettets byggnad, äro af stort värde
vid bestämning af fossila växter, ehuru de dock till
följd af bladens benägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
