Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eupatrier kallades i det forna Athen det gamla adelsståndet - Eugen, stad i preussiska regeringsområdet Aachen (Rhenprovinsen) - Euph.... Ord, som icke finnas under Euph...., sökas under Euf.... - Euphemiter. Se Messalianer - Euphorbia, bot., farmak. - Euphorbiaceæ Juss., bot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eupatrider (Grek. evpatridai, välborne, adlige,
af ev, väl, och pater, fader) kallades i det forna
Athen det gamla adelsståndet, hvars inrättning af
sagan tillskrifvas Theseus, som säges hafva indelat
medborgarna i tre klasser eller stånd, evpatridai
(adlige), geomoroi (jordbrukare) och demiurgoi
(handtverkare). Eupatriderna voro under äldre tider
i uteslutande besittning af statsstyrelsen och
alla politiska rättigheter samt begagnade ofta sin
privilegierade ställning till att förtrycka det lägre
folket, hvilket så mycket lättare kunde ske, som äfven
lagskipningen låg i deras händer. Drakos bekanta
lagar voro i sjelfva verket det exakta uttrycket af
de häfdvunna eupatridiska rättsgrundsatserna; men
den demokratiska oppositionens växande styrka gjorde,
att dessa lagar icke länge kunde vidmakthållas, utan
måste lemna plats för Solons humanare lagstiftning
(omkr. 594 f. Kr.), hvilken i princip upphäfde all
politisk åtskilnad mellan eupatrider och öfriga
medborgare. Faktiskt bibehöllo eupatriderna dock
till en början sin öfverlägsenhet, emedan endast
de voro i besittning af den förmögenhet, som enligt
Solons lagar utgjorde vilkoret för alla högre ämbetens
beklädande. Småningom utjämnades detta förhållande,
och eupatriderna upphörde alldeles att bilda ett
politiskt stånd. Endast vissa prestämbeten voro allt
framgent, såsom ett ärftligt privilegium, fästa vid
vissa eupatridiska slägter. A. M. A.
Eupen (Fr. Neaux, Flarn. Oepen), stad i preussiska
regeringsområdet Aachen (Rhenprovinsen), vid Vesdre
(Weser), en biflod till Meuses tillflöde, Ourthe,
nära belgiska gränsen. Omkr. 15,000 innev. E. är en
af hufvudorterna för klädesfabrikationen i Preussen;
dessutom finnas stora garfverier och många andra
industriella verk.
Euph..... Ord, som icke finnas under Euph....,
sökas under Euf.....
Euphemlter. Se Messalianer.
Euphorbia (efter Euphorbus, läkare hos konung Juba
II), bot., farmak., ett högst egendomligt växtslägte,
som gifvit namn åt nat. fam. Euphorbiaceae
Juss. Linné förde slägtet till kl. Dodecandria,
ordn. Trigynia, men numera ställes det inom
kl. Monoecia. Blommorna sitta samlade i små knippen
(eller blombägare), bestående af en honblomma och
10–20 (icke samtidigt utvecklade) hanblommor (hvar och
en med blott en ståndare) inom ett svepe, som liknar
en gemensam foder- eller kronlik kalk. Honblomman
(hos de svenska arterna skaftad) har spår till kalk
och innehåller en pistill med trerummigt, treknöligt
fruktämne och tre stift, hvart och ett med två
märken. Frukten består af tre enfröiga småfrukter,
hvilka vid mognaden skilja sig från hvarandra
och öppna sig, hvar och en med två skal. – Slägtet
omfattar arter med högst olika utseende, som varierar
mellan de i Sverige förekommande små örtartade samt de
i tropikerna växande (dels tidtals bladbärande, dels
bladlösa) kaktusliknande arterna med tjocka, köttiga,
kantiga, taggiga stammar, t. ex. E. antiquorum L.,
E. officinorum L., E. cananensis L., E. caput medusae
L. (hvilka arter företrädesvis tillhöra vestra Afrika
och öarna utanför dettas kust)
m. fl. Mer än 70 arter äro, i olika land, använda
inom medicinen, och många arters användning går
tillbaka till äldsta tider. Det är den hos alla arter
ymniga och skarpa mjölksaften, som gör detta slägte
farmakologiskt vigtigt. I Svenska farmakopén finnes
upptagen drogen Euphorbium, prustkåda, hvilken
består af den å växten intorkade mjölksaften af
en på Atlasbergen (inom Marockanska väldet) under
senare åren upptäckt art, E. resinifera Bg, som hör
till den kaktusliknande gruppen af slägtet. Den
fyrsidiga, 2 m. (6,7 f.) höga stjelkens kanter
äro på vissa afstånd väpnade med parvis sittande
raka taggar, som äro belägna nedanför egendomligt
förändrade bladknoppar ("bladkuddar"). I de köttiga
stjelkarna göras inskärningar, ur hvilka framqväller
en ymnig mjölksaft, som intorkar på växten och under
eftersommaren insamlas. Pulvret af denna mjölksaft
utöfvar en så skarpt retande inverkan på slemhinnorna,
att insamlaren måste binda en duk för munnen och näsan
för att skydda dessa kroppsdelar. Det sålunda erhållna
euphorbium består af oregelbundna bitar af omkr. 1
cm. (3 lin.) i längd och bredd, med en matt smutsgul
eller brunaktig färg och med vaxlikt utseende. Ofta
träffas i dessa bitar hål efter de parvisa taggarna,
kring hvilka saften stelnat. Bitar af den fyrkantiga
stjelken, rester af blommor och blomskaft finnas
inblandade. Bitarna äro spröda, hafva knappt
märkbar lukt, men en ytterligt skarp och ihållande
smak. Inkommet i näsan förorsakar pulvret våldsam
nysning, inflammerar ögonens, munnens och svalgets
slemhinnor samt medför en farlig hosta, om det med
andedrägten införes i lungorna. Det verksamma i drogen
är ett skarpt, amorft harts (38 proc.). Euphorbium
gör huden röd och drager bläsor; det användes numera
endast utvärtes, såsom i det dragplåster, som benämnes
Janiniplåster, Emplastrum Cantharidum c. Euphorbii
(Pharmac. Suec. ed. VII) samt i några beredningar i
veterinärfarmakopén. De många i medicinen använda
tropiska arterna hafva likaledes blåsdragande
verkan, hvarjämte en del begagnas såsom kräkmedel och
afforande medel. Några arter, t. ex. E. palustris L.,
som förekommer sparsamt i Sverige, och E. pilosa
L. (båda växa i östra Europa), uppgifvas vara
verksamma mot vattuskräck. Man säger, att mjölksaften
af E. Helioscopia L. och E. Peplus L., vanliga ogräs i
trädgårdar, kunna borttaga vårtor. E. splendens Puk.,
från Brasilien, odlas ofta såsom prydnadsväxt i rum.
O. T. S.
Euphorbiaceae Juss., bot., en naturlig växtfamilj,
som utmärker sig genom skildkönade blommor (antingen
flere nästan nakna inom ett foderlikt gemensamt
svepe, eller hvar och en med foderlik enkel kalk),
1 eller 9–16 ståndare, 2–3 stift och en 2 à 3-rummig
samt 1 à 2-fröig frukt, som vid mognaden delar
sig i 2–3 skilda karpeller. Denna högst egendomliga
växtfamilj, som innefattar omkring 3,200 arter, är
med en mängd former representerad i synnerhet inom
de varma jordbältena, med aftagande artantal mot
kallare trakter, så att i Sverige blott sju arter
finnas. Amerikas tropiska nejder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
