- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
935-936

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabrikslagstiftning - Fabriksmärke - Fabritius, Ludvig, krigare, diplomat i svensk tjenst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utförligt förslag till lag i detta ämne är
dock kos K. M:t till behandling hvilande. –
Angående den svenska fabrikslagstiftningen
se vidare Byggnadsstadgan för rikets städer
§ 33 samt Hälsovårdsstadgan §§ 13.2, 28,
29.2. Th. R.

Fabriksmärke, l. Fabriks-stämpel, ett
märke eller en stämpel, som åsättes fabriksalster, är
af dubbel beskaffenhet, nämligen antingen ett sådant,
som åsättes af tillverkaren sjelf, eller ett sådant,
som åsättes af någon offentlig myndighet. Det ändamål,
hvarför tillverkaren sätter fabriksmärke å sina
alster, är att tillkännagifva sig såsom tillverkare af
desamma. Detta kan å hans sida ske genom en frivillig
handling för att, om lagstiftningen medgifver honom
en sådan förmån, skydda sig emot ett obehörigt
mångfaldigande af hans fabrikat, eller ock kan det
ske till följd af ett lagstiftningens påbud, för
att gifva andra, som möjligen finna fals och flärd
i tillverkningarna, tillfälle att kunna lagligen
tilltala den, som förfärdigat den dåliga varan. Märket
å det offentligas vägnar åsättes deremot för att,
efter föregången besigtning, intyga tillverkningens
godkända beskaffenhet, dess åstadkommande inom landet
o. s. v. Om en tillverkare förskaffat sig kunskap
angående det sätt, hvarpå en annan åstadkommer en
viss vara, torde, om ej ett ordentligt patentskydd
föreligger, enligt den svenska lagstiftningen,
den senare genom åsättande af sitt fabriksmärke å
tillverkningen näppeligen vara skyddad i sin rätt
att uteslutande tillverka denna vara. Till sådan
stämpling, som af tillverkare skall göras i det andra
af de uppgifna ändamålen – eller för att angifva
sig såsom tillverkare af den ifrågavarande varan,
för att, om den skulle befinnas vara af mindre god
beskaffenhet, gifva den deraf lidande tillfälle att
kunna hålla sig till den, som tillverkat densamma –
hörde den, som i 1720 års skrå-ordning och K. brevet
19 Dec. 1759 ålades handtverkare att å sina arbeten
verkställa; men af detta slags stämpling finnes
nu – jämte den, som tillverkare af guld-, silfver-
o. tennarbeten (enligt kontrollstadgan af 7 Dec. 1752)
skola åsätta sina fabrikat – endast bibehållen den
stämpling af svenska jerneffekter, som är stadgad
genom K. förordn. 12 Jan. 1855. De varor, som skola
förses med dylik stämpel, äro tackjern, stångjern,
stål och i allmänhet alla varor, som äro föremål
för den gröfre jernförädlingen. För detta ändamål
skall hvarje verkstad, der sådana varor tillverkas,
hafva en af Bergsöfverstyrelsen godkänd stämpel,
hvarmed verkstadens tillverkningar skola förses. Dessa
stämplar äro endast verkstadsstämplar, men å sådana
varor, som inneslutas i burkar eller lådor, skall
äfven utom verkstadsstämpeln anbringas en annan
stämpel, som utmärker varans mängd, beskaffenhet
och andra dylika omständigheter. En stämpling af
varor i ändamål att, efter föregången besigtning,
å det offentligas vägnar betyga deras fullgiltiga
beskaffenhet, var den, som verkställdes å alla
varor, tillverkade vid verkstäder, som lydde under
hallrätt. Besigtningen verkställdes å hallen af
edsvurna hallmästare, stämplingen, sedan varan blifvit
besigtigad och svarsgod befunnen, af hallrättens
edsvurne stämpelmästare

(Hallordn. 21 Maj 1739, art. 8, §§ 1 ff.). Sedan
hallrätterna 1846 blifvit upphäfda, infördes likväl
ånyo, genom K. förordn. 18 Juli 1850, stämpling å
det offentligas vägnar af vissa särskildt uppräknade
fabrikat, men då endast för att utmärka, att de
blifvit inom riket tillverkade, hvadan stämpeln äfven
benämndes "svensk tillverkningsstämpel"; och i
sammanhang dermed ålades äfven hvarje fabrikant och
manufakturist att å sina tillverkningar sätta sitt
märke, då de höllos till salu eller fördes från en
ort till en annan. Men äfven denna stämpling å det
allmännas sida äfvensom tillverkarens skyldighet
att åsätta sitt märke å sina varor upphäfdes
genom K. kungörelsen 13 Juni 1862, med undantag för
spelkort, hvilka fortfarande stämplas. Denna stämpling
har ett helt annat ändamål, eller att tjena till
kontroll att den för bruket af spelkort stadgade
afgift blifvit i vederbörlig ordning betald. Den
stämpling, som skall ega rum å arbeten af guld,
silfver och tenn, till utrönande att de af dessa
metaller förfärdigade varor innehafva sin lagbestämda
halt, är deremot verkligen ämnad att utgöra ett
bevis från det allmännas sida rörande beskaffenheten
af hvarje arbetsstycke. Jfr Kontrollstämpling.
Th. R.

Fabritius, Ludvig, krigare, diplomat i svensk
tjenst, föddes d. 11 Sept. 1648 på brasilianska
fästningen Oranien, trädde i början på 1660-talet i
rysk krigstjenst och utnämndes 1664 till löjtnant vid
artilleriet. I en drabbning vid Astrakan, 1665, blef
F. tillfångatagen af kosackhetmanen Stenko Raczin,
men frigafs efter någon tid på bemedling af en polsk
adelsman i hetmanens tjenst. Vid Astrakans öfvergång
till de donske kosackerna sistnämnda år blef F. åter
tillfångatagen och såldes sedermera såsom slaf
förnyade gånger, till dess han 1669 friköptes från
en hindostansk köpman, hvarefter han någon tid såsom
qvacksalfvare uppehöll sig i Persien. 1671 blef han
åter kapten i rysk tjenst samt befordrades 1673 till
major och 1675 till öfverstelöjtnant. 1677 tog han
afsked och begaf sig s. å. till Stockholm. Karl XI,
som önskade bringa till stånd en direkt silkeshandel
öfver Ryssland till Narva, beslöt använda F. för
detta ändamål. Med tjugo personers följe afreste
F. 1679 såsom utomordentligt sändebud till Ryssland
och Persien (han förskotterade sjelf de för resan
erforderliga medlen) samt lyckades förmå perserna att
till Narva afsända en karavan, hvars deltagare likväl
i Moskva läto öfvertala sig att sälja varorna. 1683
sändes F. åter till Persien, denna gång med ett följe
af sjuttio personer, och genom storvesirens bemedling
lyckades han förmå åtskilliga köpmän att följa honom
till Stockholm, der perserna inträffade 1688, sedan
F. nödgats använda både öfvertalning och gåfvor för
att undanrödja de hinder, som i Moskva lades i deras
väg. F. adlades 1687, var sändebud i Holland 1693
och skickades 1697 till Ryssland och Persien för att
notificera Karl XII:s tronbestigning. Till följd af
F:s inflytande beslöt sjahen att sända en ambassadör
till Sverige. Denne tillfångatogs emellertid 1700
i Ryssland, och det kort derefter utbrytande kriget
mellan detta land och Sverige gjorde slut på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free