Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen / 881-882 (1881) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exner, Johan Julius, dansk målare af böhmisk härkomst - Exocoetus - Exodium - Exodus - Ex officio - Exoneration - Exophthalmos - Exorbitant - Exorcisera - Exorcism

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Barnets söndagsbesök hos morfadern, 1853,
Bondgille på Amager m. fl.), förvärfvade honom
hastigt ett aktadt namn och fingo genom litografier
en spridning, som knappast kommit någon annan dansk
målares arbeten till del. Sedermera har han också
med framgång skildrat scener ur den själlandska
bondeklassens lif samt i en och annan tafla drag af
svenskt folklif. Derjämte har E. på de senare åren
med smak och förstånd målat porträttgrupper med hela
figurer (under naturlig storlek), så sammanställda
med sina omgifningar, att de blifvit verkliga
genrebilder från den bildade medelklassens lif. Till
dessa kan räknas Chr. Winther på en spatsertur,
som hör till en porträttserie af danska skalder.
Ph. W.

Exocoetus, Flyg- l. Springfiskslägtet, zool., hörande
till svalgkäkarnas afdelning (Pharyngognathi)
ibland benfiskarna (Teleostei), utmärker sig
i synnerhet genom de, företrädesvis hos en art,
högst betydligt förlängda bröstfenorna. Kroppen är
täckt af stora fjäll, som äfven sträcka sig ut på
det nedtryckta hufvudet. Ögonen äro stora, hvilket
äfven är förhållandet med simblåsan. Sitt namn hafva
flygfiskarna fått af sin förmåga att med begagnande
af de långa utspända bröstfenorna såsom ett slags
fallskärm, hålla sig uppe i luften och att med den
fart de vid uppstigandet ur vattnet tagit, sväfva fram
ett längre eller kortare stycke ofvan sitt egentliga
element. Vanligen kasta de sig, medelst ett kraftigt
slag af stjerten 1 till 2 m. öfver vattenytan och
tillryggalägga sedan oftast en sträcka af 6 m.,
stundom betydligt längre, innan de åter beröra
hafsytan med spetsen af sina bröstfenor. Dessa
fiskars uppträdande



förkunnar för den sjöfarande, att han befinner
sig i närheten af eller inom tropikerna. De
förete en synnerligen vacker anblick, när de,
glänsande som silfver, ofta i hundratal samtidigt
höja sig ur vattnet på ömse sidor om fartyget för
att sedan sprida sig åt alla håll och sväfva fram
i långa bågar öfver vattenytan. Under denna sin
färd blifva de ofta nog ett byte för albatrosser,
fregattfoglar och andra hafsfoglar samt falla
icke sällan ned på förbiseglande fartyg eller
i fiskarenas båtar. Det uppgifves, att de alltid
företaga dessa sina luftfärder mot vinden och aldrig
vid lugnt väder. De hafva ett fint, välsmakande kött
och träffas allmänt i de varma luftstrecken. En dit
hörande art, E. exiliens, blå. under silfverglänsande
och med de långa bukfenorna belägna bakom bukens
midt, är af sillens storlek och förekommer allmänt
i Medelhafvet. Ungefär af samma färg, men med röda
fenor, är E. volitans, hos hvilken de små bukfenorna
hafva sitt läge

framom bukens midt, och som i allmänhet uppehåller
sig i mera sydliga haf än den föregående.
J. G. T.

Exodium, Lat. (Grek. exodion), utgång, slut, i
synnerhet slutet af en scenisk framställning; hos
romarna ett muntert efterspel till ett allvarsamt
stycke (liksom hos grekerna ett satyrspel vanligen
följde på en tragedi). Såsom exodier nyttjades
uppsluppna farser (saturae), atellaner eller
mimer. Den i dessa efterspel uppträdande gycklaren
kallades exodiarius.

Exodus. Lat. (Grek. exodos), utgång; benämning
på andra Mose bok, hvilken kallas så, emedan den
hufvudsakligen handlar om Israels barns utvandring
ur Egypten.

Ex officio, Lat., på ämbetets vägnar.

Exonération [-ånerasiång] Fr., (Lat. exoneratio,
befriande från en börda), milit., den friköpning
från krigstjensten, som infördes i Frankrike genom
lagen af år 1853. Exonerationen afskaffades genom
armélagen af d. 1 Febr. 1868, genom hvilken den förut
gällande rättigheten för den krigstjenstskyldige
att sätta man i sitt ställe åter infördes.
C. O. N.

Exophthalmos (af Grek. ofthalmos, öga), med.,
framskjutning af ögongloben. Denna åkomma beror ej på
någon sjuklig förändring i sjelfva ögat, utan derpå
att bakom detta, i ögonhålan, utrymmet förminskas,
vare sig genom en bulnad, en öfverfyllnad af
blodkärlen eller en svulst. Sjelfva utskjutandet
kan ske med stor hastighet eller ock småningom,
och symtomets betydelse beror helt och hållet på
grundlidandets natur. Om det är en svulst, som
utfyller ögonhålan, är ögat vanligen ohjelpligt
förloradt; det måste bort, för att svulsten må kunna
säkert aflägsnas. En särskild uppmärksamhet förtjenar
en form af exophthalmos, som är förbunden med två
andra sjukliga symtom: en svulstbildning på
halsen, goître, och hjertfel eller rättare förökad
hjertverksamhet. Denna sjukdom måste med inre
eller åtminstone allmänt verkande medel bekämpas,
men utsigterna för dess fullständiga botande äro ej
de bästa. Rsr.

Exorbitant (af Lat. exorbitare, vika ur sin bana,
af orbita, bana), gränslös, öfverdrifven, enorm.

Exorcisera (Med. Lat. exorcizare, Grek. exorkizein,
besvärja, af horkos, ed), besvärja (onda andar),
utdrifva djeflar. – Exorcist, djefvulsutdrifvare,
andebesvärjare. Se Exorcism.

Exorcism (Grek. exorkismos), besvärjelse; den
handling, genom hvilken en ande utdrifves ur
en person eller ett ting, som den antages hafva
besatt. Redan hos zendfolken var detta ett vigtigt
åliggande för presterna. Bland judarna på Kristi tid
omtalas ofta utdrifvandet af demoner. Enligt Nya
testamentet utöfvades det af Jesus sjelf och hans
lärjungar. Exorcismens gåfva uppgifves hafva varit
ganska vanlig inom den äldsta kristna kyrkan. Der
uppstod ett särskildt ämbete (exorcisternas), hvilket
räknades och inom den katolska kyrkan ännu räknas
till de fyra ordines minores. Åt dessa exorcisters
vård anförtroddes i synnerhet de vansinniga inom
församlingen (energumenerna). – Mest bekant blef
exorcismen vid dopet, der den först infördes i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>