Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eylau - Eylert, Ruhlemann Friedrich, tysk prest - Eyma, Louis Xavier, fransk skriftställare - Eynard, Jean Gabriel, schweizisk bankir - Eyrarbakki - Eyre, Lake E. - Eystein, norska konungar - Eystein Erlendssön - Eystein Meyla - Eystein Orre. Se Arnmödlingarna - Eystrahorn - Eystra salt - Eytelwein, Johann Albert, preussisk ingeniör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eylau), stad i preussiska regeringsområdet
Marienwerder (West-Preussen), vid Geserich-sjön, som
genom Elbing-Oberländischer-kanalen står i segelbar
förbindelse med Östersjön. 3,832 innev. (1875).
Eylert, Ruhlemann Friedrich, tysk prest, f. 1770,
blef 1806 hof- och garnisonspredikant i Potsdam,
1817 evangelisk biskop och medlem af det preussiska
statsrådet samt af ministeriet för kyrko- och
undervisningsärenden. Han var under många år konung
Fredrik Vilhelm III:s förtrogne och nyttjade hela
sitt inflytande till förmån för unionen mellan
den lutherska och den reformerta kyrkan. Som
teolog tillhörde han den äldre rationalistiska
riktningen. Han dog 1852 i Potsdam. E. utgaf
bl. a. flere samlingar predikningar, några skrifter
i unionsfrågan samt Charakterzüge und historische
fragmente aus dem leben Friedrich Wilhelms III
(1842–46).
Eyma [ema], Louis Xavier, fransk skriftställare,
f. 1816 på Martinique, erhöll af ministerierna för
sjöförvaltningen och den offentliga undervisningen
åtskilliga uppdrag på Antillerna och i Förenta
staterna samt afgaf rapporter om folkundervisningen
i dessa land. Inom den parisiska pressen började han
sin bana genom utgifvandet af följetonger och smärre
uppsatser samt grundade uti Nizza en tidning "Le
journal", som rönte framgång. Under åren 1870–72 var
han medarbetare uti "Figaro". Död i Paris 1876. Hans
förnämsta arbeten äro: La république américaine, ses
institutions, ses hommes (1861), Les trente-quatre
étoiles de l’union américaine (1862), Nice (1864)
och Les gamineries de M:e Rivière (1874).
Eynard [enar], Jean Gabriel, schweizisk bankir, född
i Lyon 1775, flydde 1793, af politiska skäl, med sin
familj till Schweiz och begaf sig kort derefter till
Genua, der han tillsammans med en broder upprättade
en bankirfirma, hvilken efter någon tid flyttades till
Florens. Sedan han genom lyckliga finansoperationer
förvärfvat sig en betydlig förmögenhet, bosatte han
sig 1814 i Genève, blef 1815 utsedd till Edsförbundets
representant på kongressen i Wien, kallades 1816 af
storhertigen i Toscana till administrativ rådgifvare
och var 1818 denne furstes representant på kongressen
i Aachen. Såsom ifrig filhellen användes han (1827–29)
af grekiska regeringen i åtskilliga finansiella
värf och skänkte, då dessa misslyckades, regeringen
700,000 frcs. För hans förtjenster om den grekiska
frihetssaken förlänade helleniska nationalförsamlingen
honom medborgarerätt i Grekland. Äfven den
schweiziska regeringen bistod han vid flere kinkiga
tillfällen med råd och dåd (1835 och 1838 medlade
han vid osämjan mellan Frankrike och Schweiz). Död i
Genève 1863. Skrifter: Lettres et documents officiels
relatifs aux diverses événements de Grèce (1831)
och Vie de la baronne de Krudener (1849).
Eyrarbakki (Örebak), den enda handelsplatsen på
Islands sydkust, vid utloppet af Ölfus-ån. Ehuru
hamnen är mycket osäker, drifver orten betydlig
handel, emedan nejden är synnerligen bördig.
C. R.
Eyre, Lake E. [läk är], sjö i det inre af
Syd-Australien. Ytinnehållet omkr. 9,500
qvkm. (172,5 qv.-mil). Under den torra årstiden
försvinner sjöns vatten nästan helt och hållet,
och dess bottenslamm är då betäckt med en
saltskorpa. Under och kort efter regntiden utfalla
flere creeks i sjön, bl. a. Barcoo-, Macumba- och
Neales-creek. Sjön är uppkallad efter engelsmannen
Edward Eyre, som upptäckte honom i Aug. 1840.
Eystein, norska konungar. – 1. E. Magnusson, Magnus
Barfots son, besteg 1103 tronen tillsammans med sina
bröder, Sigurd (Jorsalafare) och Olof. Medan Sigurd
(1107–10) gjorde sitt tåg till det heliga landet,
styrde E. riket med klokhet och mildhet samt blef
mycket älskad. Flere allmännyttiga inrättningar
bragte han till stånd. Så uppförde han till de
resandes beqvämlighet fjeldstuer (de första i sitt
slag) på Dovre och anlade en hamn vid Agdenäs,
hvarjämte han på fredlig väg förmådde jämtarna att
erkänna Norges öfverhöghet. I Bergen grundlade han
det stora Munkelifs kloster. Till sin broder Sigurd
Jorsalafare stod han i spändt förhållande. Död 1123. –
2. E. Haraldsson, Harald Gilles son, var född i
Skotland och korades 1142 till konung i Norge. Mellan
honom och hans bröder, Sigurd och Inge, rådde ständig
oenighet. 1157 blef E. öfvergifven af sitt parti och
måste fly för Inge. I Ranafylke (Bohus län) blef han
upphunnen och dödad. Han begrofs i Foss kyrka och
blef i trakten deromkring dyrkad som helgon. Medan
han lefde, var han icke synnerligen ansedd.
Y. N.
Eystein Erlendssön, norsk ärkebiskop, tillhörde en
ansedd slägt och var först kaplan hos konung Inge
Krokrygg, som 1157 utnämnde honom till ärkebiskop
i Nidaros. Dock blef han ej förr än några år
senare invigd i detta ämbete. E. var en prelat,
som ihärdigt kämpade för utvidgandet af kyrkans
makt. Han krönte Erling Skakkes son och stod i godt
förhållande till denne, men med Sverre kom han snart
i strid. 1180 måste han lemna landet, och äfven efter
hans återkomst, 1183, var hans ställning till Sverre
allt annat än vänskaplig. Till slut lär han dock,
enligt sägnen, hafva fullständigt försonat sig med
honom. E. afled 1188 och blef efter sin död dyrkad som
helgon (S:t Augustinus). Det var han, som började den
stora ombyggnaden af Nidaros’ domkyrkas östra partier.
Y. N.
Eystein Meyla, son till konung Eystein Haraldsson,
bildade 1174 birkebenarnas parti och hyllades några år
senare, på Örething vid Nidaros, till konung. 1177
stupade han, efter en häftig strid, på Re, nära
Tönsberg. Y. N.
Eystein Orre. Se Arnmödlingarna.
Eystrahorn (Österhorn), Islands sydöstligaste udde.
C. R.
Eystra salt, "Österhafvet", den fornnordiska
benämningen på Östersjön.
Eytelwein, Johann Albert, preussisk ingeniör,
f. 1764, d. 1848, stiftade 1799 byggnadsakademien
i Berlin, hvars direktör han blef s. å. Under sin
långa tjenstetid utförde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
