Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Euler, Leonhard - Eulogi, den kyrkliga välsignelse, som presten uttalar öfver församlingen eller den enskilde - Eulophia, farmak. Se Saleb - Eulysit, petrograf. - Eumaios, Grek. sagohist. - Eumenes, macedonisk statsman och fältherre - Eumenes, namn på tvänne konungar i Pergamum - Eumenider (Grek. evmenides, välviljarinnor). Se Erinyer - Eumenidernas fest, en årligen i det gamla Athen till eumenideras ära firad högtid - Eumenius, latinsk vältalighetslärare (retor)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Introductio in analysin infinitorum (1748), Scientia navalis
(1749), Institutiones calculi differentialis (1755),
Institutiones calculi intregralis (1768–70), Theoria
motuum lunae (1772) samt det populära arbetet Lettres
à une princesse d’Allemagne sur quelques sujets
de physique et de philosophie (1768–70), hvilket
blifvit öfversatt på svenska ("Bref till en tysk
prinsessa i åtskilliga Physiska och Philosophiska
Ämnen", 1786–87, 2:dra uppl. 1793–97) och flere
andra språk. Efter E:s död hafva utgifvits hans Opera
minora collecta (1849) och Opera posthuma (1862).
G. E.
Eulogi (af Grek. evlogia, beröm; välsignelse),
den kyrkliga välsignelse, som presten uttalar
öfver församlingen eller den enskilde. På
grund af 1 Kor. 10: 16 begagnades eulogi såsom
benämning på den heliga nattvarden (således
såsom likbetydande med eucharisti). Särskildt
kallades så dels den konsekrerade hostian,
som kringsändes till andra församlingar samt
till frånvarande, sjuka och fångar, dels – i en
senare tid – det oinvigda bröd, som vid mässans
slut plägade utdelas åt de icke-kommunicerande.
E. J. Ö.
Eulophia, farmak. Se Saleb.
Eulysit, petrograf., en mörk, hård och tung bergart,
som utgöres af en småkornig till finkornig blandning
af mörkare eller ljusare grön och gulgrön augit
(troligen diallag), brunröd granat samt mörkgul eller
rökbrun olivin, eller rättare ett jernoxidul-silikat
af samma sammansättning som olivin. Denna sällsynta
bergart förekommer endast inom Tunabergs socken
i Nyköpings län (der den 1846 uppmärksammades af
A. J. Erdmann) och uppträder såsom ett underordnadt,
ända till 60 fot mäktigt lager i granatgneis.
E. E.
Eumaios (Lat. Eumaeus), Grek. sagohist.,
trotjenare och svinherde hos Odysseus på
Ithaka, hvilken under sin herres mångåriga
frånvaro troget bevakade hans intresse och
efter hans återkomst manligen bistod honom och
Telemachus i striden mot de öfvermodige friarna.
A. M. A.
Eumenes (Grek. Evmenes), macedonisk statsman
och fältherre, från Kardia i Traden, föddes år
363 f. Kr. och var af grekisk härkomst. Redan vid
tjugo års ålder anställdes han af Filip II såsom
dennes sekreterare och åtnjöt sedermera alltjämt
så väl Filips som hans son Alexanders högsta
förtroende. Emellertid var han, såsom grek, ogerna
sedd af de macedoniska stormännen, hvilka bland annat,
och måhända icke utan skäl, tillvitade honom en
alltför långt drifven vinningslystnad. E. utmärkte
sig för öfrigt såväl genom ovanlig klokhet och
duglighet i politiska värf som genom en under alla
skiften orubblig trohet mot det kungliga huset. Hans
lysande fältherreegenskaper framträdde egentligen
först under de stridigheter om rikets delning,
som uppkommo efter Alexanders död. E. slöt sig
till riksföreståndaren Perdikkas, förfäktaren af
det kungliga husets rättigheter, och fick af honom
anvisning på ståthållareskapet öfver de asiatiska
provinserna Kappadocien och Paflagonien, hvilka dock
först måste med
vapenmakt betvingas. Detta verkställdes med kraft
och framgång af E., som i sitt nya höfdingedöme åt
sig upprättade en stark infödd krigsmakt, hvilken han
fick tillfälle att använda i striderna mot Antipater,
Krateros och dennes bundsförvandt Neoptolemus,
ståthållaren i Armenien. De två sistnämnde stupade
i samma drabbning (321). Under flere år kämpade
E. sedermera, delvis med framgång, mot den mäktige och
sluge Antigonus – som förgäfves bemödat sig att vinna
hans vänskap –, hvarvid i synnerhet det långvariga
försvaret af den kappadociska bergfästningen Nora gaf
E. tillfälle att ådagalägga så väl skicklighet som
mod och uthållighet. Genom sina macedoniska soldaters
förräderi föll han slutligen i Antigonus’ händer
och aflifvades på dennes befallning, 315. E. har
förvärfvat ett berömdt namn äfven såsom författare
till en dagbok öfver Alexanders fälttåg. Hans
lefnadslopp är tecknadt af Plutarchus och Cornelius
Nepos. A. M. A.
Eumenes (Grek. Evmenes), namn på tvänne konungar
i Pergamum, af hvilka i synnerhet E. II (197–159
f. Kr.) är bekant. I likhet med sin fader, Attalus
I, var han bundsförvandt med romarna, hvilka han
bistod i kriget mot Antiochus den store i Syrien,
och af hvilka han belönades dels genom en för honom
gynsam bemedling i stridigheterna med konung Prusias
i Bitynien, Farnaces i Pontus och innevånarna på
ön Rhodus, dels genom högst betydliga utvidgningar
af riket, hvilket derigenom kom att sträcka sig
öfver större delen af Mindre Asien, ända till
Taurus, och på europeiska sidan omfattade det
traciska Chersonesus. Med tiden uppkom dock ett
spändt förhållande mellan E. och romarna, hvilka
beskyllde honom för att under kriget mot konung
Perseus i Macedonien hafva varit en opålitlig
bundsförvandt. Hans förslag att sjelf komma till
Rom, der han vid tvänne föregående besök blifvit
mottagen med de största hedersbetygelser, afvisades,
och romarna sökte, ehuru förgäfves, att mot honom
uppvigla hans broder Attalus, hvarjämte de lånade ett
villigt öra åt de klagomål, hvilka så väl konungen
i Bitynien som flere bland Asiens städer och folk
anförde mot honom. E. afled emellertid (159), innan
det hann komma till öppen brytning. Det af hans
fader grundade pergamenska biblioteket utvidgade han
betydligt och visade sig äfven för öfrigt såsom en
vän af konst och vetenskap. A. M. A.
Eumenider (Grek. evmenides, välviljarinnor). Se
Erinyer.
Eumenidernas fest, en årligen i det gamla Athen till
eumenidernas ära firad högtid, hvarvid man offrade
drägtiga får, bakverk, mjöd och vin. Endast otadeliga,
fria medborgare hade tillträde till festen.
Eumenius, latinsk vältalighetslärare (retor)
i Augustodunum (Autun) i Gallien, samtidig med
Konstantins Chlorus (d. 306), hos hvilken han skall
hafva bestridt ett slags sekreteraretjenst, tillhör
de s. k. 12 panegyrici (loftalarna). I samlingen
af dessas tal finnas upptagna fyra, som tillskrifvas
E. och räknas till de bättre bland sina likar, i och
genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
