- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
797-798

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eufon - Eufoni - Eufori - Euforion - Eufrat - Eufuism. Se Euphuism. - Euganeiska kullarna - Eugen, Friedrich Karl I, hertig af Würtemberg - Eugen Napoleon Nikolaus, svensk-norsk arffurste, hertig af Nerike - Eugene, François E., prins af Savojen-Carignan, österikisk fältmarskalk och en af verldens störste härförare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

strökos med våta fingerspetsar. Omfånget var 3 1/2
oktav; klangen liknade glasharmonikans. A. L.

Eufoni (af Grek. ev, väl, och fone, ljud), välljud,
harmoni. – Eufonisk, välklingande, välljudande. –
Eufoniska bokstäfver, språkv., bokstäfver, hvilka
endast för välljudets skull inskjutas. Sålunda
inskjutes stundom b mellan m och r (Fornsv. domber,
dom; Fr. nombre, af Lat. numerus), d mellan n och
r (Sv. mindre i st. f. minre, andra, pl. af annan,
Fornsv. annar) o. s. v. Motsatsen till eufoni är
kakofoni.

Eufori (af Grek. ev, väl, och ferein, bära),
välbefinnande, i synnerhet sjukas subjektiva
välbefinnande.

Euforion. 1. Tragisk skald i Athen i 5:te
årh. f. Kr., son af AEschylus, hvilkens efterlemnade
stycken han uppförde. Äfven skall han med en af
honom sjelf författad tetralogi hafva vunnit
priset i täflan med Sofokles och Euripides. –
2. E. från Chalcis på Eubea, ansedd lärd och
skriftställare i 3:dje årh. f. Kr., hvilken dels
på vers och dels på prosa behandlade mytologiska
ämnen i den alexandrinska skolans manér. Af hans
skrifter återstå blott obetydliga fragment. Under
senare delen af sin lifstid var han anställd såsom
bibliotekarie hos konung Antiochus i Syrien.
A. M. A.

Eufrat (Grek. Eufrates, Hebr. Phrat, Arab. Furat,
Armen. Efrat, af oviss härledning och betydelse,
Turk. Murad Su), den största floden i främre
Asien. Den uppstår på det armeniska höglandet af två
källfloder, en nordlig, Kara Su ("svart vatten"),
som upprinner n. om Ersirum, på Dymli Dag, och en
större sydlig, Murad Su, som har sina källor på Ala
Dag, n. om sjön Van. Dessa floder, som äro skilda från
hvarandra genom en väldig bergmassa, hafva en vestlig
hufvudriktning och förena sig ofvanom staden Kjeban
Maden på en höjd af omkr. 800 m. (2,700 f.) öfver
hafvet. Den nu tämligen breda strömmen genombryter i
sydlig riktning Taurus i nära 300 forsar, inträder
vid El Bir l. Biredjik på slättlandet, antager
en sydöstlig riktning och närmar sig, vid Bagdad,
Tigris på ett afstånd af 35 km. (4,7 mil), hvarefter
den på en längre sträcka flyter parallelt med denna,
tills den vid Korna förenar sitt långsamt flytande,
klara vatten med den pilsnabbt framilande och
vattenrika Tigris’ smutsgula böljor. Den förenade
floden bär namnet Sjatt-el-arab ("Arabfloden")
och mynnar ut i Persiska viken, 90 km. (12 mil)
nedanför Basra, med flere armar, af hvilka blott
en enda är tillgänglig för stora skepp. Större
bifloder äro från höger: Tjalta, Tochmasu (bägge
från Antitaurus), och Sadjur från Alma-Dag; från
venster: Nahr Belik, med dess stora tillflöde Djulab,
och Chabur. I den förenade floden, Sjatt-el-arab,
infalla från venster Kercha och Karun bägge från
Sagros-bergen. Eufrats hela längd är omkr. 2,860
km. (385 mil); dess strömområde, tillsammans med
Tigris’, 673,400 qvkm. (12,230 qv.-mil). E:s lopp är
i allmänhet långsamt. Från Mars till Juni stiger den
till följd af snösmältningen på de armeniska bergen
öfver sina bräddar och befruktar genom sitt slam det
omkringliggande landet. Genom de många forsarna och
klipporna i det öfre och de

många sandbankarna i det nedre loppet är floden,
oaktadt sin betydande vattenmängd, endast delvis
segelbar.

Eufuism. Se Euphuism.

Euganeiska kullarna (Ital. Monti Euganei), en isolerad
mindre bergskedja i den italienska prov. Venezia,
mellan Frasine, en biflod till Adige, i s. och
Bacchiglione i n. Högsta toppen är Venda, 586
m. (1,973 f.). Bergen äro af plutoniskt ursprung och
rika på mineralkällor. Sitt namn hafva de efter ett
med etruskerna beslägtadt folk, som fordom bebodde
dessa trakter.

Eugen Friedrich Karl I, hertig af Würtemberg,
f. i Oels 1788, trädde tidigt i rysk krigstjenst,
der han 1814 avancerade till general af infanteriet,
och deltog med utmärkelse i krigen mot Napoleon,
1806–14. I ryssarnas fälttåg mot turkarna (1828)
kommenderade han en armékår under Diebitsch. Död på
Karlsruhe i Schlesien 1857. E. skref Erinnerungen
aus dem feldzug des jahres 1812 in Russland
(1846)
och memoarer, hvilka utgåfvos efter hans död.

Eugen Napoleon Nikolaus, svensk-norsk arffurste,
hertig af Nerike, den fjerde af Oskar II:s söner,
föddes på Drottningholms slott d. 1 Aug. 1865.

Eugène [ösjän]. François E., prins af
Savojen-Carignan, österrikisk fältmarskalk och en af
verldens störste härförare, var yngste son af prins
Eugène Maurice af Savojen-Carignan och föddes i Paris
d. 18 Okt. 1663. E. bestämdes, till följd af sin svaga
kroppsbyggnad, för det andliga ståndet och var redan
vid sju års ålder till namnet abbé, men hela hans håg
dref honom in på krigarebanan. Sedan han förgäfves
anhållit om anställning i Ludvig XIV:s här, begaf han
sig till Österrike, der han anställdes såsom officer
vid den mot turkarna, 1683, opererande armén. Under
fälttåget utmärkte E. sig så, att han efter ett halft
år blef öfverste och chef för ett dragonregemente,
som ännu bär hans namn, 1686 generalmajor och 1688
fältmarskalklöjtnant. E., som 1693 utnämndes till
fältmarskalk, deltog 1690–96 i kriget mot fransmännen
i Italien, men kallades till en mera sjelfständig
verksamhet, då han 1697 fick befälet mot turkarna.
Redan s. å. vann han den lysande segern vid
Zenta, hvilken bröt turkarnas makt i Ungern och
ledde till freden i Carlovicz (1699). Vid spanska
tronföljdskrigets utbrott fick E. befälet
i Italien, der han under fälttågen 1701–02
och 1705–06 med en här, som var fiendens
underlägsen, genom väl uppgjorda och skickligt utförda
anfallsrörelser fäste segern vid Österrikes fanor.
Fransmännen under Catinat hade 1701 besatt vägen
från Tyrolen till Italien ö. om Garda-sjön. E.
bröt sig då en ny väg öfver bergen ö. om Adige,
framkom efter en ytterst ansträngande marsch,
fienden ovetande, till Verona, öfvergick Adige, vid
Castelbaldo, i fiendens högra flank och besegrade
en del af hans trupper vid Carpi (d. 9 Juli).
Under det att fransmännen drogo sig tillbaka
bakom floden Oglio, kringgick E. deras venstra flank
och tog ställning vid Chiari. Villeroi, som
efterträdt Catinat i befälet, anföll österrikarna vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:31:44 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfad/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free