Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faktur - Faktura - Fakulatativ - Fakultet - Fakunditet - Fa la - Fala - Falaikos - Falaise - Falander, Ida, gravör i trä - Falang - Falangster. Se Phalanstère. - Falaris, envåldshärskare i Agrigentum - Falasja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Faktur (af Lat. facere, göra), musikt., ett
tonstyckes sammansättning och inre byggnad.
I Frankrike benämnes med facture orgelpipors
längd och vidd, således detsamma som mensur.
A. L.
Faktura (af Lat. facere, göra), räkning på varor,
som den ene köpmannen levererar till den andre.
Fakultativ (af Lat. facultas, förmåga), som ligger
inom en persons befogenhet; som beror af en persons
fria vilja, frivillig. – Motsats: obligatorisk.
Fakultet (Fr. faculté, af Lat. facultas,
förmåga). 1. Förmåga, fallenhet, talang. –
2. Universitetsafdelning, som meddelar undervisning
inom ett visst begränsadt vetenskapsområde. Se
Universitet. – 3. Matem., produkten af ett
antal konsekutiva hela tal, räknadt från 1. Så är
t. ex. "fakultet sex" = produkten 1 . 2 . 3 . 4 . 5 . 6 och
tecknas vanligen [fakultet]6. 3. G. E.
Fakunditet (af Lat. facundia, Fr. faconde), lätthet
att tala, talareförmåga.
Fa la, hos italienarna ett slags arietter, som sluta
med denna refräng. A. L.
Fala, beslägtadt med Fornsv. fal, blek,
har förmodligen betydt slätt, ljunghed. Ordet
återfinnes i namnen Falan, Falbygden, Falköping
(Fornsv. Faluköpungær) och Falun (egentl. Faluna,
ackus. med efterhängd artikel). Fr. L-r.
Falaikos, fokiernas befälhafvare under vissa
perioder af det s. k. "tredje heliga kriget"
(357–346 f. Kr.). Vid Filip II:s anryckande
mot Fokis (346) såg han sig ur stånd att göra
motvärn och ingick derför ett fördrag, hvarigenom
han betingade sig fritt aftåg. Med sin legohär
begaf han sig först till Peloponnesus och ämnade
derifrån företaga en expedition till Italien och
Sicilien, men tvangs genom sina truppers myteri att
vända om. I stället trädde han i tjenst hos staten
Knossos på Kreta och omkom under belägringen af
Kydonia, träffad af blixten, eller, enligt en
annan sägen, dödad af en bland sina soldater.
A. M. A.
Falaise [-läs], stad i franska depart. Calvados, vid
floden Ante. 7,760 innev. (1876). Staden var fordom
befäst och är ännu omgifven af gamla murar. Der
finnas ruiner af ett slott, hvarest hertigarna af
Normandie residerade, och der Vilhelm Eröfraren
föddes (1027). Den senares ryttarestaty är upprest i
staden. I en af förstäderna, Guibray, hålles årligen
i Augusti månad en stor hästmarknad.
Falander, Ida, gravör i trä, föddes i Stockholm d. 6
Sept. 1842, blef 1865, då "Ny illustrerad tidnings"
atelier upprättades, lärjunge af föreståndaren
för densamma, E. Skill, och utvecklade sig snabbt
till en så betydande skicklighet i facket, att hon
sedermera kunde öfvertaga ledningen af denna atelier,
hvilken hon förestod 1874–77. F. vistades någon tid
i London 1878 och arbetade derunder åtskilligt för
"The graphics" räkning. Hon har förnämligast utmärkt
sig på porträttgravyrens område, inom hvilket hon
torde intaga det främsta rummet i Sverige, men hon
har äfven utfört åtskilliga andra större gravyrer,
efter målningar och handteckningar, alla framstående
genom en på
samma gång elegant, mjuk och fast streckföring samt
mycken säkerhet i teckning och modellering.
-rn.
Falang, Lat. Phalanx, Grek. Falagx
[falangs]. 1. Krigsv., i de gamla grekiska härarna
ursprungligen hvarje i djup uppställning ordnad
slaghop utan afseende på dess sammansättning i
öfrigt. Sedermera nyttjades benämningen endast
för den tungrustade och till fots stridande
slaghopen. Ryktbarast blef emellertid den af Filip II,
Alexander och deras efterträdare fulländade
macedonska falangen, hvilken bestod af 4,096 tungt väpnade
fotsoldater (hopliter), uppställda med 256 rotars
front och 16 leds djup, med underafdelningar af 1,
2, 4, 8, 16, 32, 64 och 128 rotar. Till falangen
hörde en "epixenagie" lättare fotfolk (peltaster),
uppstäldt bakom falangen, med samma front, men endast
8 mans djup. Två falanger bildade en dubbelfalang
eller difalangarki, och två sådana den stora falangen
eller tetrafalangarkien, hvilken sålunda bestod af
16,384 tungt väpnade, 8,192 lättare väpnade och 4,096
ryttare, eller 28,672 man, och utgjorde den största
slag-enheten. Falangen verkade genom sin tunga,
slutna massa, men dukade vid Pydna (168 f. Kr.) under
för romarnas mindre och smidigare slag-enheter. –
2. Anat., de skilda småben, af hvilka fingrar
och tår bestå. 1. C. O. N. 2. G. v. D.
Falangstér. Se Phalanstère.
Falaris, envåldsherskare i Agrigentum (Akragas)
på Sicilien (omkr. 565–549 f. Kr.), dit han såsom
landsflyktig hade invandrat från sin fädernestad
Astypalaia på ön Rhodos. Genom sin dit medförda
rikedom vann han snart betydligt inflytande och
lyckades slutligen, med tillhjelp af en väpnad
arbetarehop, tillvälla sig envåldsmakten i
Agrigentum, hvarefter han småningom underkufvade
åtskilliga kringliggande städer. Sitt sålunda
grundade välde sökte han trygga genom en följd af
våldshandlingar, men blef under ett upplopp ett
offer för folkets raseri. F. är en bland de förste
grekiske "tyranner", hvilka gjort denna benämning i
så hög grad förhatlig. Hans roflystnad och grymhet
kände inga gränser, och såsom exempel på den senare
brukar i synnerhet omtalas den ihåliga, af Perillos
förfärdigade koppartjur, i hvilken de, som drabbades
af hans onåd, blefvo lefvande brända. Dock hyste
man redan under forntiden tvifvel om trovärdigheten
af denna berättelse, hvilken sannolikt står i
förbindelse med den af fenicierna på Sicilien införda
Molokskulten. Under F:s namn finnes en samling af
148 bref, hvilka dock bevisligen äro oäkta och
sannolikt härröra från Antoninernas tidehvarf.
A. M. A.
Falasja ("landsförvisade"), "abessinska judar",
ett till den hamitiska afdelningen af afrikanerna
hörande folk i Abessinien, v. om Takazze, särskildt
i landskapen Samen, Vogera, Armatsjoho, Valkait,
Tsjelga, Dembea, Dagusa, Tenkel och Quara. Falasja-
folket är icke, såsom det påstår, afkomlingar af
invandrade judar, utan qvarlefvor efter ett till
judendomen omvändt inhemskt folk, som ännu under
medeltiden var ganska mäktigt, men sedan småningom
undanträngts af de kristna. De ega – på gees-språket,
icke på hebreiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
