Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eyck, van, bröderna Hubert (Huybrecht) och Jan, nederländska målare - Eycken, Jean Baptiste van, belgisk historiemålare - Eye, Johann Ludolf August von, tysk konst- och kulturhistoriker - Eyjafjalla-jökel - Eyjafjörðr - Eylau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11 eremiter och 12 pilgrimer (taflorna 7–12 finnas
i Berlins museum). Hvardagssidan (altaret med slutna
dörrar) innehåller i den öfre radens fyra taflor (7,
5, 6, 8) Marias bebådelse; af den nedre radens fyra
målningar framställer 10 den ofvannämnde J. Vyd,
11 dennes fru, 9 Johannes döp. och 12 Johannes
evangelisten. Huru stor andel i detta mästerverk kan
tillskrifvas hvardera af bröderna är nu svårt att
afgöra. Man anser emellertid, att sjelfva planen till
det hela samt åtminstone taflorna 1, 2 och 3 härröra
från Hubert. Af honom kunna för öfrigt inga andra
målningar uppvisas med full säkerhet, ty de honom
tillskrifna Madonna med barnet i Berlins museum och
Den kristna religionens triumf (Fons vitae) i Madrid
äro troligen af Jan. Af den sistnämnde brodern, som,
afvikande från sina samtidas bruk, oftast signerade
sina arbeten, känner man deremot många taflor,
bland hvilka likväl ingen är af samma betydenhet som
Gent-altaret. Vi nämna här Johannes Arnolfini med
gemål (1433, Londons Nationalgalleri), G. van der
Paeles madonna (1436, Brügge), Den hel. Barbara
(1437, Antwerpen), Madonna del Lucca (Frankfurt
a. M.), Madonna med barnet (Louvre) och ett litet
altarskåp (triptyk) i Dresdens galleri.
Bröderna v. E. hafva länge, men med orätt, gällt
som oljemåleriets uppfinnare. Deras förtjenst om den
moderna målarekonstens teknik ligger icke deruti att
de skulle hafva infört ett nytt bindemedel, utan deri
att de förbättrade en redan känd teknik på ett sådant
sätt, att den med stormsteg utbredde sig icke endast i
landen norr om Alperna, utan jämväl uti Italien samt
der möjliggjorde konstens uppdrifvande till hennes
högsta blomstring. De voro de förste, som förstodo
att blanda färgerna på paletten eller sammanarbeta
dem på sjelfva taflan, så att de vunno såväl större
ljusstyrka som finare nyanser, än man förut lyckats
uppnå. Men brödernas största reformatoriska betydelse
i konsthistorien hvilar derpå att de voro de förste i
den kristna verlden, hvilka lärde, att naturstudiet är
moder till all konst. Oaktadt deras altarmålning till
tankegången fullkomligt tillhör medeltidens kyrkliga
idékrets, betecknar hon dock måleriets frigörelse
från de konventionella skrankor, inom hvilka det
dittills varit bundet, samt begynnelsen till ett
nytt åskådningssätt. Det nya i v. Eyckernas stil
ligger i en utpräglad sanning och individualitet
i uppfattningen; perspektivet upptäckes åter, en
utbildad formkänsla förenar sig med en harmonisk
och naturtrogen färg; med den nya skolan inträder
realismen i konsten. För Jan E. finnes intet, som är
för ringa och underordnadt att blifva föremål för
framställning. Han återgifver verkligheten med en
beundransvärd omsorg och kärlek. Men deri visar sig på
samma gång hans svaga sida: ett ängsligt inträngande i
och miniaturartadt utarbetande af detaljerna. Jämte
sin afgjordt realistiska riktning egde bröderna
en genomgående ädel och religiös uppfattning, som
emellertid mera utpräglad framträder hos Hubert än
hos Jan, hvilken för öfrigt äfven målade verldsliga
ämnen. Den sistnämnde använde också större flit på
efterbildningen af den menskliga gestalten. (Både Adam
och Eva på Gent-altaret förråda tydligt, att en
konstnär här för första gången efter en tidrymd af
mer än tusen år åter börjat måla efter nakna lefvande
modeller, om ock de, som Jan nyttjat, varit fula
och hvardagliga.) Han borttog tillika den dittills
brukliga guldgrunden (denna finnes ännu på Huberts
trenne taflor) och insatte i stället sina figurer
i arkitektur eller landskap. "Lammets tillbedjan"
är också i konsthistorien det första exemplet på ett
utbildadt landskap, med gröna träd, blå himmel och
natursanna moln. Jämväl genremåleriet kan räkna sin
utgångspunkt från Jans verksamhet. Bröderna v. E:s
riktning blef af stor betydelse icke endast för
den nederländska konsten, utan äfven för den tyska
och franska, och hennes inflytande på italienarna
kan nog spåras annanstädes än blott på det tekniska
området. Emellertid blef det först en långt senare
tid förbehållet att förverkliga de löften, som
redan denna skola gaf om en allsidig målerisk
behandling af naturens vexlande fenomen. – Jfr
Hotho: Die malerschule Huberts v. Eyck, Waagen:
Ueber H. und J. v. Eyck, Crowe and Cavalcaselle:
Life of the early flemish painters och Woltmann:
Geschichte der malerei (1879). R-n.
Eycken, Jean Baptiste van, belgisk historiemålare,
f. 1817, d. 1853 som professor vid akademien i
Bruxelles, studerade företrädesvis freskotekniken,
uppfann ett nytt förfaringssätt för väggmåleriet och
gaf väckelse åt den monumentala konsten i Belgien. Han
målade uteslutande religiösa bilder.
Eye, Johann Ludolf August von, tysk konst- och
kulturhistoriker, f. 1825, är sedan 1875 professor
vid konstindustriskolan i Dresden och har utgifvit
bl. a. Kunst und leben der vorzeit (1854; 3:dje
uppl. 1868), Deutschland vor 300 jahren in leben und
kunst (1857), Leben und wirken Alb. Dürers (1860;
2:dra uppl. 1869) samt Das reich des schönen (1876).
Eyjafjalla-Jökul (Öfjälls-jökel), fjällmassa
på Islands södra kust, mot n. och v. omgifven
af Markarfljots dalsträckning. Från jökeln, hvars
högsta punkt ligger 1,700 m. (5,725 f.) öfver hafvet
(den är näst Oräfu-jökul Islands högsta berg),
strömmar en mängd vattendrag, af hvilka några bilda
vackra forsar, bl. a. Seljalands-forsen, mot v.,
och den stora Skogarforsen, mot s. 1819–25 var
E. medelpunkten för flere våldsamma vulkaniska
utbrott. C. R.
Eyjafjörðr (Öfjärden), en 15 km. (2 mil) bred och 60
km. (8 mil) lång fjord på Islands norra kust. Efter
fjorden kallas den å, som faller ut i dess innersta
vik, Eyjafjarðarár, och hela nejden, som bildar en
särskild domsaga, Eyjafjarðarsysla. Vid E. ligga
handelsplatserna Akureyri och Gáseyri. C. R.
Eylau. 1. (Preussisch-Eylau), stad i preussiska
regeringsområdet Königsberg (Ost-Preussen), vid floden
Pasmar. 3,732 innev. (1875). Staden är bekant genom
det blodiga och oafgjorda slag, som utkämpades der
d. 7 och 8 Febr. 1807 mellan fransmän under Napoleon
I å ena sidan samt ryssar under general Bennigsen
och preussare under general Lestocq å den andra. –
2. (Deutsch-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
